- Sätta igång och plugga
- Hoppas på att Jesper kommer
- Till Martin och fira valborg :)
onsdag 30 april 2008
tisdag 29 april 2008
Lena Jönsson
Jag fick ett kärt återseende idag efter träningen nere i Lörby. Lena Jönsson, som är den kvinnan som fick mig att verkligen förstå hur mycket jag gillar fotbollen. Hon fick mig att satsa på det jag älskade att göra :) Idag stod hon framför mig och säger:
"Jag hörde att du skulle hit, riktigt roligt att se dig. Jag tror på dig ska du veta Anna och jag följer dig."
Lena var tränare för Blekningelagets F-88. Så jag hade henne när jag var med 88:orna och tro mig de orden hon betydde mycket för mig nu ska ni veta!
"Jag hörde att du skulle hit, riktigt roligt att se dig. Jag tror på dig ska du veta Anna och jag följer dig."
Lena var tränare för Blekningelagets F-88. Så jag hade henne när jag var med 88:orna och tro mig de orden hon betydde mycket för mig nu ska ni veta!
måndag 28 april 2008
nu börjar rycket.
Det är nu 45 dagar kvar till jag tar studenten, slutar skolan, tvingas lämna internatet, har betygen i handen och ja alla dess förändringar som dagen med D den 11 juni bär med sig. Då har vi varit på balen, druckit oss fulla flera gånger, tävlat i skattjakten, ringlat omkring på barrundan men framför allt vi har då kämpat oss igenom den tunga tiden som jag just nu har framför mig.
Jag låg och funderade igår. Kom på att det jag verkligen vill nu är att greppa mina bläckpennor och med antecklingsblocket i högsta hugg ge mig ut på jobb för tidningen. Jag brinner för det har kommit på hur roligt det är att träffa människor, få de att berätta något de är stolta över eller tycker om och därefter är det sedan min uppgift att leka med det svenska språket och få fram en läsvärd text. I februari var det tungt med tidningen, totalt utan självförtroende och utan någon som helst fantasi fastnade jag städningt i skrivtorka. Men jag kom över det, någonstans i stund med att jag pratade med Fortesa Hoti (Roxana i andra avenyn) då vände det och journalistyrket blev bara roligare och roligare.
Nu sitter jag här med en tung tid i skolan framför mig, jag tvingas förbjuda mig själv att jobba för att prioritera skolan ett tag till men jag ska verkligen inte sticka under stol med att jag längtar efter att skriva. där hittar jag motivationen.
Tanken som slog mig här igår var att jag verkligen ska lägga in ett ryck nu med de saker som är kvar i skolan och efter detta ska jag bara jobba jobba jobba så mycket det bara går innan studentfesterna tar vid på alvar och flytten närmar sig och blir verklighet. Rycket börjar i helgen och här är det som står på schemat:
"vi får inte tänka att vi flyttar från något, vi flyttar till något"
Och ja, så sant som det är sagt, men det är en tuff uppförsbacke som väntar här nu först. Men jag ser ljuset och målet är att få texter publicerade i tidingen igen. Ni lär ju märka när jag är nöjd.
Jag låg och funderade igår. Kom på att det jag verkligen vill nu är att greppa mina bläckpennor och med antecklingsblocket i högsta hugg ge mig ut på jobb för tidningen. Jag brinner för det har kommit på hur roligt det är att träffa människor, få de att berätta något de är stolta över eller tycker om och därefter är det sedan min uppgift att leka med det svenska språket och få fram en läsvärd text. I februari var det tungt med tidningen, totalt utan självförtroende och utan någon som helst fantasi fastnade jag städningt i skrivtorka. Men jag kom över det, någonstans i stund med att jag pratade med Fortesa Hoti (Roxana i andra avenyn) då vände det och journalistyrket blev bara roligare och roligare.
Nu sitter jag här med en tung tid i skolan framför mig, jag tvingas förbjuda mig själv att jobba för att prioritera skolan ett tag till men jag ska verkligen inte sticka under stol med att jag längtar efter att skriva. där hittar jag motivationen.
Tanken som slog mig här igår var att jag verkligen ska lägga in ett ryck nu med de saker som är kvar i skolan och efter detta ska jag bara jobba jobba jobba så mycket det bara går innan studentfesterna tar vid på alvar och flytten närmar sig och blir verklighet. Rycket börjar i helgen och här är det som står på schemat:
- Jag ska se en match och skriva ett matchreferat till sportjournalistiken
- Naturkunskapsarbete om gener ska skrivas
- Idrottspsykologi uppsats om motivation, visualisering och målsättning
- Muntlig presentation om föreningsjuridik till idrottsjuridiken
- Muntliga presentationen om vårt projektarbete som fått namnet: "Projektet som var ute och cyklade".
"vi får inte tänka att vi flyttar från något, vi flyttar till något"
Och ja, så sant som det är sagt, men det är en tuff uppförsbacke som väntar här nu först. Men jag ser ljuset och målet är att få texter publicerade i tidingen igen. Ni lär ju märka när jag är nöjd.
söndag 27 april 2008
Premiärtider.
Tänk dig att du var 10 år när du tog på dig fotbollsskorna första gången. Tänk dig att du kämpat i nästan nio år för att bli så bra som möjligt med bollen vid benen. Tänk dig att du kämpat dig igenom försäsonger för att få spela den otroligt härliga seriepremiären. Tänk dig att tvingas stå vid sidan av planen istället för att få känna den speciella känslan, med att spela seriepremiär.
Jag köper att jag ska flytta och inte får speltid i Öster. Jag har accepterat förra säsongen, lagt skiten bakom mig och trots att jag flera gånger kände att jag ville sluta med fotboll den säsongen så höll kärleken för sporten mig kvar. Jag har förstått att jag och sarah kommit ikläm och jag har väl lotsas att jag accepterat att jag inte behövs i laget längre. Jag trodde jag skulle bryta ihop och sluta lira där ett tag, men nej. Jag bestämde mig och nu är jag mer taggad än någonsin på att spela seriepremiär. Men vad händer? Öster förstör för mig ännu en gång.
Jag har tidigare valt att hålla så mycket som möjligt inom mig av det som har hänt av en enda anledning, "Jag har älskat min tid i Östers IF och personligen så vet jag att jag aldrig varit där jag är om jag inte flyttat till Växjö och lirat här" Det är också anledningen till att jag inte vill kasta sten på klubben. Men det finns vissa gränser. FAKTISKT.
Jag och Mats (tränare i Lörby IF) hade tillsammans med Josefin (sportchef i Öster) kommit överrens om att vi skulle fixa övergångspapprena så jag skulle kunna vara utlånad till Lörby så snabbt som möjligt. Detta för att jag skulle kunna spela en seriepremiär. Vi hade bestämt alla tre att det fick bli så här att vi skulle fixa ett speciellt avtal för att jag skulle kunna spela med Öster om det skulle behövas men att jag främst ska spela med Lörby för att bli garanterad den viktiga matchtiden. men vad händer?
Jo jag ger påskrivna papper till ÖsterDams ordförande eftersom han är på träningen och i hopp om att den vägen går fortast att få iväg papprena. Men icke... Det tar tre dar för honom att säga till mig att han vill ha avtalet klart och det tar ytterliggare tre dagar innan pappret är ivägskickat till svenska fotbollsförbundet. och jag blir inte klar till seriepremiär och får inte spela.
TACK - tack. - om jag nu inte varit viktig att ens ha i truppen i damlaget varför är då det avtalet om att jag ska kunna spela matcher med ÖIF så jävla viktigt? Förlåt men jag hoppas att ni förstår att jag överväger frågan:
"Gör Öster detta i ren jävulskap?"
snälla det enda jag vill är att få spela match - jag håller tummarna för Lörby i premiären idag :)
lördag 26 april 2008
dags att pigga upp.
Jag kan inte ha en svart sida när allt börjar bli ljust här :)
Så välkomna till den nya outfiten av min blogg...
Så välkomna till den nya outfiten av min blogg...
jag har mig själv att skylla
Ibland gör man saker som inte går att förstå varför, det går inte att släppa tankarna och allra minst att glömma...
jag hatar det - men jag älskar dig.
jag hatar det - men jag älskar dig.
fredag 25 april 2008
Faster Anna-Karins klockrena kommentar.
"Anna. Precis som jag sa i en kommentar i en tidigare blogg så måste man göra egna misstag ibland för att lära sig. Detta var väl ett sånt och det är ju inte hela världen. Vad är det om ett år när du står på Posten i Luleå och sorterar brev? Eller när du om tio år står framför ett fotbollslag som tränare och ska peppa dem att göra sitt bästa? Då är ett IG i svenska ingenting. Jag har ett underkänt betyg från gymnasiet i engelska... Men jag står inför femton philippiner och utbildar dem på engelska utan större problem idag. Vi och även du vet att du är suverän på att skriva och även hålla tal. Behåll den känslan och lämna ditt IG i en ICA-kasse bakom dig. Kramar till min favvoAnna."
torsdag 24 april 2008
Jag bjuder er på mitt misslyckande - här och nu.
Snart har jag gått 12 år i skolan och fram tills idag har jag klarat av skolan ganska bra. Jag är ganska nöjd med mina insatser om jag ska vara riktigt ärlig. Ja jag ska inte säga för mycket, för än har jag inte betygen i handen men jag känner ändå att jag börjar ro i land nu.
Idag kom dock ett bakslag. Vi hade nationellt prov i Svenska och det innefattar ett tal som ska vara retoriskt korrekt, det ska följa mallen för hur ett tal ska vara upplagt och dessutom ska folk vilja lyssna på mig. Sist men absolut inte minst ska jag tala 5 minuter, varken mer eller mindre.
Jag har aldrig haft problem med att skriva, jag har aldrig haft problem med att fundera ihop något bra och att stå framför publik är näst intill något jag går igång på. Eller ja - jag gillar det i alla fall. Men inte idag, för idag gick allt emot. Eller egentligen har det gått emot från den första lektionen då vi började prata om talet. Från det att vi fick se vilket ämne vi skulle hålla tal om och hur vi skulle dra paraleller mellan text i häftet och bilder. Från det att vi fick veta att vi skulle ha en vinkel och handling om årets ämne "saga och sanning", så länge har jag bara hatat det här jävla talet. Om jag inte minns helt fel har jag till och med nämnt något tidigare i min blogg om det hela om hur mycket jag bara velat slippa det.
Det som varit problemet är att jag helt enkelt inte kunnat hitta fantasin till att få ihop ett bra tal och när jag väl har haft tid för att skriva har jag tröttnat när jag insett att jag inte kommer få ihop ett tal enligt alla punkter som ska följa med och däribland göra talet personligt. Jag tycker inte om att följa mallar jag vill göra på mitt sätt och sticka ut från mängden genom att göra allt jag gör så personligt som det bara går. - jag har väl lärt mig det idag att ibland är det just tråkig och klassisk man ska vara och inte fantasifull och egen för att lyckas bäst.
När jag sedan skulle hålla talet idag tappade jag helt bort känslan för hur länge jag snackade, jag hade inte hunnit lära mig det utantill och jag hade helt enkelt missat grejer som tydligen var dödsviktigt att de skulle vara med. Det blev mitt livs första IG och ämnet heter Svenska.
Ja, jag tycker också det känns overkligt. Först och främst att jag får ett IG, inte så att jag är felfri verkligen inte. Jag kan misslyckas lika mycket som alla andra, men ja... Det som känns konstigast är att jag får IG i ett ämne som är en kunskap jag har som till och med givit mig jobb som journalist. Sen är det ganska komiskt också att jag kunde hålla ett vårtal för ca 300 personer på valborg förra året, jag kunde hålla tal för fullsatt domkyrka vid tre tillfällen i julas men ett godkänt i skolan det kan jag inte få. Ja vad ska man säga? Frågan är ju hur användbart det jag lär mig i skolan är med tanke på att jag klarat det alldeles lysande utan. - Nu är det gjort i alla fall.
Jag skyller inte på någonting, jag var värdelös på detta momentet, det steg mig över huvudet och jag accepterar att jag inte klarade det. Det som känns tungt är bara det att jag skrev ett tal, jag ställde mig framför klassen och klev in i rollen som en rökande kvinna. Den tiden som jag ändå lagt känns helt förgäves nu. Jag hade kunnat skita i att skriva något, skitit i att hålla något och att ens komma på lektionen och jag hade fått samma betyg på momentet. Det är där jag ifrågasätter systemet med betygssättningen, inte bara för mig själv, utan också för alla andra som helt enkelt inte hade fantasin med sig...
Jag gjorde mitt bästa utifrån mina förutsättningar och ja, jag är nöjd med det denna gången...oavsett hur mycket vi vill så har vi inte tid till allt...
Eller vad tycker ni?
Idag kom dock ett bakslag. Vi hade nationellt prov i Svenska och det innefattar ett tal som ska vara retoriskt korrekt, det ska följa mallen för hur ett tal ska vara upplagt och dessutom ska folk vilja lyssna på mig. Sist men absolut inte minst ska jag tala 5 minuter, varken mer eller mindre.
Jag har aldrig haft problem med att skriva, jag har aldrig haft problem med att fundera ihop något bra och att stå framför publik är näst intill något jag går igång på. Eller ja - jag gillar det i alla fall. Men inte idag, för idag gick allt emot. Eller egentligen har det gått emot från den första lektionen då vi började prata om talet. Från det att vi fick se vilket ämne vi skulle hålla tal om och hur vi skulle dra paraleller mellan text i häftet och bilder. Från det att vi fick veta att vi skulle ha en vinkel och handling om årets ämne "saga och sanning", så länge har jag bara hatat det här jävla talet. Om jag inte minns helt fel har jag till och med nämnt något tidigare i min blogg om det hela om hur mycket jag bara velat slippa det.
Det som varit problemet är att jag helt enkelt inte kunnat hitta fantasin till att få ihop ett bra tal och när jag väl har haft tid för att skriva har jag tröttnat när jag insett att jag inte kommer få ihop ett tal enligt alla punkter som ska följa med och däribland göra talet personligt. Jag tycker inte om att följa mallar jag vill göra på mitt sätt och sticka ut från mängden genom att göra allt jag gör så personligt som det bara går. - jag har väl lärt mig det idag att ibland är det just tråkig och klassisk man ska vara och inte fantasifull och egen för att lyckas bäst.
När jag sedan skulle hålla talet idag tappade jag helt bort känslan för hur länge jag snackade, jag hade inte hunnit lära mig det utantill och jag hade helt enkelt missat grejer som tydligen var dödsviktigt att de skulle vara med. Det blev mitt livs första IG och ämnet heter Svenska.
Ja, jag tycker också det känns overkligt. Först och främst att jag får ett IG, inte så att jag är felfri verkligen inte. Jag kan misslyckas lika mycket som alla andra, men ja... Det som känns konstigast är att jag får IG i ett ämne som är en kunskap jag har som till och med givit mig jobb som journalist. Sen är det ganska komiskt också att jag kunde hålla ett vårtal för ca 300 personer på valborg förra året, jag kunde hålla tal för fullsatt domkyrka vid tre tillfällen i julas men ett godkänt i skolan det kan jag inte få. Ja vad ska man säga? Frågan är ju hur användbart det jag lär mig i skolan är med tanke på att jag klarat det alldeles lysande utan. - Nu är det gjort i alla fall.
Jag skyller inte på någonting, jag var värdelös på detta momentet, det steg mig över huvudet och jag accepterar att jag inte klarade det. Det som känns tungt är bara det att jag skrev ett tal, jag ställde mig framför klassen och klev in i rollen som en rökande kvinna. Den tiden som jag ändå lagt känns helt förgäves nu. Jag hade kunnat skita i att skriva något, skitit i att hålla något och att ens komma på lektionen och jag hade fått samma betyg på momentet. Det är där jag ifrågasätter systemet med betygssättningen, inte bara för mig själv, utan också för alla andra som helt enkelt inte hade fantasin med sig...
Jag gjorde mitt bästa utifrån mina förutsättningar och ja, jag är nöjd med det denna gången...oavsett hur mycket vi vill så har vi inte tid till allt...
Eller vad tycker ni?
onsdag 23 april 2008
solen
Solen gör mig så otroligt lycklig. Det gör att skoltröttheten får vila en stund och det behöver vi. Allihopa. Det är tuffa tider nu - men en annan sak mer än solen och våren som gör mig lycklig är min jesper och här har jag fångat allt på en och samma bild.
Nationellt prov i Svenska
På grund av skolans planering sitter vi och har nationellt prov i Svenska B nu trots att vi egentligen förutom detta då avslutade kursen till sommarlovet förra året. Grymt skönt att ha skiten gjord sen, då väntar bara nationellt muntligt imon sedan är det gjort. Pusta ut!*
Hur som helst, tänk va skönt om vi skulle få sitta och skriva det på datorn istället för att skriva förhand på linjerat papper med fettstort radavstånd. Då hade det till och med kunnat kännas lite roligt att skriva, ungefär på samma sätt som att skriva till tidningen. ME LIKE liksom.
Nu känns det bara tungt men tacka gudarna för att det inte är någon stress. Fem timmar hade vi allt som allt och jag tog en kortispaus nu. Men ja... nu väntar skrivandet igen!!!
Föresten så tränade jag med Lörby IF igår, det resulterade i en fet smäll på hälsenan och nu haltar jag. Klen som jag är! Thats life!
vi hörs. (jag älskar jeppe)
Hur som helst, tänk va skönt om vi skulle få sitta och skriva det på datorn istället för att skriva förhand på linjerat papper med fettstort radavstånd. Då hade det till och med kunnat kännas lite roligt att skriva, ungefär på samma sätt som att skriva till tidningen. ME LIKE liksom.
Nu känns det bara tungt men tacka gudarna för att det inte är någon stress. Fem timmar hade vi allt som allt och jag tog en kortispaus nu. Men ja... nu väntar skrivandet igen!!!
Föresten så tränade jag med Lörby IF igår, det resulterade i en fet smäll på hälsenan och nu haltar jag. Klen som jag är! Thats life!
vi hörs. (jag älskar jeppe)
söndag 20 april 2008
jag vill ha era kommentarer...
Vänner, ovänner, läsare elller vilka ni nu är. Jag har kommit till ett tillfälle i livet där jag verkligen behöver er hjälp. Det är nämligen så att jag slutar gymnasiet om inte minder än två månader, närmare bestämt den 11 juni. Det betyder att jag inte längre kommer att kunna bo kvar i Växjö och jag är inte alls sugen på att flytta hem igen. Nej istället önskar jag att ni kan kommentera detta inlägg med era tankar över min plan.... nämligen att:
- Flytta till Luleå och bli en Luleåbo i mitten av juni!
- jag får träna med Alvik IK som är ett div1 lag där uppe.
- jag har ett jobb
- jag får frilansa på Norrbottens kuriren
- och har endast 2 timmars flygresa till Blekinge.
Jag är ju som ni säkert känner till ganska galen av mig, men vad tycker ni.
Kommentera och Motivera.
KOMMENTERA OCH MOTIVERA KOMMENTERA
Kommentera och Motivera.
KOMMENTERA OCH MOTIVERA KOMMENTERAshit alltså.
Jespers mamma Camilla och Jespers pappa Åke har lärt mig någonting. Det kallas "biltur" och det leder egentligen ingenstans. Det är bara ett sätt för familjen Zerpe/Karlsson att komma att tänka på något annat för ett tag. Jag gillar det, verkligen och har fått den stora äran att åka med på turerna vid en rad tillfällen. Nu ikväll efter en underbar dag i solen gjorde sig skolan påmind precis som alla andra söndagskvällar. Jesper behövde lite luft och hitta motivation till provet han missade när han var borta förra veckan och ja. Jag kände mitt ansvar nu när jag har bil och allt att vi skulle åka på en biltur....
det var hur härligt som helst fram tills...
det plötsligt står en älg precis precis vid vägen. Shit alltså, efter alla de bilder jag sett på bilar som krockat med älgar och efter att ha sett den uppstoppade älgen som ligger på den blå bilen på HoljeMarknad varje år så kunde jag inget annat än att bara stelna till. Det var verkligen ingen risk att vi skulle köra på den där den stod. Men det var ändå helt sjukt läskigt...
Kort därefter ropar jeppe - Anna akta katten där.
Efter ett nogare span ser vi att det är en Räv på vägen. Efter alla de gånger folk ropat att det varit rävar på vägen så var det IDAG första gången jag hann se den. Just idag och plötsligt började jag bara vänta på nästa vilddjur som skulle hoppa fram :s LÄSKIGT var det.
Jag är så glad att jag har Jesper, men idag var allt bara läskigt och inte blev det bättre av att Jesper började fantisera om ST: sigfrids i samband med att vi råkade komma in på det området. När jag såg stängslet som på ett fängelse i backspegeln ville jag bara skrika rakt ut och bli räddad i famnen på mamma eller pappa... HJÄLP vad barnslig jag kan vara ibland.
inatt blir det mardrömmar.
det var hur härligt som helst fram tills...
det plötsligt står en älg precis precis vid vägen. Shit alltså, efter alla de bilder jag sett på bilar som krockat med älgar och efter att ha sett den uppstoppade älgen som ligger på den blå bilen på HoljeMarknad varje år så kunde jag inget annat än att bara stelna till. Det var verkligen ingen risk att vi skulle köra på den där den stod. Men det var ändå helt sjukt läskigt...
Kort därefter ropar jeppe - Anna akta katten där.
Efter ett nogare span ser vi att det är en Räv på vägen. Efter alla de gånger folk ropat att det varit rävar på vägen så var det IDAG första gången jag hann se den. Just idag och plötsligt började jag bara vänta på nästa vilddjur som skulle hoppa fram :s LÄSKIGT var det.
Jag är så glad att jag har Jesper, men idag var allt bara läskigt och inte blev det bättre av att Jesper började fantisera om ST: sigfrids i samband med att vi råkade komma in på det området. När jag såg stängslet som på ett fängelse i backspegeln ville jag bara skrika rakt ut och bli räddad i famnen på mamma eller pappa... HJÄLP vad barnslig jag kan vara ibland.
inatt blir det mardrömmar.
hej vilken underbar dag det är
- Började med roliga fotbollsintervjuer i morse
- Därefter har jag stekt i solen hela eftermiddagen tillsammans
- Nu ska jag skriva så långt som möjligt på min rep.
jag ska försöka lägga in lite bilder snart.
lördag 19 april 2008
världens tråkigaste.
äntligen - äntligen var våren här på riktigt och äntligen - äntligen. Som jag har längtat efter kvällarna med kubb och grillning i Strandbjörket äntligen var det tid för att sitta där nere och mysa. Det var vi tillsammans, hur härligt som helst, jag kunde knappt drömma om
något härligare. men jag förlorade.
Det blev kallt och jag blev trött.
Den här tröttheten, den förföljer mig. Nog för att jag aldrig varit en kvällsmänniska men nu när det varit så mycket ett tag har jag helt enkelt inte kunnat sova den mängd jag behövt och framförallt kunnat slappna av ordentligt. Och hur mycket jag än vill dölja det och hur mycket jag än vill göra annat och oavsett hur gärna jag vill göra jobb på tidningen så har tröttheten makten över oss människor.
men det är riktigt surt. jag vill inte vara världens tråkigaste
som går hem och lägger sig bara för att jag inte orkar hålla ögonen
öppna. jag vill inte. Jag vill bara vara pigg och glad som alla andra
internatare nere vid sjön - Vad less jag blir :s
Aja jag får väl gå och lägga mig och ladda för tidig uppstigning och jobb imon.
OCh så får jag komma ihåg att jag var tvungen och stanna på icas parkering
i Väckelsång idag när jag körde mellan Hallandsboda och Växjö för att
där låta ögonen slappna av och sova en kortis.
Ja vem vet, annars hade jag kanske inte suttit här nu...
jag var lite av en trafikfara - och nu är jag världens tråkigaste
och världens tröttaste - GODNATT
något härligare. men jag förlorade.
Det blev kallt och jag blev trött.
Den här tröttheten, den förföljer mig. Nog för att jag aldrig varit en kvällsmänniska men nu när det varit så mycket ett tag har jag helt enkelt inte kunnat sova den mängd jag behövt och framförallt kunnat slappna av ordentligt. Och hur mycket jag än vill dölja det och hur mycket jag än vill göra annat och oavsett hur gärna jag vill göra jobb på tidningen så har tröttheten makten över oss människor.
men det är riktigt surt. jag vill inte vara världens tråkigaste
som går hem och lägger sig bara för att jag inte orkar hålla ögonen
öppna. jag vill inte. Jag vill bara vara pigg och glad som alla andra
internatare nere vid sjön - Vad less jag blir :s
Aja jag får väl gå och lägga mig och ladda för tidig uppstigning och jobb imon.
OCh så får jag komma ihåg att jag var tvungen och stanna på icas parkering
i Väckelsång idag när jag körde mellan Hallandsboda och Växjö för att
där låta ögonen slappna av och sova en kortis.
Ja vem vet, annars hade jag kanske inte suttit här nu...
jag var lite av en trafikfara - och nu är jag världens tråkigaste
och världens tröttaste - GODNATT
dagens fem härligheter:
- Solen skiner :)
- Jag vaknade med Jeppe hos mig
- Jag ska träffa mammsen&pappsen idag.
- Jag ska ner till LörbyPark
- DET ÄR HELG
fredag 18 april 2008
härligt härligt.
Idag har det gått bra och sånt, det gillar jag.
Dagen började med idrottsjuridik där jag fick lämna in ett avtal som jag lyckats fixa ihop i tid. Tack gode gud för det, eftersom det var det enda vi gjorde på lektionen sen. Efter den lektionen var det träning och vi treor vann klockrent över småpluttarna i fotbollstennis. Sen var jag på skolan efter lunch och fick klart samhällsarbetet och kunde lämna det klart i händerna på Johanna innan hon skulle gå hem, alldeles lysande :)
När klockan blivit nästan tre är jag på smålandsposten och får se mitt absolut svåraste jobb helt klart. Det har varit mycket jobb med det, och svårt har det verkligen varit men jag vill inte heller lämna saker utan att jag är nöjd med resultatet, och nöjd det är jag verkligen :)
Det kicklas lite i magen faktiskt. Det roliga är dock att om tre år kommer jag troligtvis skratta åt hur dåligt det var, men Bitte på tidingen lärde mig en sak idag.
Dagen började med idrottsjuridik där jag fick lämna in ett avtal som jag lyckats fixa ihop i tid. Tack gode gud för det, eftersom det var det enda vi gjorde på lektionen sen. Efter den lektionen var det träning och vi treor vann klockrent över småpluttarna i fotbollstennis. Sen var jag på skolan efter lunch och fick klart samhällsarbetet och kunde lämna det klart i händerna på Johanna innan hon skulle gå hem, alldeles lysande :)
När klockan blivit nästan tre är jag på smålandsposten och får se mitt absolut svåraste jobb helt klart. Det har varit mycket jobb med det, och svårt har det verkligen varit men jag vill inte heller lämna saker utan att jag är nöjd med resultatet, och nöjd det är jag verkligen :)
Det kicklas lite i magen faktiskt. Det roliga är dock att om tre år kommer jag troligtvis skratta åt hur dåligt det var, men Bitte på tidingen lärde mig en sak idag.
"Det bästa med att jobba på en tidning är att man får lära sig något nytt varje dag, och heligheten med att slippa se hemska jobb från den historiska karrären är att glömma det gamla"
Den bruden är cool :)
Hur som helst, läs tidningen imon, både detta reportaget, sen får ni heller inte missa min krönika:) I övrigt åker jag till Lörby Park imon men fram tills dess ska jag njuta av att jag verkligen inte behöver göra någonting nu. DET ÄR VECKANS HÄRLIGASTE KÄNSLA.
Hur som helst, läs tidningen imon, både detta reportaget, sen får ni heller inte missa min krönika:) I övrigt åker jag till Lörby Park imon men fram tills dess ska jag njuta av att jag verkligen inte behöver göra någonting nu. DET ÄR VECKANS HÄRLIGASTE KÄNSLA.
torsdag 17 april 2008
Välkommen hem.
Det värmde verkligen i hjärtat.
Martina Nilsson i Lörbylaget skickade ett - välkommen hem - till mig idag.
Lörby är egentligen inte alls hemma men det var endå en värmande känsla som spred sig i kroppen när någon det "gamla" laget säger så :)
Sen kom Jesper hem idag. VÄLKOMMEN HEM ÄLSKLING.
De har för övrigt vunnit skol-sm golfgrabbarna.
Något jag skrivit en kort artikel till Sporten om. Oja. jag har flyttat in på Smålandsposten. Men bara ibland.
Martina Nilsson i Lörbylaget skickade ett - välkommen hem - till mig idag.
Lörby är egentligen inte alls hemma men det var endå en värmande känsla som spred sig i kroppen när någon det "gamla" laget säger så :)
Sen kom Jesper hem idag. VÄLKOMMEN HEM ÄLSKLING.
De har för övrigt vunnit skol-sm golfgrabbarna.
Något jag skrivit en kort artikel till Sporten om. Oja. jag har flyttat in på Smålandsposten. Men bara ibland.
Min underbara älskling
onsdag 16 april 2008
en sak i taget.
Mina två otroligt kloka fastrar lär mig ett och annat riktigt klokt lite då och då som jag kan bära med mig här i livet. Anna-Karin brukar alltid säga, Anna ta en sak i taget, allt kommer lösa sig. Så sant som det är sagt och ja och vad skulle jag vara utan dessa två favvisar. Ni har då mycket klokt att ge mig och nu har jag gjort som ni sagt åt mig.Var sak har sin tid.
idag har mitt jobb till den riktiga tidningen blivit så gott som klart tack och lov. Det var galet tungt ett tag, men jag tror faktiskt att det blir ganska bra trots allt. Mitt första jobb utanför UNG & Galej ett jobb som är gjort efter konstens alla regler och helt efter de mallar som finns på "riktiga tidningen" eller "stora tidningen" som vi kallar det. (... hur som helst detta publiceras på lördag)
idag har jag utöver SMP jobbet dessutom gjort ganska klart för mig vad jag ska snacka om i mitt tal. sjukt skönt. Detta innebär att det tydligen livsviktiga PMet är klart för inlämning imon. Svenska B & C får mig ledsen nu, men jag känner redan en liten touch av hur skönt det kommer kännas i hela kroppen när talet är gjort, oavsett hur dåligt eller hur bra det går. Då är i alla fall skiten så gott som över.
Ja jag minns mitt vårtal i Kyrkhult för ett år sedan snart, jag tycker det var skitkul men jag hittar inte den glädjen nu. Jag gillar inte att bli betygsatt helt enkelt och nu är det egentligen ingen som uppskattar mitt framträdande. Just ni känner jag mig bara sådär sugen på att hålla tal på avslutningen. Vi får nog se över hur det blir med den saken...
idag har mitt jobb till den riktiga tidningen blivit så gott som klart tack och lov. Det var galet tungt ett tag, men jag tror faktiskt att det blir ganska bra trots allt. Mitt första jobb utanför UNG & Galej ett jobb som är gjort efter konstens alla regler och helt efter de mallar som finns på "riktiga tidningen" eller "stora tidningen" som vi kallar det. (... hur som helst detta publiceras på lördag)
idag har jag utöver SMP jobbet dessutom gjort ganska klart för mig vad jag ska snacka om i mitt tal. sjukt skönt. Detta innebär att det tydligen livsviktiga PMet är klart för inlämning imon. Svenska B & C får mig ledsen nu, men jag känner redan en liten touch av hur skönt det kommer kännas i hela kroppen när talet är gjort, oavsett hur dåligt eller hur bra det går. Då är i alla fall skiten så gott som över.
Ja jag minns mitt vårtal i Kyrkhult för ett år sedan snart, jag tycker det var skitkul men jag hittar inte den glädjen nu. Jag gillar inte att bli betygsatt helt enkelt och nu är det egentligen ingen som uppskattar mitt framträdande. Just ni känner jag mig bara sådär sugen på att hålla tal på avslutningen. Vi får nog se över hur det blir med den saken...
stolt över min granne.
Sebastian Scharnke min närmaste granne,
avgjorde skol-SM matchen mot John Bauer ifrån Värnamo. Nu väntar final på Stockholm stadion den 7:e maj. Lita på att vi ska dit då! :)
avgjorde skol-SM matchen mot John Bauer ifrån Värnamo. Nu väntar final på Stockholm stadion den 7:e maj. Lita på att vi ska dit då! :)
tisdag 15 april 2008
negg
vet ni?
"om man vill göra något riktigt jävla bra och bevisa
hur bra man är för någon. Då planteras en stor fet häck
som blir som en mur och från att ha haft prestation på max
går istället ingenting."
vet ni? - där är jag nu.
"om man vill göra något riktigt jävla bra och bevisa
hur bra man är för någon. Då planteras en stor fet häck
som blir som en mur och från att ha haft prestation på max
går istället ingenting."
vet ni? - där är jag nu.
hörrni vänner det går bra nu.
Det bästa med jobbiga tider är att de faktiskt har ett slut.
Jag tar en sak i taget.
Fotbollen:
Det har varit look-a-like ett helvete men som sagt var vore motgångar utan medgångar? Det har varit tungt och egentligen vet jag inte om jag gjort ett bra beslut men det enda jag vill är att spela fotboll, ha roligt och utvecklas. Vilken fotbollsspelare vill inte det? Nu har det blivit som det blivit och med tanke på förutsättningarna känns det som att det här blir det bästa, i alla fall just nu.
träning minst en dag i veckan med Lörby
träning minst en gång i veckan med mv-tränare Hasse
träning minst en gång i veckan med Östers IFs u-lag.
matcha med Lörby när matcher väntar.
tre träningar i veckan med fotbollsgym.
Som sagt känns det som att det kommer bli ganskabra trots allt. Det handlar ju bara om två månader.
Träningen gick sjukt bra idag också. :)
Jobb:
Idag har jag påbörjat mitt jobb på "riktiga tidningen". Jag har intervjuat tre härliga tjejer, en skolsyster och "sju-snabba". Nu ska jag bara få ner texten till något bra också.
Igår besökte jag som sagt sporten och det om något var ju kul... me like.
Sen fick jag jobb idag. På Posten i Luleå woho. Den här flytten till norr kan faktiskt bli verklighet. Nu kommer jag få frilansa på på Norrbottenskuriren och jobba på posten. Vi får väl se hur det blir med det hela, men det är en möjlig väg att gå i alla fall.
Skolan:
skoltrött är ordet. jag har inte så mycket annat att säga.
det var nog allt för nu.
Jag tar en sak i taget.
Fotbollen:
Det har varit look-a-like ett helvete men som sagt var vore motgångar utan medgångar? Det har varit tungt och egentligen vet jag inte om jag gjort ett bra beslut men det enda jag vill är att spela fotboll, ha roligt och utvecklas. Vilken fotbollsspelare vill inte det? Nu har det blivit som det blivit och med tanke på förutsättningarna känns det som att det här blir det bästa, i alla fall just nu.
träning minst en dag i veckan med Lörby
träning minst en gång i veckan med mv-tränare Hasse
träning minst en gång i veckan med Östers IFs u-lag.
matcha med Lörby när matcher väntar.
tre träningar i veckan med fotbollsgym.
Som sagt känns det som att det kommer bli ganskabra trots allt. Det handlar ju bara om två månader.
Träningen gick sjukt bra idag också. :)
Jobb:
Idag har jag påbörjat mitt jobb på "riktiga tidningen". Jag har intervjuat tre härliga tjejer, en skolsyster och "sju-snabba". Nu ska jag bara få ner texten till något bra också.
Igår besökte jag som sagt sporten och det om något var ju kul... me like.
Sen fick jag jobb idag. På Posten i Luleå woho. Den här flytten till norr kan faktiskt bli verklighet. Nu kommer jag få frilansa på på Norrbottenskuriren och jobba på posten. Vi får väl se hur det blir med det hela, men det är en möjlig väg att gå i alla fall.
Skolan:
skoltrött är ordet. jag har inte så mycket annat att säga.
det var nog allt för nu.
måndag 14 april 2008
smålandsposten
idag har jag varit med om både det ena och det andra på smålandsposten. sjukt roligt med människor som blir rädda för den yngre eliten :) vidare har jag kännt på livet som sportjournalist och jag har fått lite ny glöd att bara skriva skriva och skriva...
ska jag satsa på journalistyrket trots allt?
vidare skickade jag in ansökan till universitet/högskola idag. vuxenlivet här kommer jag.
ska jag satsa på journalistyrket trots allt?
vidare skickade jag in ansökan till universitet/högskola idag. vuxenlivet här kommer jag.
sista matchen för öster
Det är ganska roligt egentligen. Alla verkar ledsna över allt och ingen förstår egentligen varför jag skulle behöva komma ikläm när ÖsterDam byggde upp sin organisation. Jag har mina relativt klara åsikter om det hela och hur jag än vrider och vänder på det så är det allt lite "bubbla-miljö" alltihop. Hur som helst. Hur tråkigt allt känns så är det som det är och troligtvis blev helgens match den sista med Öster om nu inget extret skulle hända så tränarn, MÅSTE SÄTTA IN MIG. det vore ju för tråkigt om det skulle behöva hända...
Jag vill spela fotboll alldeles för gärna för att bara kunna stå och se på när det är seriepremiärtider. Jag vill för gärna spela fotboll för att kunna stanna hemma när alla andra är på träning. Jag vill inte vara med om det och därför gjorde jag mitt bästa för att hitta ett allternativ. Det känns lite tråkigt att det skulle behöva bli så, men med en noga eftertanke tror jag de flesta förstår mig i mitt val - mitt val att bli utlånad till Lörby IF. (är det nu någon som inte förstår ska jag gärna förklara)
Nu är det lite papper som ska skrivas på innan jag blir spelklar för att spela matcher med min gamlaklubb. I övrigt är egentligen inte förändringarna så stora. Jag kommer träna målvaktsträning med Hasse, jag kommer träna med u-truppen i Öster men det blir en träning med Lörby i veckan också plus underbart efterlängtat matchspel :)
Jag är verkligen tacksam att det gick att lösa så här i alla fall.
den största skillnaden är att jag kommer besöka blekinge en gång i veckan.
Jag vill spela fotboll alldeles för gärna för att bara kunna stå och se på när det är seriepremiärtider. Jag vill för gärna spela fotboll för att kunna stanna hemma när alla andra är på träning. Jag vill inte vara med om det och därför gjorde jag mitt bästa för att hitta ett allternativ. Det känns lite tråkigt att det skulle behöva bli så, men med en noga eftertanke tror jag de flesta förstår mig i mitt val - mitt val att bli utlånad till Lörby IF. (är det nu någon som inte förstår ska jag gärna förklara)
Nu är det lite papper som ska skrivas på innan jag blir spelklar för att spela matcher med min gamlaklubb. I övrigt är egentligen inte förändringarna så stora. Jag kommer träna målvaktsträning med Hasse, jag kommer träna med u-truppen i Öster men det blir en träning med Lörby i veckan också plus underbart efterlängtat matchspel :)
Jag är verkligen tacksam att det gick att lösa så här i alla fall.
den största skillnaden är att jag kommer besöka blekinge en gång i veckan.
fredag 11 april 2008
tillbaka en kortis?
Jag började i Lörby IF den 6 mars 2004, då var det ett par månader efter att Mats Thörnberg ringt mig och ville att jag skulle komma ner till Hörvik och provträna. Jag minns fortfarande hur nervös jag var i magen. Men jag överlevde och nu när jag bara har två månader kvar i Växjö och inte får spela matcher med Öster längre så ser den galet match-sugna Anna Karlsson nya möjligheter. De återstående månaderna innan jag ger mig iväg "någonstans" vart det nu blir, kanske jag ska agera utlånad från Östers IF till Lörby IF. jag återkommer...
Men det är någonting med Lörby IF, jag kan bara inte riktigt sätta fingret på vad!
studentsnack.
Vi satt och pratade student och en säger.
- Jag ska inte gråta en tår på studenten, jag förstår inte varför man ska göra det?
Personen som yttrade sig om detta är ifrån Växjö och har klasskompisar som kommer ifrån det närliggande området. Jag funderade en stund och försökte hålla en konversation med mig själv om varför jag egentligen förbereder mig för den största floden den 11 juni. Hur jag än försökte så kunde jag inte komma ifrån att jag faktiskt visst kommer gråta på studenten, och mina tårar kommer alla att komma direkt ifrån hjärtat.
Det finns undantag men generellt sett så är det nog lättare att ta Studenten som en lättsam dag om man inte flyttat som jag har gjort och troligtvis är det där skillnaden ligger. För de som bor häromkring innebär Studentdagen en dag då vissa kommer skiljad ifrån varandra. En flyttar till en annan svensk stad medans en annan ger sig av på äventyr i andra länder med den största delen av klassen kommer att finnas kvar i Växjö även veckan efter studenten.
För oss internatare är allt annorlunda. Den 11 juni tar vi studenten och skola förvandlas till jobb och eget ansvar att bestämma livsstigen. Allt är inte längre lika självklart när vi sprungit ut glada i håg med studentmössorna i högsta hugg. Så långt är allt lika för alla. Däremot har vår studentdag inte fler timmar på dygnet än någon annan dag på året. När våra timmar är förbi är det inte bara skoltiden som är över, hela vår vardag kommer förändras totalt och det kommer bli en oerhört stor omställning. Den 17 Juni bor inte en internatare kvar i det gula C-huset, nej inte A-huset heller för den delen. Då är vi passé och kan inte längre placera oss under kategorin internatare längre och det är här den stora skillnaden sitter. Självklart kommer det vara en förändring för alla att ta studenten och för de allra flesta kommer livet från den dagen se väldigt annorlunda ut, men anledningen till att vi på internatet måste förbereda oss extra mycket till den stora dagen är kort och gott; Vi kommer skilljas från vänner och förändringen kommer att kunna liknas vid att skiljas från en familj.
För alla som tar studenten är det lätt att lova att, ja klart vi kommer ses igen, men oavsett när och hur och inom vilka omständigheter vi ses igen kommer det aldrig bli samma sak som den härliga livsperiod vi är inne i just nu. ALDRIG! Det som idag är vardag för oss, kommer se helt annorlunda ut bara om två månader. Jag pratar om när vi vaknar på morgonen och får frukost serverad i matsalen, när vi alltid är överfullt runt borden i matsalen. Jag pratar om kvällarna när vi spontant kan komma på någonting och snabbare än blixten är vi många som är på att göra samma sak. Jag pratar om "konny", vill en till Konsum så kan vi nästan garantera att minst en annan också är sugen på att inhandla alla fall något. Det som kommer förändras är närheten till alla grannar här, friheten att bara åka en våning och få lite andrum från sitt eget och bara va, med någon annan. Livet kommer inte längre vara lika lättsamt spontant, hur vi än försöker.
När vi lämnar internatet denna sommaren är det sista gången vi åker därifrån. Självklart kommer säkert många åka tillbaka och hälsa på men när sommaren är slut är det inte dags att samlas igen efter sommarlovet. Vi får inte sommarlov denna sommaren, vi får något annat.
- Jag ska inte gråta en tår på studenten, jag förstår inte varför man ska göra det?
Personen som yttrade sig om detta är ifrån Växjö och har klasskompisar som kommer ifrån det närliggande området. Jag funderade en stund och försökte hålla en konversation med mig själv om varför jag egentligen förbereder mig för den största floden den 11 juni. Hur jag än försökte så kunde jag inte komma ifrån att jag faktiskt visst kommer gråta på studenten, och mina tårar kommer alla att komma direkt ifrån hjärtat.
Det finns undantag men generellt sett så är det nog lättare att ta Studenten som en lättsam dag om man inte flyttat som jag har gjort och troligtvis är det där skillnaden ligger. För de som bor häromkring innebär Studentdagen en dag då vissa kommer skiljad ifrån varandra. En flyttar till en annan svensk stad medans en annan ger sig av på äventyr i andra länder med den största delen av klassen kommer att finnas kvar i Växjö även veckan efter studenten.
För oss internatare är allt annorlunda. Den 11 juni tar vi studenten och skola förvandlas till jobb och eget ansvar att bestämma livsstigen. Allt är inte längre lika självklart när vi sprungit ut glada i håg med studentmössorna i högsta hugg. Så långt är allt lika för alla. Däremot har vår studentdag inte fler timmar på dygnet än någon annan dag på året. När våra timmar är förbi är det inte bara skoltiden som är över, hela vår vardag kommer förändras totalt och det kommer bli en oerhört stor omställning. Den 17 Juni bor inte en internatare kvar i det gula C-huset, nej inte A-huset heller för den delen. Då är vi passé och kan inte längre placera oss under kategorin internatare längre och det är här den stora skillnaden sitter. Självklart kommer det vara en förändring för alla att ta studenten och för de allra flesta kommer livet från den dagen se väldigt annorlunda ut, men anledningen till att vi på internatet måste förbereda oss extra mycket till den stora dagen är kort och gott; Vi kommer skilljas från vänner och förändringen kommer att kunna liknas vid att skiljas från en familj.
För alla som tar studenten är det lätt att lova att, ja klart vi kommer ses igen, men oavsett när och hur och inom vilka omständigheter vi ses igen kommer det aldrig bli samma sak som den härliga livsperiod vi är inne i just nu. ALDRIG! Det som idag är vardag för oss, kommer se helt annorlunda ut bara om två månader. Jag pratar om när vi vaknar på morgonen och får frukost serverad i matsalen, när vi alltid är överfullt runt borden i matsalen. Jag pratar om kvällarna när vi spontant kan komma på någonting och snabbare än blixten är vi många som är på att göra samma sak. Jag pratar om "konny", vill en till Konsum så kan vi nästan garantera att minst en annan också är sugen på att inhandla alla fall något. Det som kommer förändras är närheten till alla grannar här, friheten att bara åka en våning och få lite andrum från sitt eget och bara va, med någon annan. Livet kommer inte längre vara lika lättsamt spontant, hur vi än försöker.
När vi lämnar internatet denna sommaren är det sista gången vi åker därifrån. Självklart kommer säkert många åka tillbaka och hälsa på men när sommaren är slut är det inte dags att samlas igen efter sommarlovet. Vi får inte sommarlov denna sommaren, vi får något annat.
torsdag 10 april 2008
åh va duktig jag är.
Jag tror mig vara ganska pedant och oftast lever jag upp till det. Men det finns dock tillfällen då allt bara faller. Jag pratar om tider när schemat är fullproppat. Då blir mitt rum snabbt och enkelt förvandlas till ett bombnedslag och kanske ännu värre. Allt hamnar precis där det inte ska vara. Till en viss gräns är det skönt att bara kunna släppa allt och bara låta golvet försvinna djupare och djupare ner...
Tillslut går det för långt. Jag hittar ingenting och orkar inte ge mig in på att leta. Då är det dags att städa och när Anna Karlsson ska städa är det sällan en "plocka-undan-städning". Nej ska jag städa vill jag att allt ska bli riktigt fint :) Bara för att det är så skönt att gå från helvete till paradis helt enkelt...
Trots att det är fint nu så är jag om jag ska vara riktigt ärlig lite småtrött på mitt rum. Hur fint det än blir när jag sätter igång med städning på riktigt så får ändå aldrig alla saker jag vill ha plats längre. Thats it. Jag börjar längta ordentligt efter en egen lägenhet nu...
Tillslut går det för långt. Jag hittar ingenting och orkar inte ge mig in på att leta. Då är det dags att städa och när Anna Karlsson ska städa är det sällan en "plocka-undan-städning". Nej ska jag städa vill jag att allt ska bli riktigt fint :) Bara för att det är så skönt att gå från helvete till paradis helt enkelt...
Trots att det är fint nu så är jag om jag ska vara riktigt ärlig lite småtrött på mitt rum. Hur fint det än blir när jag sätter igång med städning på riktigt så får ändå aldrig alla saker jag vill ha plats längre. Thats it. Jag börjar längta ordentligt efter en egen lägenhet nu...
onsdag 9 april 2008
hejdå naturkundskap.
Idag lämnade jag samlingssalen när klockan ganska precis passerat två med en härlig känsla i magen. Ja ok, den var lite sådär blandad egentligt men hur som helst så hade jag skrivit mitt sista naturkunskapsprov på gymnasinivå. Dessa "sista gången..." händelser kommer förövrigt bli fler och fler nu allt efter som tiden går och jag har väl insett att det är så vi måste se på skolan och de tunga veckorna här nu. Det är sjukt mycket som kommer på en gång, men bra som vi är lyckas vi oftast ta oss igenom det. Den erfarenheten har jag fått av de här åren. Hur jävla hemskt och omöjligt det känns ibland så har jag faktiskt tagit mig igenom de flesta hemskheter även att det ibland varit med nöd och näppe. Tina sa det innan idag, ni får se det som att det inte är mycket kvar nu.
Det gav väl en lite skön känsla i magen men kort därefter vad de där bad feelings känslorna tillbaka. Jaha ok det är inte mycket kvar men då ska vi stå dagar efter studeten och gråta över att internatfamiljen skiljs åt istället. Ja, det är en tuff tid nu. Att längta ger inte tiden mindre bekymmer helt enkelt. Men nog ska vi lyckas passera både tung skoltrötthet och sckitzofrent humör under studenten. Jag tror på oss, jag måste göra det. Trots att årskullen 1989 inte har haft det allt för lätt.
Vi är årskullen när allting förändras. med positiva och negativa följder. men det tar vi en annan gång. Nu ska jag plugga Svenska. wohooo.
Det gav väl en lite skön känsla i magen men kort därefter vad de där bad feelings känslorna tillbaka. Jaha ok det är inte mycket kvar men då ska vi stå dagar efter studeten och gråta över att internatfamiljen skiljs åt istället. Ja, det är en tuff tid nu. Att längta ger inte tiden mindre bekymmer helt enkelt. Men nog ska vi lyckas passera både tung skoltrötthet och sckitzofrent humör under studenten. Jag tror på oss, jag måste göra det. Trots att årskullen 1989 inte har haft det allt för lätt.
Vi är årskullen när allting förändras. med positiva och negativa följder. men det tar vi en annan gång. Nu ska jag plugga Svenska. wohooo.
tisdag 8 april 2008
lite halvtråkigt minsann
jag saknar kommentarerna som brukar falla in i bloggen ibland. jag ska bättra mig och skriva roligare. jag lovar.
måndag 7 april 2008
dagens fråga.
Ställd av Fredric Lindström
- anna har du en våg?
- nej tyvärr, vad ska du ha det till?
- nej jag kom på en sak jag måste testa.
"Om man väger mer när man åker uppåt i hissen"??
och efter noga beräkning blev svaret, 2kg mer uppför och nästan inget när man åker ner.
- anna har du en våg?
- nej tyvärr, vad ska du ha det till?
- nej jag kom på en sak jag måste testa.
"Om man väger mer när man åker uppåt i hissen"??
och efter noga beräkning blev svaret, 2kg mer uppför och nästan inget när man åker ner.
vägg i vägg
Det roliga är att jag just fick veta att jag och Sebbe ligger sjuka vägg i vägg. Det går något på våning åtta, se upp snart kanske det är ni som ligger med soppåsen vid sidan om sängen.
sebb och moi.
sebb och moi.sjuk
Tack.
Det ena ger det andra, idag vaknade jag med sprängande huvudvärk och när jag rest mig upp sa magen sitt. Jag blir liggande med en soppåse vid sidan om sängen idag. Det känns sådär. Speciellt med tanke på att det var fotbollsträning idag. Jag vill verkligen spela fotboll nu, snälla låt mig vara frisk i mon...
Det ena ger det andra, idag vaknade jag med sprängande huvudvärk och när jag rest mig upp sa magen sitt. Jag blir liggande med en soppåse vid sidan om sängen idag. Det känns sådär. Speciellt med tanke på att det var fotbollsträning idag. Jag vill verkligen spela fotboll nu, snälla låt mig vara frisk i mon...
ändå lite nöjd.
Förra veckan lämnade jag in projektarbetet plus att jag hade fem jobb i tidningen. Det är ändå godkänt resultat. Ni missade väl inte att läsa mitt reportage om Carina Berg?Carina Berg är förövrigt hur skön som helst, mitt porträtt handlade främst om hennes premiär på TV4 "berg flyttar in" men i texten i tidningen fick inte allt plats. Hon är en klok kvinna den där Berg!
Och på tal om Berg, jag har fått en ny chef. Tuva går på nya uppdrag och nu heter min nya Boss Elisabeth Berg, hon med grön tröja på bilden.
helgen
lördag:
Jag sov länge i lördags men när klockan slagit halv tolv började det sprattla i benen. Sarah var uppe på universitet och gjorde högskoleprovet så jag gick och solade en stund. Tillbaka hemma igen åt jesper och jag lite frukost innan han gav sig av till golfen. Jag bytte om och sprang ett varv runt sjön. Sjukt skönt! :)
Hemma igen skrev jag klart loggboken och stack hem till Sanna sen, vi gjorde oss i ordning och därefter var det dags för inkilning för de nya tillsammans med ÖsterDam, vem vet, kanske sista kvällen med gänget...??
En mycket trevlig kväll, men på grund av den allt mer påminnande huvudvärken så hoppade jag att hänga med ut. Tråkigt jo visst, men så är livet!
söndag:
Även denna dag valde jag att ligga kvar länge. Jesper sa innan vi somnade på lördagskvällen att vi skulle kunna gå ut och gå innan frukost denna dag. Så fick bli, dock blev det en ganska sen frukost. Vi gick runt sjön och efter halva vägen smet vi in på Willys och handlade food. Jesper min envisa pojkvän gav sig inte utan skulle tvunget bära nästa allting på hemvägen...
Honom älskar jag <3
Jag sov länge i lördags men när klockan slagit halv tolv började det sprattla i benen. Sarah var uppe på universitet och gjorde högskoleprovet så jag gick och solade en stund. Tillbaka hemma igen åt jesper och jag lite frukost innan han gav sig av till golfen. Jag bytte om och sprang ett varv runt sjön. Sjukt skönt! :)
Hemma igen skrev jag klart loggboken och stack hem till Sanna sen, vi gjorde oss i ordning och därefter var det dags för inkilning för de nya tillsammans med ÖsterDam, vem vet, kanske sista kvällen med gänget...??
En mycket trevlig kväll, men på grund av den allt mer påminnande huvudvärken så hoppade jag att hänga med ut. Tråkigt jo visst, men så är livet!
söndag:
Även denna dag valde jag att ligga kvar länge. Jesper sa innan vi somnade på lördagskvällen att vi skulle kunna gå ut och gå innan frukost denna dag. Så fick bli, dock blev det en ganska sen frukost. Vi gick runt sjön och efter halva vägen smet vi in på Willys och handlade food. Jesper min envisa pojkvän gav sig inte utan skulle tvunget bära nästa allting på hemvägen...
Honom älskar jag <3
Det blev matlagning, jag skrev klart en krönika och lite så innan jag gick hem till Sanna på kvällen :) Sen hoppade vi i säng... och ännu en helg var slut.
dagens skola
- Vi har ett förslag kära ProCivitas tvåor. Bara för att det inte ska bli så stressigt nu i vår så tänkte vi flytta nationella provet i Svenska B till hösten!
- vi gick med på det.
Absolut inget agg mot Sanna för hon är troligtvis den bästa läraren jag haft, men att skjuta fram saker kan inte ha mer än negativa konsekvenser. De här nationella proven i Svenska skulle vi haft i oktober/november, men på grund av dålig planering har de hamnat på våren nu i trean istället. Som att vi inte har tillräckligt att göra nu.
I fredags var det deadline på ProjektArbetena och kampen om att få de klara tog minst sagt kol på oss. Personligen drogs jag av migrän i princip hela veckan, både på grund av inlämningen men också på grund av sömnbrist. Beskedet om fotbollen som kastades över mig i måndags förra veckan har slagit knut på alla mina tankebanor och skönhetssömn har blivit ett begrepp utanför min vetskap. Hur som helst, vi fick ihop projektet och lämnade in det i tid, med två minuter till godo och därefter hoppades jag på att kunna andas ut.
Jo spänningarna släppte en del och migränen blommade ut samtidigt som jag sov bort hela fredagen och kunde utan problem även sova natten igenom utan problem men inte var det mycket bättre på morgonen inte. Nej då var det dags att i mitt undermedvetna tänka på allt som kommer denna veckan i stället. När ska vi få andas ut?
Vi sköt fram det nationella provet i Svenska B i hopp om att få mer tid till annat under våren i tvåan. Problemet är bara det att det nationella i B-kursen blev framflyttat till denna våren och nu väntar i stället Nationellt prov i både svenska B och svenska C?!?!
Utöver detta ska vi ha ett skriftligt prov i Svenska C denna veckan och ett prov i Naturkunskap B. Att lämna in Projektarbetet var skönt som få andra saker, men så mycket lugnare blev det då inte...
Tack skolan - TACK!
- vi gick med på det.
Absolut inget agg mot Sanna för hon är troligtvis den bästa läraren jag haft, men att skjuta fram saker kan inte ha mer än negativa konsekvenser. De här nationella proven i Svenska skulle vi haft i oktober/november, men på grund av dålig planering har de hamnat på våren nu i trean istället. Som att vi inte har tillräckligt att göra nu.
I fredags var det deadline på ProjektArbetena och kampen om att få de klara tog minst sagt kol på oss. Personligen drogs jag av migrän i princip hela veckan, både på grund av inlämningen men också på grund av sömnbrist. Beskedet om fotbollen som kastades över mig i måndags förra veckan har slagit knut på alla mina tankebanor och skönhetssömn har blivit ett begrepp utanför min vetskap. Hur som helst, vi fick ihop projektet och lämnade in det i tid, med två minuter till godo och därefter hoppades jag på att kunna andas ut.
Jo spänningarna släppte en del och migränen blommade ut samtidigt som jag sov bort hela fredagen och kunde utan problem även sova natten igenom utan problem men inte var det mycket bättre på morgonen inte. Nej då var det dags att i mitt undermedvetna tänka på allt som kommer denna veckan i stället. När ska vi få andas ut?
Vi sköt fram det nationella provet i Svenska B i hopp om att få mer tid till annat under våren i tvåan. Problemet är bara det att det nationella i B-kursen blev framflyttat till denna våren och nu väntar i stället Nationellt prov i både svenska B och svenska C?!?!
Utöver detta ska vi ha ett skriftligt prov i Svenska C denna veckan och ett prov i Naturkunskap B. Att lämna in Projektarbetet var skönt som få andra saker, men så mycket lugnare blev det då inte...
Tack skolan - TACK!
onsdag 2 april 2008
allt är kaos och upp och ner.
Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig därför har jag valt att inte publicera någonting om mina tankar nu. Jag vill komma med konkreta åsikter när dessa hittat sina rum i min hjärna. Fram tills dess är jag ganska tyst om allting, men fotbollen går på styva linan just nu och ingen, kanske allra minst jag vet var allt kommer att sluta...
"Livet är långt ifrån lätt.
Tänk om alla hade lika lätt för att bli nummer ett.
Skulle vi då tävla om att komma sist?"
Kloka ord ifrån Hans Anderzon. min målvaktstränare
som jag tillbringat 1 timmes telefonsamtal tillsammans med.
Ärlighet varar längst.
"Livet är långt ifrån lätt.
Tänk om alla hade lika lätt för att bli nummer ett.
Skulle vi då tävla om att komma sist?"
Kloka ord ifrån Hans Anderzon. min målvaktstränare
som jag tillbringat 1 timmes telefonsamtal tillsammans med.
Ärlighet varar längst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)