Det nalkas flytt.

Nu sitter jag här mellan kurslitteratur, flyttlådor och vita väggar. Imorgon ska vi skriva på, få nycklar och bara njuta av känslan EGET, även om det kommer dröja ett tag innan allt kommer hamna på plats och så. Men det där med att sova på madrass i nya lägenheten första nätterna det tycker jag att hör till. Jag minns så otroligt väl när mamma och pappa just separerat och mamma låste upp lägenheten i Kyrkhult då jag och mina syskon skulle få se. De första nätterna spenderade vi hela familjen på varsin madrass i vardagsrummet. Den tiden var mysig, den tiden var kärlek. Den tiden säger hur det faktiskt ska vara att flytta..

För den som inte är fullt uppdaterad om mitt liv så har jag och min älskade sambo investerat i en tvåa på nästan 60kvm mitt i Göteborg, en magiskt fin lägenhet med brasa, rymdraket till dusch, golvvärme och grejer. Det är ett lyx som väntar imorgon och jag kan knappt hejda mig.

Jag vet inte vad det är men mitt i denna längtan efter att få låsa upp dörren, i sittande med svettiga träningskläder denna måndag klockan 22 så kommer jag och tänka på min första säsong i Idre. Skidlärarvintern, vintern då jag träffade min Mats. Vintern då jag fyllde 20 och säsongen jag fick dela med min Elin! jag ger er lite bilder så kanske någon kan njuta av nostalgin lika mycket som jag...

jag kommer upp och blir skidlärare för dessa prinsar och prinsessor

jag lär känna världens finaste vän elin!

Mats ser så liten ut, men vi började träffas.

Kusinerna kom på besök över jul!

Jag skrev några artiklar och hamnade själv i SLAOs tidning med mina grodor!

jag och mats har vår "picknick" - vår första egen tid, typ dejt! ;)

det var nyår!

det var kärlek, det är kärlek, det kommer alltid att vara kärlek.

fem blonda brudar i en bil!

Vi jobbar för P6/5

Vi åker på skidlärar- SM

Jag fyller 20, det firar vi med ut&in - bak &fram

Vi jobbar för baccardi

Vi kör jäger!

Elin & Anna med dreamteamgänget!

Vi har ostfesten!

de är snyggast på fjället vintern 08/09

Vi rockar afterski!

Vi njuter!


Jag åker rallibussen med skåneligan tillbaka mot söder!

Ojojoj det var en fin säsong. Outbytlig och oförglömlig. Många minnen är något av de finaste jag har. Tack till alla er, (så här 3 år i efterhand) som var med och gjorde det till vad det blev. Den säsongen förändrade ju faktiskt mycket i mitt liv... Och det vill jag minnas för resten av livet!

* * *

Tillbaka till verkligheten, imorgon klockan 10 ska vi vara på plats på fastighetsbyrån, nu ska jag sjunka ner i kurslitteratur i väntan på att tvillingarna Hedlund ska klampa innanför dörren rikare än på länge. Mats & Mange hänger på CasinoCosmopol ikväll!

trött i skallen.

Jag kan inte riktigt definiera om jag är lite bakis, trött eller stressad. Det enda jag är säker på är att skallen min dunkar som ett annat livligt disco. Igår var det full fart, vi nollor skulle få introduceras till krogarna som finns med här omkring med humana priser, eller också så fint kallat; Pubar med studentpriser! Radikala skillnader mot vad jag är van vid, fick jag igår uppleva på nollningens Pubrunda. Jag måste här också tillägga att jag är glad att jag inte missade den, det var kanon helt enkelt! (bilder kommer förhoppningsvis så snart jag orkar)

Denna veckan har tagit kol på mig. Började med att jag var sjuk, spänningar hela tiden inför all information och alla intryck. Hjärnan går på högvarv och försöker förbereda sig för allt. Det har gått bra, det har varit en kul vecka, trots att jag mer eller mindre har känt mig som en slaggprodukt av näsans resultat. Snor, snor & snor!

Ikväll får heller inte jag och skallen krypa ner tidigt i säng. Nej ikväll fortsätter vi med Nollesittning, tema hippie. Det kan bli legendariskt även detta! :)
Och för den som är orolig att jag inte har något att göra så kan jag berätta att jag ska nog klara mig hela helgen. För i kombination med att jag ska jobba på TvåKanten imon igen, så ska jag också hinna läsa två läroböcker, packa lägenhet, plus att vi får ett kärt besök av Mats andra hälft på söndag. Mange och jag ska vinna söndagens Quiz på Bishop! Kom och beskåda!

Nu säger jag bara powernap!

Det närmar sig med stormsteg!!!

7 dagar! 168 timmar! En vecka!
Det är nu bara en vecka kvar till vi får nycklarna!
Anna & Mats längtar sååååååå mycket!

min hjärna går på högvarv.

Ojojoj vad det är mycket i huvet på en Karlsson nu, ska jag berätta. Men produktionen går framåt, än så länge är det inte error, inte helt i alla fall. Det har varit en tuff start på mitt liv som student på universitet. Inte bara för att det är en hel vetenskap att hitta rätt, utan också för att det finns så många system, så många hjälpvägar, så många kontakter och ja listan kan bli lång. Det roligaste är att om några veckor kommer jag med all sannolikhet skratta åt hur jag kunde tycka att allt kändes så svårt och hoppöst i början. Jag frågar någon någonting, och allt som oftast börjar svarets mening med; - A men det är bara att... Bara? Vadå bara? Jag fattar ingenting?

Hur som helt, working, min hjärna går på högvarv och försöker i alla fall. :)
Denna veckan (och det är bara tisdag) har jag;

• snytit mig typ 300 000 ggr. (förlåt miljön)
• Pratat med CSN i telefon, och fått klartecken!
• Läst hela CSNs hemsida och gjort kompleteringar
• Skapat medlemskap i studentkåren
• Snytit sönder hela näsan
• Ätit upp ett helt paket alvedon
• Läst typ 80 sidor i boken, Utvecklingsvetenskap för förskolan
• Varit på mitt livs första föreläsning på Universitet (i rätt sal)
  
• Haft första seminariet
• Beställt kurslitteratur på adribris.se
• Pratat med mäklaren
• Köpt en kursbok från en "föredetting", som jag hittade på blocket!
• Beställt en kursbok på Skolverkets hemsida
• Lagat mat till Mats!
• Genomfört mitt första grupparbete = inlämning!
• Skickat in arbetet via skolans intranät
  
• Köpt födelsedagspresent!
• Planerat in sex arbetspass på TvåKanten
• Köpt flyttkartonger!
  

Ja ni ser ju listan kan bli lång... Men detta ska gå vägen, jag ska få ihop allting, men det känns just nu som att jag har lite för många bollar i luften. Skolstart och planering inför flytt är ingenting jag rekommenderar i en kombination. Det är två veckor, sen hoppas jag att jag kommit in i det mesta och kan slappna av. Då ska jag gå på bia, som belöning!

skolstarts sjuk

Vist tillhör det terminsstart att man ska bli sjuk? Om inte så gör det det från och med nu. Feber, frossa, svettas, trött, matt, snor, hosta, ont i bröstet, svullen hals. Detta är inte alls kul, jag vill vara med på nollningen ju. Nej det blir till att snyta sig en sista gång och hoppas att det blir den sista....

min första kursliteratur.

Anna STUDENT, vid Göteborgs universitet. Måste erkänna att det känns ganska overkligt, men så är det. Av drygt 7-800 sökande är jag en av 150 blivande förskolelärare. Om vägen går rakt vill säga.

Kan dock villigt erkänna att det är en hel vetenskap att hitta rätt salar, få rätt information, uppdatera rätt saker på sökmotorer och bla bla...

Men en liten bit på vägen måste jag vara, för idag har jag köpt min första kursliteratur. Utbildningsvetenskap för förskolan. Jag var på plats i rätt sal, vid rätt tid och jag är nu ägare av ett studentkort! Det ni!

Första dagen, avklarad!

Ja så var det dags helt plötsligt. Den 19:e Januari kom tillslut och jag klev upp efter en galet dålig sömn. Ont i huvudet så jag vred och vände, men upp kom jag och till Göteborgs Universitet hittade jag. Ja ett av de, det rätta för dagen faktiskt.

Väl på gården i Vasaparken kommer en otroligt glad kvinna fram till mig med en reklampåse i handen, var på hon glatt utropar;

- Hej välkommen ska du läsa till lärare?
(lika glatt försöker jag svara henne)
- Ja det var i alla fall tänkt så?!
- Då min vän ska du få denna påsen med lite information, och så att läsa!
- Tack, vart ska jag ta vägen nu? frågar jag och då enligt min mening ganska självsäkert. Men svaret blir;
- Du ser lejonstatyerna där, gå upp för trappan mellan de, och jag lovar det är inte så farligt som det ser ut!!

Seriöst såg jag verkligen så rädd ut? Jag fick stanna upp en stund och överväga om jag verkligen i var så cool i den stunden som jag kände mig. Troligtvis inte!


Jag kliver in i de mäktiga salarna och möter en situation som jag aldrig någonsin skulle kunna föreställa mig. Folk bläddrar förbrilt i informationspappren vi fått, någon frågar någon fråga i stil med - hej vem är du? Någon kollar in facebook i hopp om att snälla kan inte någon uppdaterat något så jag har något att läsa?! Någon blir obekväm i situationen stå själv, stå cool, va snygg. Någon ser faktiskt cool, glad och lugn ut. Jag vill bara le, bara bevaka och sen ägnar jag de minuterna till att SMSa med Hising. Hon berättar att hon själv var 1,5h tidig till sitt upprop i risken att gå vilse. Tro mig det var flera där som garanterat stått utanför låsta portar en, kanske två timmar tidigt. Själv smög jag in kvart i.

Info, info, info, info. Inte en minut prat med varandra fanns det tid för. Nej 500 nya lärarstudenter skulle maxas med, kursliteratur, kursledare, nämndemän, ansvarig hit, ansvarig dit. Vad glad, ta vara på chansen, lär känna vänner. Kunskap!

Lite så här såg min första dag ut på Göteborgs Universitet.

ett år, det var 2011

Har klickat mig igenom lite bloggar nu och fått lite, eller snarare massor med inspiration igen. Det är så kul nu när allt känns nytt och spännande framöver. Jag älskar att inte ha koll på vad som kommer att dyka upp i min vardag. Det är inte vakna, gå till jobb - jobba klart, ta en öl. Sova och jobba igen längre. Nu blir jag student och jag har ingen aning om vad som väntar. Och jag inser också att bakom mig har jag 22 år. Men det senaste är ett av de häftigaste i mitt liv och därför måste jag också ta mig samman och sammanfatta det lite, läs om du orkar...

Januari:
Var är vi? Vi vaknar till det nya året i Sydamerika. Det var Bolivia, det var Loki hostel i La Paz.
Med ett år distans till resan var det nog i Bolivia jag lärde mig mest under vår resa runt jorden. Lärde mig ödmjukhet, lärde mig om kulturers påverkan, lärde mig egenskaper hos mig själv. Det var här jag blandade spänning, lycka, glädje, och rädsla. Bolivia påverkade mig massor. Vi fick se fattigdom, vi fick leva i hostel och backpackerlivets lycka och vi fick bada i samma vatten som pirajor och rosa delfiner. Vi fick gå på samma mark som en Anakonda och livsfarliga krockodiler. Jag minns Amazonas.


Innan årets första månad tog slut hann vi bussa från Boliva, över Paraguay till Brasilien och Rio. Det var en magiskt avslutning på två obeskrivligt spännande månader i Sydamerika.
Därifrån gick flyget från Sao Paulo till Johannesburg, en av världens farligaste städer sägs det. Vi stannade inte länge men vi fick se kontrasterna mellan de lyxiga villorna, de enorma fotbollsarenorna och alla plåtskjul som den största delen av landets befolkning bor i, allt detta innan äventyret skulle börja på riktigt. Vi skulle till Kruger Parken. Denna upplevelse tog lite mer slantar i våra plånböcker än dagarna i regnskogen i Sydamerika, men på frågan om det var värt sitt pris skulle jag aldrig tveka på mitt svar. Vi var på rätt ställe vi rätt tillfälle hela tiden. Min fina tant som bjöd in oss till sig. Kojorna är trädet som vi bodde i och ALLA BIG 5 fick vi se.

Det är någonting som jag ALDRIG kommer att glömma! Inte heller kommer jag att kunna glömma när jag slängde mig ner 216m ner från en bro. Jag pratar förstås om när jag och Mats hoppade ner från världens högsta bungyjump. Gjort är gjort! Check!


Februari:
Ja och så kom årets andra månad. En månad i kärlek. För den 2:a februari blir ett datum som kommer följa med mig resten av livet. Anna, vill du gifta dig med mig och bli en Hedlund en dag?! Sex månader hade vi varit tillsammans varje dag, klarar vi det klarar vi allt - nu får vi se när det bli bröllop!?
Dagen då den jag älskar över allt friar till mig är ett sånt minne kan ingen ta ifrån mig och de 18 sista dagarna på vår resa levde vi lyx, vi levde i kärlek och vi njöt. Detta innan vi den 18:e februari landade på ett snöigt Arlanda, Stockholm varmt mottagna av Mange, Staffan, Svedje, Pappa-Pelle & lillasyster.
Den 6:e februari fyller Pappa-Pelle år, och från andra sidan jorden bjöd jag in de jag trodde var hans närmaste vänner till att fira pappas 50års fest. Detta fullt planerat i all hemlighet utan att min far anade någonting. Sånt kan hända om Anna får busa lite. Det är det minsta du är värd pappa!
Mars till maj:
Ja så blev det då mars, min månad. Skulle det i alla fall kunna bli, men det blev det inte. Vi åkte upp till Riksgränsen för att fylla på våra plånböcker igen. Vi skulle säsonga i Sveriges bästa fjällsystem. Just det kan jag inte säga någonting om. Vi fick tre fantastiska månader med åkning, magiska vyer och galna åk i puder och RIKTIG snö. MEN, detta var utan tvekan den tuffaste tiden i mitt liv. Jag kände aldrig att jag passade in. Alkohol var här nyckeln till vänskap och för mig var det inte något värt. Mitt självförtroende föll till botten och jag har aldrig känt mig så ensam. Trots detta var det ändå tre långa månader och även denna tid fanns det fina stunder och det är de jag vill minnas. Upplevelsen av lavinernas inverkan så som evakuering och kolonnkörning upplever man bara där. Besöket från Adde & Amanda var ett fint minne, pappa, Irina & Andre på snowboard är ett annat. VM i asslapp och seriefigursfesten är två andra. Men gladast var jag den 25:e maj när Staffan & Barbro äntligen körde oss därifrån. Tyvärr!


Juni till augusti:
Glädjen kom tillbaka, och det på riktigt! Först kvalitetstid med familj och vänner. Sedan blev det klart att syrran och jag skulle tillbringa sommaren tillsammans i favoritsommarstaden, Strömstad. Jenny tog studenten, vi var ett härligt gäng som skulle knega ihop på Skagerack och allt kändes toppen inför sommarmånaderna. Men... så hände det som INTE fick hända. Mats skar sig i handen och blev helt sjukskriven tre månader.
Det var den tuffaste sommaren i Strömstad, allt blev inte så lekande lätt och glatt som vi hoppats på men Strömstad, är Strömstad och trots att jag fortfarande hade ångest och jobbiga känslor i magen sedan våren i gränsen så ger västkusten något som ingen annan plats ger mig. Det gick, pengarna kom och sommaren gick faktiskt jättefort, trots att jag inte var mig själv alls.


Sedan skulle jag börja skolan i Augusti var tanken, men så blev det inte...

September till november:
Istället lyckades jag bevisa det omöjliga och fick jobb på Avenyrestaurangen Två Kanten. Något Håkan trodde skulle bli lätt för mig men som min chef och vår hovmästare såg som tufft. Det var tufft, men med rätt människor runt omkring mig gick det vägen och hösten har lyft upp mig till att bli Anna igen, en Anna i kort hår! Det har varit fantastiskt roligt, jag har känt att jag gjort nytta och varje dag lärt mig nya saker. Personalen på TvåKanten, det är fina människor det!

December:
Hösten har inte bara betytt jobb jobb jobb, även att jag fått tillbringa många dagar och nätter där. Vi har spenderat många timmar med lånelöfte diskussioner. Lägenhetsvisningar och på hemnet.se. Målet var att hitta vårt egna boende innan året skulle ta slut. Ja och så blev det. I början av december gjorde vi klart med mäklare och säljare och snart skulle vi stå inför vår första gemensamma investering här i livet.

Någon gång just i början av december satt vi ett gäng tjejer på Franks café och då bestämde Amanda och jag att fan vi drar till Thailand över jul och nyår och så fick det bli. Resan bokades och en välbehövlig resa stod inför oss. Äntligen skulle jag få komma iväg igen, och nu inte med någon annan än världens finaste Amanda. Den 19:e var datumet då vi skulle få åka iväg men innan dess hann pyssel-Anna; baka lussekatter, kolla på julkalender, julmarknad på Liseberg, baka pepparkakor och bygga ett magiskt vackert pepparkakshus!



Allt detta innan vår resa till värmen fick avsluta ett MAGISKT ÅR!
2011, Anna 22 år gammal. Detta året glömmer jag aldrig!

Nu händer det grejer.

Om mindre än två veckor nu får vi nycklarna till vår nya lägenhet. Anders Personsgatan 9 blir så vårt nya hem. Då väntar en mysig tid med att göra 60 kvm till vårt, och hemtrevligt. Pyssel, kärlek och mys!

Igår gjorde vi klart med Sparbanken Karlshamn om vårt bostadslån.

Idag är det tre år sedan Mats och jag åkte till Mora för vår första egentid tillsammans. Då var vi mitt i säsongslivet, det första för oss båda. Jag var skidlärare och han var barchef och allt var bara så bra. Nu tre år senare har vi inte picknick på biltaket omringade av metervis med snö. Det har hänt mycket, vi har gjort massor ihop men vad är tre år av resten av våra liv? Det har varit magiska år!

Imorgon klockan 10.00 ska jag infinna mig på Göteborgs univeristetsaula i Vasaparken. Då börjar ett nytt kapitell i mitt liv. Måste erkänna att jag är lite nervös. Första dagen i Växjö och på ProCivitas gör sig extremt tydligt påmind. Även första mötet med de blivande skidlärarna i Idre vintern 2008. Det handlar förstås om första intyck. JAg hoppas att jag lyckas och att jag imorgon kväll kan ha en känsla i magen som säger Anna, det här kommer bli grymt!

imorgon är jag återigen skolflicka!
Over and out från Hallandsboda!