nu börjar rycket.

Det är nu 45 dagar kvar till jag tar studenten, slutar skolan, tvingas lämna internatet, har betygen i handen och ja alla dess förändringar som dagen med D den 11 juni bär med sig. Då har vi varit på balen, druckit oss fulla flera gånger, tävlat i skattjakten, ringlat omkring på barrundan men framför allt vi har då kämpat oss igenom den tunga tiden som jag just nu har framför mig.

Jag låg och funderade igår. Kom på att det jag verkligen vill nu är att greppa mina bläckpennor och med antecklingsblocket i högsta hugg ge mig ut på jobb för tidningen. Jag brinner för det har kommit på hur roligt det är att träffa människor, få de att berätta något de är stolta över eller tycker om och därefter är det sedan min uppgift att leka med det svenska språket och få fram en läsvärd text. I februari var det tungt med tidningen, totalt utan självförtroende och utan någon som helst fantasi fastnade jag städningt i skrivtorka. Men jag kom över det, någonstans i stund med att jag pratade med Fortesa Hoti (Roxana i andra avenyn) då vände det och journalistyrket blev bara roligare och roligare.

Nu sitter jag här med en tung tid i skolan framför mig, jag tvingas förbjuda mig själv att jobba för att prioritera skolan ett tag till men jag ska verkligen inte sticka under stol med att jag längtar efter att skriva. där hittar jag motivationen.

Tanken som slog mig här igår var att jag verkligen ska lägga in ett ryck nu med de saker som är kvar i skolan och efter detta ska jag bara jobba jobba jobba så mycket det bara går innan studentfesterna tar vid på alvar och flytten närmar sig och blir verklighet. Rycket börjar i helgen och här är det som står på schemat:

• Jag ska se en match och skriva ett matchreferat till sportjournalistiken
  
• Naturkunskapsarbete om gener ska skrivas
• Idrottspsykologi uppsats om motivation, visualisering och målsättning
• Muntlig presentation om föreningsjuridik till idrottsjuridiken
• Muntliga presentationen om vårt projektarbete som fått namnet: "Projektet som var ute och cyklade".
  

Därefter är det slut. I alla fall som det ser ut nu... Ljuset lyser den 16 maj då allt ska vara inlämnat. Efter den dagen tar jag tag i annat. Jag ska njuta mig ner i internatet och verkligen ta vara på den lilla tiden som är kvar här då. Då har tre år passerat, tre underbara år men som Olle sa,

"vi får inte tänka att vi flyttar från något, vi flyttar till något"

Och ja, så sant som det är sagt, men det är en tuff uppförsbacke som väntar här nu först. Men jag ser ljuset och målet är att få texter publicerade i tidingen igen. Ni lär ju märka när jag är nöjd.