hej igen bloggen.

Kan börja med att berätta att vi i Riksgränsen inte har några 20 grader, blå himmel och strålande sol. Här är det inte ens vår utan jag tycker att det känns lite som november här om vi ska prata månader. Men jag är INTE bitter, när solen väl lyser och liftarna inte har påskturistköer på två timmar så är vinterlivet i fjällen fantastiskt underbart. Är det dock köer lika långa som till Ullared och är det dåligt väder, då är biljard den absolut roligaste sysselsättningen.

Jag vill blogga, skriva av mig, jag har tusen saker att berätta. Nu närmast har jag och Mats haft två underbara och lediga dagar tillsammans. Första var igår, första dagen vi pusta ut efter påskhelgen. Kiruna, Narvik, Björkliden, personalfest och en heldag med Elin & Jonas, det är vad vi lyckades prestera på två dagar. Grymt bra jobbat av oss. Några kronor fattigare men nog så mycket gladare! Det behövde vi.

Det som gjort mig gladast under fullsmäckade påskveckan är syrrans provjobb på Quality SPA resort i Strömstad. Jätteglad är jag för att hon fick komma ner och provjobba där jag lärde mig mina första restaurangskills, och ännu gladare är jag för att hon fick jobba kväll på provjobbet och gladast av allt, det är jag för att hon skrivit kontrakt och är klar för i sommar. Systrarna Karlsson i samma stad hela sommaren, cashen ska rulla in, vi ska skaka rumpa tillsammans och kramas i alla fall NÄSTAN varje dag. Det gör mig lycklig.

Nu ska jag hoppa in i duschen och bli ren och fin också! :)

Det är viktigt!

bungy i Riksgränsen.

I ett skarpt försök att undvika mardrömmar måste jag skriva av mig lite om det som hände mig i backen idag. Jag hade lite av en nära döden upplevelse skulle man väl kunna säga...

Vi har haft fantastiskt väder hela dagen idag. ca 3 nya decimeter med snö, några minus grader och strålande sol. Det bästa av allt idag är kanske dock att Elin ringde mig tidigt i morse och berättade att hon funderade på att komma till oss i Gränsen och åka lite. Weho, alltid lika underbart med henne som besök!

Kvart i nio stod jag i liftkön i morse, och hade då framför mig grymma timmar i backen. Runt två gav Mats upp och jag och Elin körde själva. Det magiska med Riksgränsen är att här kan du åka var som helst, du kan köra offpist, du kan köra i pist, du kan droppa från stenar och du kan ge dig ut på alla möjliga äventyr. Det kräver dock respekt och det rekommenderas sannerligen att ha med sig lavinskydd, transiver och kunskap när du äventyrar bergens all snö. Idag tog nog jag och Elin oss lite för mycket vatten över huvudet och kommer ut på något som från början såg galet bra ut. Det slutade dock i IS IS IS, STEN STEN STEN, STUP STUP STUP!

Mina skidor gav vika, hittade inte alls fäste och jag faller men får inte stopp utan åker, åker och åker. Framför mig vid ett tillfälle ser jag en sten, Tacka Gudarna för att mina skidor ramlat av då, tacka för att jag hade hjälm och tack för att det gick så bra. Bakom stenen kom det nämligen ett stup på kanske fyra meter som jag tar i en jävla fart, helt ofrivilligt och med huvudet före.

Det kunde gått galet illa, ca 40 meter och med änglavakt gick allt bra. Nu har jag mer respekt för bergen också. Men en sak kan jag säga;

-Fallet idag gav mer puls än Bungy-jump. Nu hade jag ingen säkerhetslina utan istället kändes det i alla fall under en kort kort stund som att mitt liv hängde i en skör tråd...

Nu väntas det kanske mardrömmar, men framförallt kurering av svanskotan. Den enda lilla kroppsdel som tog skada i dagens äventyr.

Vi checkar av...

Jag kan uppriktigt ärligt säga att jag inte stormtrivs här i Riksgränsen, men med det sagt betyder inte det att jag gett upp, att jag packat väskan och är påväg hem. Det har så här långt in i säsongen varit ganska mycket motvind, men motvind betyder utmaning och utmaning betyder nya erfarenheter. Därför har jag inte gett upp och nu är vi inne i mitten av April och snart är det dags för löning dessutom.

Det går fort, tiden rusar förbi och det är svårt att förstå att den vintern som jag bara läste om att ni hade hemma i Sverige när vi fortfarande levde i drömmen av vår resa, den årstiden är nästan både glömd och förbi, nu inväntar ni sommar där nere medans vi i vinterlandet bara får läsa och höra om vårvindarna ni värms av.

Här är det 14 April och om 11 dagar ramlar vår första lön in på kontot. En efterlängtad lön vill jag lova. Nog för att vi har klarat oss, men resan har gjort sitt och det är inga guldbyxor a la Anna & Mats just nu, så det ska bli grymt skönt med lite cash!

Ja och Pappa, Irina & Andre var här. Det var egentligen tänkt som en överraskning men trots att jag kom på de och inte kunde hålla mig om att jag viste så var det underbart att ha de här! DET BETYDDE HUR MYCKET SOM HELST. (film på pappas prestation i backen kommer snart, snart,snart!) Ja sen kom Amanda och Adde, och Herre Gud vad jag har saknat de två! :)

Vart ska jag fortsätta, hm.. deklarationen har kommit ÄNTLIGEN! och där inkasserar vi pengar som jag inte räknat med till midsommar. Ja och imorgon ska studera.nu ha in alla ansökningar och mina är inskickade och under undersökning nu. Yes, vi får se hur det blir! :) Kanske bor & pluggar Anna i Göteborg med sin älskade Mats snart?!

Ja livet i Gränsen fortsätter, nu vankas påsk och Valborg och vi laddar upp för lite extra jobbade timmar varje vecka. Det är skönt att veta att det där uttrycket "de löser sig" ja och "gilla läget" är bra fraser att tänka på ibland. Om inte jag skulle gjort det då skulle lappsjukan varit betydligt alvarligare vid det här laget än vad det är nu. Jag mår bra, Mats mår bra, men nu vill vi ha nytt puder och snart sommar på västkusten!

Det var allt för nu, bilder kommer på facebook under kvällen. Titta och njut!

det kommer mera...

Om det fortfarande är någon som klickar upp denna bloggen lite då och då kan jag meddela att jag just nu har besökstid här i Riksgränsen så jag har lite av en paus!?

Vill ni att jag ska fortsätta blogga, så säg gärna det...

en del tycker man om.

"ibland gör man rätt - ibland gör man fel, lev med det..."

Markus Krunegård

det är april nu.

Ok mars gick galet fort... Nu är det april och snart är Riksgränssäsongen över. På gott och ont. Jag har just avslutat kvällens arbetspass, imorgon väntar nytt frukostpass och sen baren på kvällen (allt för att jag tycker det är så roligt när gästerna tror att man jobbar dygnen runt) Sanningen är dock den att det gör man inte här, det är inte Skagerack i Strömstad detta inte...

Det jag vill säga ikväll är, hur skönt är det inte att krypa ner i nytvättade lakan, nyduschad kropp och tokstädat sovrum. Nog för att säsongsboende är en speciell klass för sig, men rena lakan är bra underbart! Det är kärlek!

Godnatt