Nu har vi kommit fram till Idre

Klockan var nästan fem när vi suttit klart i bilen. Då väl framme i Idre var både Mats och jag trötta på att åka fullpackad bil. Idag har jag kört från Borlänge till Idre och jag måste säga. Jag gillar att köra bil, även om det är sååå tråkigt att befinna sig i den. Ja känner själv att det anas lite dubbelmoral här. Hur som helst, väl framme fick vi lite mat i magen, nycklarna och sen installerade vi oss i vår stuga. 

Därefter skulle ankomsten firas något som ingen ur den hitkomna personalen ville missa. :) Marcus gick dock lite för långt i tron att gå segrande mot tävlingsmänniskan Anna Karlsson när han ingår ett vad mot mig. 

Skulle jag vinna vadet skulle jag inkassera två vin-flaskor, skulle han däremot vinna skulle han av mig få en ingående skidlektion. Tävlingen var en snus i en halvtimme, men innan vadet blivit inspelat hade denna bestämmelse övergått till TVÅ SNUS inne en halvtimme. Jag antog utmaningen, och som absolut ICKE SNUSARE är detta ingen lätt uppgift.

MEN JAG GICK SOM SEGRARE!!! När det återstod en kvart var jag dock nära att lägga mig. Hur jag nu mår efteråt mår alla bäst av att inte veta, men det viktigaste av allt. JAG VANN!

Tack och lov för det, för jag HATAR att förlora! 

tack alla som lyssnade på mitt glädjetjut. Nu samlar jag alla krafter jag har och hoppas på snö imon! 

jag vill byta ut.

Regn, regn och åter regn.

Snälla ge mig snö snö snö.

Sitter just nu och längtar mig bort lite. Har skärmen dels med denna bloggsidan framför mig men också en sida med skidåkning. Det är nu bara några dagar kvar tills vi lämnar Göteborg för ett halvår i fjällen och jag kan säga att det känns sjukt bra i magen.

Jag vet inte hur många gånger jag ska vilja tacka mig själv för att jag åkte dit förra året.

Säga vad man vill om att jag åker till samma ställe igen, men samtidigt just nu skulle jag kunna åka var som helst för bättre väder. I detta ständiga gråa och regniga väder kan man ju inte göra någonting. På söndag blir det alltså ett byte.

Innan dess ska lägenheten fixas.

Men nu är det längtan i magen. Nya skidor, nya täck-kläder och imon ska vi inhandla nya underställ och annat gojs som kan behövas när man inte kommer kunna shoppa på ett halvår :) Ge mig vinter. Ge mig SNÖ!!!!

jobb

Igår fick jag jobba både lunch och och kväll. Det kunde bli bra, men det var en väldigt ovanligt lugn kväll i restaurangen. Det gjorde att de tolv timmarna på Babar igår var väldig långa. Det var en alldeles för lång dag igår...

Jag kan berätta att jag höll på att somna på vagnen hem, och när jag sedan väl var hemma var det en underbart varm dusch som genomfördes innan jag somnade, pang! Jag var helt slut efter denna veckan...

jag är glad också.

Mitt förra inlägg kändes lite för bittert. Det var väl lite av det jag ville säga med texten också, alltså att det inte är likt mig att gå runt och vara besviken så mycket som jag behövt vara den senaste tiden. Trots detta, har det funnits glädjestunder också. Ganska många faktiskt.

Idag träffade jag och Mats, Niclas & Anna som ska bo och ta hand om vår lägenhet när vi är i Idre. Vi pratade kontrakt och bara mös över en kaffe i stan. Det gillade jag. Sedan skulle Mats jobba och då gled jag bara runt lite.

Har ni sett att det börjar ploppa upp julpynt på gatorna och i skylt

fönstren? Säga vad man vill om julhysteri, men jag kan inget annat än att säga att JAG tycker det är jättemysigt med julstämning! Jag var väldigt nära på att köpa en chokladkalender till mig och min älskling idag. Men bara nära, jag får vänta en liten stund till faktiskt...

Igår var jag också jätteglad! Igår insåg jag att jag hade ny outfit klar för backen i vinter, men framförallt jag hämtade mina skidor och nu blev fjärillarna i min mage MASSOR! Vintern närmar sig med stormsteg.

Jag längtar snö, jag längtar åkning, jag längtar vinter!

onsdag mitt i november

Idag har Anna varit lite arg, fast egentligen mest besviken. Besvikelsen började egentligen redan förra veckan när informationen nådde oss första gången. Ett löfte är i mina ögon något man mot allt måste kunna leva upp till om man säger det. Kommer det sedan mot alla ods någonting som bryter löftet anser jag att man är skyldig någon typ av kompersation. (Hur detta svenska ord nu än stavas)

Jag har varit lite för mycket besviken den senaste tiden. Mer än vad som är vanligt för att vara mig. Det började lite när jag skulle sälja mitt fina barbord med de tillhörande stolarna. Vissa människor verkar ha något typ av behov att bara kasta onödigt elaka bokstäver i ansiktet på andra. Det tycker jag är dumt.

Sen var det det där med min tatuering. Jag tycker att gör man fel, vilket absolut är mänskligt, något som vi alla gör, måste man kunna stå för sitt misstag! Gör man inte det, då blir Anna faktiskt lite besviken och får en liten klump i magen. Sanningen var ju nämligen den att det stavades fel på min fot, och det förstår ni - det var på MITT ansvar tydligen. Är det någon som kan förstå hur det kan vara så? (isåfall får ni gärna meddela mig en förklaring)

Sen var det en annan sak som gjorde mig lite less förra veckan - men jag sa ifrån, fnätte lite på näsan och därefter kändes det väldigt bra. Vad det var känner jag inget behov att ventilera ut.

Ja och så idag vaknade min besvikelse upp igen då. Det har blivit för mycket av det nu tycker jag! Vi kan väl ingenting göra någon av oss, men det var skönt att själv få säga vad jag tyckte om saken. Det är inte OKEY, det funkar inte så, ja och så enkelt är det!

det gör ont i magen

Var just ute och sprang intervall-löpning. När jag kommer in och slår på TV:n ser jag att det är årets fotbollsgala som visas på skärmen. Jag har inte varit på en fotbollsträning på över ett år. Att nu se alla som lyckas, se alla som kämpar och har drömmarna i sikte gör det lite ont i magen. Hur jag än vill försöka känna att livet givit mig så mycket mer sedan jag tvingades lägga ner fotbollen, så är det en tomhet, ett svart litet hål inom mig som saknar det där livet, livet att spela fotboll på elitnivå.

För två år sedan var jag mitt i, nog hade jag ont då också, men då fanns krafterna att kämpa vidare fortfarande kvar. Då var det fotbollsträning med skolan, måndag, onsdag och fredag. Det var då jag fortfarande hade kontrakt med Östers IF och tränade kvällspass fem-sex gånger i veckan med detta underbara lag.

Jag saknar fotbollen, jag saknar livet med ett gäng fotbollsbrudar i ett lag. Jag saknar rutinerna och den ständiga kampen och tävlingarna spelarna emellan på träningarna. Jag saknar livet som fotbollsspelare, och jag önskar att min kropp låtit mig fortsätta och nå hela vägen fram till min dröm...

jag måste bara undra.

Jag kom iväg från jobbet här nu för en timme sedan ungefär. Inser när jag kommit ut från Babar att jag inte har med mig några nycklar hem med mig. (något jag se

nare efter en noggrannare genomsökning av väskan upptäcker att jag vist har!) Hur som helst, innan jag hittat nycklarna i väskan med 2 miljoner andra saker i hinner jag bort till Mats som jobbar Modesty. Därefter går jag mot Brunnsparken där jag ska ta vagnen hem, nu till saken. Innan jag hinner lämna avenyn går jag in på 7 - eleven och köper en burk fanta.

Jag går därefter ut på Avenyn igen, runt omkring mig ser jag massor av människor. Fulla, glada, arga, mer fulla, ledsna, kärleksfulla, fler fulla och mer eller mindre galna. Sen finns det poliser också. Två av dessa, för samhället utsända blåklädda poli

ser söker först ögonkontakt med mig, när de fått detta går de med

bestämda steg mot mig. Jag kollar lite bak mig men inser till min stora förvåning att det inte är någon vinglande person bak mig de egentligen är ute efter. Nej deras steg är riktade mot mig. Snart står vi öga mot öga.

- (Poliserna) Du vännen, vi vill kolla din burk!

- (jag) - Min? Aja gör det.

Sen kunde jag inte låta bli att skratta var på jag frågar om jag ser så himla skyldig ut där jag går. Helt och hållet nykter, iklädd sneakers, adidaströja och lila vantar med en burk fanta i handen, gående hem från jobbet.

Poliserna skrattar också, och svarar:

- Nej du ser faktiskt inte så farlig ut!

Ibland måste jag bara undra. Varför väljer poliserna att gå fram till mig när hela avenyn är full av fulla. Antingen var det för att de behövde lite glädje mitt i natten, eller såg jag helt enkelt väldigt kriminell ut. Jag tror det var det sista alternativet, men jag hoppas att jag lyckades med det första.

Nu ska sängen värmas upp till Mats kommer hem, sen ska det ringas hejdå till pappa som åker till värmen inatt :) Godnatt

torsdag den femte november

Det här var verkligen ingen bra start på dagen vill jag säga. Två tråkiga samtal på en gång.

Anna är arg & irriterad nu!

Det snöar

Jag måste bara säga att det snöar i Göteborg!!!

onsdag fjärde november

Efter att ha jobbat även idag kommer jag hem och får först höra Mats röst. åh vad jag älskar att vara sambo med min Mats! Nästa roliga överraskning var att jag hade fått paket. Ett paket från farmor på posten, sjukt hur roligt sånt är! I paketet fanns ett kort med en hälsning från farmor&farfar nere i Kyrkhult, där fanns också ett tidningsutklipp med Klaras krönika och så bäst av allt...

Titta så fina de blev, TUSEN kramar till dig farmor TACK TACK TACK!

tisdag den tredje november

Klockan ringde klockan alldeles förtidigt och då viste jag att det inte fanns några undanflykter det vara bara att kliva upp. Klockan tio satt jag sedan på Heidi Hays tatto. Det var dags att åtgärda det lilla missödet på min fot. Att först kliva upp alldeles för tidigt för min numera vanliga dygnsrytm och därefter sitta med nålen rakt i foten var en sådär start på dagen. Som tröst på såren, står det i alla fall Lillasyster på min fot nu och det tackar vi f

ör, även om resultatet kanske inte är precis vad jag vill hurra för just nu...

Därefter var det dags att jobba. Ett arbetspass som bara flög förbi. Tack för det!

Sedan skulle vi då träffa på Kajsa och ta en fika, men unga som vi är får vi tacka ja till

alla jobb vi kan få. Kajsa var tvungen att jobba vilket gav mig och Mats en lucka till att längta bort till snön.

Pling, ett par täckbyxor till Mats och pling, en skidjacka till mig inkasserad!

(Nej jag har inte köpt två nu, den förra lämnade jag tillbaka så fort jag såg att Stadium hade köpt in den till sitt sortiment av den enkla anledningen att jag vill vara i alla fall LITE ensam med min i backen)

Sedan blev det min och Mats favoriträtt till kvällsmat :)

(ja ni ser rätt årets första julmust är prov-smakad)

Scampi & tomat + starkt = kärleksmums!

Ett kärt återseende!

Lycka är, att ha en vän!

Innan jag och Mats hoppade på tåget hem till Göteborg fick jag eller vi träffa Felicia. Ferran ni vet hon som tog mig in i livet i Luleå. Hon som bjöd mig på fest med sju av hennes kompisar men som slutade i min lägenhet med minst 20 personer :) Felicia, hon som fick mig glad och positiv trots min ständiga ångest över att mina fötter stoppat alla mina drömmar om en fotbollskarriär. Felicia som är tjejen, glädjespridaren och vännen som betyder väldigt mycket för mig. Jag saknar henne varje dag...

Igår och i förgår var vi ute i Göteborg med Ninni & Manne, och hade jag haft tur hade jag lyckats tajma in att träffa Åsa också. Men vi missade varandra.

Trots det har detta blivit en helg full full full av glädje. Förhoppningsvis skickar Johanna över bilderna så jag kan lägga upp lite från lördag och söndagskvällen! Det skulle vara toppen!

Kärleksmums. Imon ska tatueringen fixas!

Halloweenfest på Karlberg

Mats dag började med att bli kidnappad av sin kära tvillingbror och hans millitär-kompisar.

När detta inträffade drog vi tjejer iväg till Birkabyn i hopp om att spendera lite pengar. Det gick sådär, det enda jag inhandlade var ett par BjörnBorg-kallsonger till min Mats.

Tillbaka på Karlberg tog jag en snabb powernap. Något jag minst sagt behövde med tanke på den kalla natt jag haft. Detta på grund av att min lilla älskling lagt beslag på såväl kudde, täcke som plats i sängen.

Sedan var det dags att smaka på alkoholen.

Innan vi gjorde extrem makeover gav glasögonförsäljaren Ullis oss linser ur vilka vi skulle se under kvällen. Lina i gröna, Ullis i svart och jag i Rosa/Röda. En erfarenhet rikare, man vet ju inte när det kan tänkas bli vardag med brillor!?

Vilken grymt rolig kväll det blev! :) Tack för detta!

Vi for till stockholm!

Det vankades mässfest på Karlberg i Stockholm.

Magnus hade bjudit upp mig och Mats för väldigt längesedan, och nu var det alltså dags. Sam hade fixat tåg biljetter till oss och i torsdags åkte vi iväg. (Tack ännu en gång Sam)

Väl framme i Stockholm gick vi ut och åt tillsammans, det blev en Thailändska restaurang, kvällen till ära. Jag måste nämna en liten halv-söt detalj från detta restaurangbesöket. Om det finns någon som följt och memorerat innehållet i min blogg under längre tid, vet att jag för tre år sedan skrev och berättade om en Halloween-fest som jag fick den stora äran att delta på i Västerås tillsammans med Sally och Hising. (Troligtvis minns ingen detta inlägg) Hur som helst, var jag denna kväll mitt i vårt höstlov utklädd till Sveriges kanske mest udda man? Thomas Dileva. Det roliga med detta är att vi åkte till Stockholm för att gå på Halloweenfest och klä ut oss. Inne på restaurangen har jag helt plötsligt mitt utklädningsobjekt framför mig. Vilken lust jag hade att gå fram till honom och säga;

- Inte för att vara sån men den där outfiten är lite ute.

Tyvärr har jag inte någon bild från mig som Dileva. En annan liten detalj denna kväll var när vi gick förbi en Pub för att dricka lite öl och mjukstarta inför morgondagen. Vi har druckit upp ett glas var men jag är lite seg i starten och känner inte mig redo för ny runda på en gång utan väntar. När jag sedan ber om att få beställa en Corona ber han om att se mitt legg vilket slutade med att jag var för liten för stället och fick till vår allas glädje (not) beskedet om att vi fick dricka ur allesammans och sedan lämna stället :)

Lite lätt skamsen gick vi tillbaka till Karlberg där vi bara satt och mös på ett sätt som påminde väldigt mycket om kollektivet på internatet! Ja och här ska tilläggas att jag jämnför internatets korridorer med Slottets ;) Inte illa!

godnatt!