förlåt.

Förlåt om det känns som att jag sviker eller inte bryr mig. Ni måste få tro vad ni vill, men innerst inne vill jag mest av allt att ni ska förstå att det inte är så. Detta handlar inte om er, inte alls. Det är bara jag som inte är stark nog att hålla emot. Förlåt om jag gör er besvikna, men jag känner att det är så här jag måste göra.

det snurrar & snurrar.

Mitt kära hjärnkontor går på helvarv tjugofyra timmar om dygnet. Det är så mycket tankar i mitt huvud hela tiden och alla bråkar de om att bli den tanken jag vill tänka. Nog tänkt. Hur som helst, det finns saker som stressar, saker som får mig längta, saker som får glad, saker som får mig ledsen och de tankarna som får mig orolig & rädd...

Jag kan bara glömma, hoppas och se framåt.

Tankarna kom när jag såg min krönika på pappas kylskåp.

Det är snart ett år sedan jag kladdade ner könikan om framtiden och fick den publicerad i Smålandsposten, men jag känner fortfarande lika mycket för varje mening i texten. Det är ok, men ändå inte att gå sin egen väg. Nu handlar det inte längre om att hitta en framtid på samma sätt som för ett år sedan, nu handlar det om ett jobb och för mig är det en jakt på nya äventyr. Det är så jag vill leva, jag vill inte ha vardag ännu, jag vill ha nya saker på gång hela tiden...

En linbana mot framtiden

Ska du plugga där då? Var ska du bo? Trivs du inte i Växjö eller varför ska du fytta? Frågor i tusental och tankar i miljoner, att sluta gmnasiet känns mer som att falla från ett stup än att äntligen uppleva livets alla drömmar.
Jag har väldigt snart gått tolv år i skolan. Varje måndag morgon har jag vaknat och haft en vecka med likadana morgnar framför mig. Varje vecka, varje månad och varje termin från första klass till tredje året på gymnasiet har jag fått följa lärares anvisningar, rätta mig efter skolors policy och gått runt i en byggnad som en skolelev i mängden. Sjung om studentens lyckliga dagar, efter tolv år hoppades jag på en vändning i livet. Slutet på det gamla och början på det nya,men icke.
Istället känns det som att hela mitt liv är planerat utan och innan, in i minsta detalj. Min vilja och mina intresse finns inbakade med i det stora hela känns det som att jag måste fööra precis som alla andra för att bli accepterad. Jag har två val, antingen börjar jag plugga direkt och tror mig nå mitt drömyrke och bli välbetald en vacker dag. Eller tar jag det berömda sabbatsåret, flytar hem, tjänar pengar på ett tråkigt jobb, för attsedan ge mig ini studentlivet vid ett senare skede.

Nitton år gammal, skoltrött och vilsen bland alla universitet och högskolor. Jag vill så mycket, men jag vill inte planera nu var jag kommer att vara om 35 år. Tänk om det fanns en utbildning till en framtid där jag bytte jobb varannat år. Alla idéer är möjligheter, jag stör mig så mycket på alla som verkar tro att jag kommer att få bättre livserfarenheter i min ryggsäck om jag planerar allt innan jag ge mig in i något. Det verkar som att flytta hemifrån, utan några tankar på att studera just nu, utan några planer på att bli aupair och utan fastställt mål är som att stämpla "jag-kommer-att-sluta-i-arbetslöshetsträsket" i pannan. Livet borde ju bli mer spännande om man vågar sig in på den oplanerade vägen, där ingenting är fastställt men möjligheterna miljoner. Studenten närmar sig med stormsteg. Antingen blir det den traditionella karrärstrappan eller klivet ut på egna vingar med ödet som karta. Let the time talk.

Anna Karlsson
UNGskribent, Smålandsposten (www.smp.se)

kortis.

Hampus: "-Anna om det blir krig i Sverige och alla till och med poliserna slåss vet du vad jag ska göra då?"
Anna: "Nej Hampus, berätta vad ska du göra då?"
Hampus: "Då ska jag ta en sopborste i varje hand och göra så här"

Han illustrerar en aktiv rörelse runt i ringar med en sopborste i var hand.


Hampus är verkligen en klockren beskrivning på varför barn är så underbara. Tankarna liksom bara ploppar upp från ingenstans och de vill bara ut. Jag har saknat att träffa kusin vitamin, men nu har han gett mig lite ny energi.
Nu ska jag snart träffa min älskade lillasyster också. Anna längtar!

Bokat & klart!

Pratade med Nathalie "Natta" Dahlqvist idag och nu är det äntligen dags att ta igenom tid tillsammans som vi missat. Ni som inte minns eller vet vem denna brud är, så är Natta den som jag och Erdtman tillsammans med Björnen hängde med under min tid i Lörby IF. Vi hade en tid där då mycket roligt hände som jag fortfarande kan se tillbaka och le mycket stort åt. Men så började jag gymnasiet i Växjö och Natta flyttade till Göteborg och därefter har vi bara setts en gång och det var något år sen nu när vi spelade match mot Jitex.

Nu är det bokat & klart, så nu ska vi äntligen ses igen. På lördag eftermiddag tar jag tåget mot Göteborg där Natta planerar något kul till kvällen. Denna dagen har jag längtat efter. Ja och därefter kommer Mats sedan att komma tillbaka till Göteborg och hans lägenhet någon gång i början av nästa vecka(5-7 maj) ja och då ska jag hälsa på honom lite på sådär obestämd tid.

Jag längtar, jag längtar så mycket!
Det här behövde jag!

Dagens sjukaste.

Jespers morbror heter Håkan, och han har en stuga väldigt långt upp i norr. Nu är min Mats uppe vid riksgränsen och ska njuta av snön en sista vecka och gissa vilkens stuga de hyrt, helt utan min inverkan?

Jo Jespers morbrors - Är världen liten tycker ni?

Inlägget ingen orkar läsa- vecka sexton i Idre, veckan då allt hände

Söndag eftermiddag satt i stort sett alla på Café Tillfället och hoppades bli först att få välja rum i Sofia stugan som skulle bli vårt hem den närmaste veckan. Framför oss hade vi sista veckan på säsngen, sista veckan på IdreFjäll... Jag och Elin hade just lämnat vårt kära hem på Bingtjärn och vi lyckades ganska bra med att välja rum. Eller ja, Elin tog kommandot och hittade ett dubbelrum till henne och mig precis vid dörren. Därefter korkade vi upp, allt slit vi gjort hela säsongen skulle nu firas som avslutat under en hel vecka...

En del av Lexögänget hade firat hela dagen i backen, en av dessa var Mats. Detta gäng träffade vi på Charlies en stund senare och inte långt därefter hade min Mats blivit inlindad i plastfolie. inte nog med det så satt han även fast i en stol. Elin& jag fann också sjukt snygga pjäxor som hanade på film, jo jag tackar jag! Ja så inleddes galenskaperna under sista veckan...

Måndag började i alkoholens brus. :) Vi somnade och kände väl så fint av gårdagen men det bästa var att jag och Mats vaknade brevid varandra, trots att det var strängerligen förbjudet att ta in någon som inte skulle bo i stugan till våra rum. Hur gick det till? När vi vaknat sov vi lite till, sen gick vi till Jonas och sov lite till innan någon fick den glassiga idéen att vi skulle åka till vattenfallet. Ja ni vet Sveriges största vattenfall finns ju nämligen precis i närheten av Idre. Ja så vi fyllde två bilar och åkte iväg, påjakt efter ett isfruset vattenfall mitt i ingenstans. Vilket äventyr...

Tisdagen var den dagen som skidskolan, uthyrningen och sportinfo skulle ha sin årliga Ostfest. Och nej det är inte en finmiddag med vita dukar där vi äter Ost, nej festen har fått sitt namn eftersom denär belägen på fjällets östra (ostra) sida. Det är alltså en fest i backen. När vi lämnat inkläder och nycklar under tisdage tog vi på oss pjäxorna och letade fram våra cider. Av någon anledning hittade också en Baccardi fram från Elins väska, något som hon, jag & Anna självklart inte rörde ;) Vi åkte upp i sittliften och vidare med knappliften över till ost... Ja, Elin & Anna ska jag säga mer? Hur som helst, kvällen var sjukt grym, och jag lovar att IdreFjälls personal aldrig någonsin varitså bra på att åka lift och göra carvingsvängar ner för svart backe som denna kvällen. tolka det precis som ni vill...
Vi lämnade Ostfesten med hälp av en scooter och därefter fortsatte kvällen i Farfarsstugan, för en del var det med kläder på. För andra inte...

Onsdag vi sover länge, gottar oss och sen besöker vi PW-stugan, där Jeppe gör succé i singstar. Ni som vardär, vad ser ni framför er när jag säger Britney Spears toxic? Jag och Elin hade avslutningsmöte med skidskolan, då vi inkasserade en tröja och en himlans massa beröm överhur bradet gått för skidskola denna säsongen. Sånt är ju alltid roligt att höra, och att dessuto variten del i det är ju inte fy skam. Onsdagen fortsatte med att våra kära restaurangare bjöd på mat i PW stugan där även förfesten inför årets sista kväll på Kike tog fart. Jag säger bara "reiserlejder" och sen skrattar jag. En grym kväll blev det och vi fick lyssna och dansa till Simons varierade DJ-spelning för sista gången.

Torsdag. Under torsdagen förvandlades fjället till en area för dansbands-hulliganer och jag valde att ta en "ta-igen-dag" Pappa rullade efterängtat in på kvällen och där blev det kramkalas och en sista sallad på Café Tillfället innan jag somnade tidigt och sov väldigt gott ända till fredag morgon. Innan ögonen slöts igen hade skidskolan dock en "tack-avslutnings-fadderfest" för att på riktit avsluta säsongen, något jag varit lite delktig i att arrangera, tyvärr var mina ögon lite för trötta för att framstå som engagerad.

Fredag. Pappa fick träffa Mats och Mats fick träffa pappa under en lunch, innan min älskling skulle jobba, jobba & åter jobba. Det är tufft att vara barchef när fjället bjuder till med dansbandsgala. Det snackades om att vi skulle bli vräkta från SofiaStugan och därför tog jagoch Elin beslutet att flytta ut från den stugan, vi hade ju liksom fördelen att ta till annat boende. Allt för att rädda vårt oskylldiga skinn! Elin, jag och Jonas började fredagskvällenganska sega i stugan. Det var dags för en myskväll med bastu, lite som normala semesterfolk. :) Jag som inte kan basta tog till gitarherot som min räddare, innan jag somnade. HELT SLUT. var tog energin vägen? Dock vaknade jag mitt i natten sen, men då sov i stort sett alla andra.

Lördag. Näst sista dagen i stugan. Jag vaknade först och anledningen till det var att jag skulle upp och göra mina sista arbetstimmar på fjället. Restaurang Dantes, och ja vad ska jag säga om denna dagen? hm... kort och gott. Vi satt i skiten och allt som kan gå emot oss gick väl i stort sett den vägen. Det blev som ett stort skämt tillslut. Jag skrattar åt maten som tog slut, jag skrattar åt bongen som gick sönder, jag skrattar åt kassan, jag skrattar åt diskmaskinen som fick spatt oc jag skrattar åt gästen som utropar "jag har faktiskt väntat en halvtimme påpizza nu" Stackars dig, det sitter en sötnos som väntat en och en halv timme på en sallad! :D det gäller att se positivt på allt, det var som ett helt skämt alltihop! Hur som helst, trots att det var tuffa timmar i arbetskläder blev det öppet på Kiken på kvällen och Mats kom loss så jag fick hålla om honom hela sista kvällen och jag har aldrig känt mig så lycklig... Tack Mats för att du finns i mitt liv, du gör mig till världens lyckligaste!

Söndag. jag kan bara sammanfatta denna dagen som GAALEN!

• Årets sista Afterski =personalafterski
• Iklädda klänning åker vi till Afterskin
• BOB nerför västbacken - hejja Anna&Elin
• Nakna restaurangare på taket
• Stora box-handskar.
• På G!!!

måndag. "Nu är festen slut, nu ska vi packa ihop och gå hem" - citat, Anna & tvillingarna!

Tack alla för en grym vecka, tack alla för en fantastisk säsong!

Därför är det inga bilder.

Det går inte något bra för mig med bilderna. Anledningen är att pappa har något skydd mot min mobil på sin dator och min är helt död. Dock kollade jag efter en "minidator" idag och jag hittade en liten sötnos, men jag hade inte pengar med mig till den.

Det jag skulle komma till var att när det nu inte går att lägga in bilder får man leva med att det blir en grå och tråkig blogg för tillfället, men jag puttar in varje bild på facebook så fort det fungerar. Jag känner liksom att jag vill blogg vidare, så här kommer snart en sammanfattning av sista veckan, UTAN BILDER!

lämnat Idre

Nu är jag tillbaka i min lilla blå stuga. Den där fjälldrömmen har nått sitt slut och nu väntar en ny verklighet igen. Inatt sov jag igen i min säng och äntligen fick jag låta ögonen slockna med min lilla Pihx under armen. jag har saknat min lilla prins så mycket.

Jag kämpar nu med att få in bilder på datorn, det går sådär men ett roligare och mer färgglatt inlägg kommer så fort jg lyckats med denna prestation. När jag anlände till Blekinge igår, fick jag i alla fall en grymt efterlängtad kram av min kära bror och tillsammas med världens bästa pappa körde vi en gitarhero-match. jag börjar lära mig.

Nu blir det dusch innan jag ska träffa världensbästa tvillingar och luncha tillsammans med de. Personer som också minst sagt är efterlängtade.

jag återkommer.

Nu har jag vaknat, klätt på mig och packat ihop mina saker.
Efter att jag pussat och kramat Mats 2 miljoner gånger och lite till
kommer bussen rulla neråt. Jag kommer hem idag...

hejdå.

Avslutningsfesten, sista afterskin, säsongens sista åk i backen. Plötsligt stod vi där alla med våra resväskor och det var dags att inse att säsongen tagit slut. Liftarna har slutat rulla, pistmaskinerna har gått i ide för den här vintern och ICAs dörrar har stängts och låsts. Fem månader i Idre har redan passerat förbi och sista veckan har satt guldkant på alla de upplevelser jag fått vara med om den här säsongen.

Imorgon åker jag hem, tillsammans med ett helg gäng goa grabbar och brudar i en minibuss. Någon gång imorgon kväll kommer jag alltså få kramas med Pihx och förstå att jag är tillbaka där jag började igen, hos pappa. Nu har en efter en sagt sitt hejdå och jag tycker faktiskt att det känns lite sådär segt att vara kvar nu. Det är helt tyst på hela fjället liksom, det enda som surrar är snacket om packning, om hemresa och inventering.

Nej nu vill jag lämna IdreFjäll för den här gången i alla fall.

sista veckan

Vi är inne på upploppet, sista tiden i Idre nu och vi bor nu all personal på fjället. Tidsuppfattning finns inte och känslan som snurrar runt oss påminner lite om galenskapstiden som infann sig under studentveckan. Det ska firas, det ska festas och det ska göras. Allt som vi inte hunnit göra än ska nu fixas bort ett efter ett under en veckas tid.

I söndags låste vi dörren på Bingtjärn för sista gången Elin och jag och nu bor vi istället i resväskor, i kaos i ett tillfälligt hem. det känns bra. Alltid lika vemodigt när härliga tider och fina minnen närmar sig sitt slut, men samtidigt är jag ju som jag är. Jag suger efter nya upplevelser och äventyr och som det är nu känner jag mig mätt på Idre, i alla fall för den här gången. Snön töar till och mer bort nu allt mer, så nej nu skulle jag vilja komma till barmark och lite vår innan sommaren tar till på riktigt.

Än vet jag inte riktigt säkert vars jag ska fara nu den närmaste tiden, men som planen ser ut nu kommer jag ta tåg till Växjö på tisdag, stanna hos Sanna till onsdag och åka hemhem en sväng på onsdag. Sedan är väl önskan att jag ska kunna åka upp till norra sverige, till Hemavan en runda innan jag eventuellt bosätter mig lite tillfälligt hos Mats. Men som sagt, än är inget helt hundra. Det jag framförallt vet nu är att jag vill till Pihx och det nu!

6 dagar kvar på IdreFjäll, det ska jag ta vara på och jag ska göra det tillsammans med pappa som kommer rulla in på fjället om bara några timmar!

from my heart

På riktigt nu alltså, jag har träffat världens bästa kille.
Det finns inte någon på detta jordklot som är så bra för mig som
Mats Hedlund

Låt aldrig någonting förstöra det vi funnit hos varandra de här

månaderna i Idre. Tryggare kan jag inte bli...

mitt i natten.

... tänk bara om jag hade räckt till.

Det här är till alla er som känner att ni vill ta åt er.

"Du säger att du finns vid min sida
att du stöttar mig.
Att du gärna sträcker fram din hand mot mig
och får mig känna mig värdefull.
Du kan se, lyssna och hålla om mig
samtidigt som du kan ge mig ett leende.
Du låter mig skratta, du låter mig gråta,
du låter mig skämmas och hata.
Allt i samma stund som du förstår mig,
tröstar mig och får mig att inse.

Tack för att du finns,
du ger mig kraft att kämpa vidare och du lyser upp min dag!
Det är vänskap, det är kärlek, det är att bry sig om."

mitt livs längsta.

Klockan är 22.19 och jag har just avslutat mitt livs längsta arbetspass. Emma från Dantes restaurang ringde mig igår och frågade om jag kunde jobba för henne idag, vist sa jag och plötsligt hade jag inkasserat 8 timmars arbetstid. Väl på Dantes idag frågar Cissi mig om jag kan ta hennes kvällspass och kling, där hade jag 4 timmar betald arbetstid till...

Idag har jag alltså jobbat från 11.00 till nu och noterar då min livs längsta arbetsdag.
"välkommen in i restaurangbranchen"

Så lyder citatet, och ja... Som det känns nu kan jag inget annat än att svara. TACK!

kasta om

Nu är vi inne på sista veckan i vår lägenhet, och på söndag lämnar vi in nycklarna och flyttar då in i våra resväskor den absolut sista veckan på fjället. Just nu surfar jag runt mellan hemsidor och tidningar och bara lockas av vårens kläder. Här finns ingen affär till att köpa något och det ges heller inte tillfälle att använda dessa lyckoplagg.

Jag längtar efter affärerna, jag längtar efter shoppingrundorna med brudarna och jag längtar efter att kasta om garderoben och mysa runt i årets sommarkläder. - ge mig, ge mig nu!
Efter fem månader utan shopping, ser jag verkligen fram emot att glida runt på stan om drygt tre veckor.

Jag önskar mig verkligen bra väder denna sommaren, låt mig drömma bort - till en sommar på västkusten! Det är dit jag vill och jag vill det nu!

min älskade pihx.

(mamma har skickat ett foto på min älskade lilla Pihx)

Det är mer än fem månader sedan jag träffade min älskade Pihx nu. Jag kommer ihåg hur ont det gjorde i magen att tvingas lämna min lilla lurvboll så länge. Nog vet jag att han har varit i trygga händer hela tiden, men nu saknar jag honom alldeles för mycket.

Han känns för mig lite som jag tror det känns att ha ett barn, han fanns vid min sida i somras när det var långt hem till alla och jag saknar honom varje dag nu. Ibland kommer faktan ifatt mig själv att jag kanske lever ett lite för spontant liv för att ha katt och att jag kanske handlade lite utan att tänka när jag bestämde mig för att bli hans ägare, men och andra sidan känner jag hela tiden att jag behöver honom och jag vill inte mot allt i världen bli av med honom.

Han är min katt, och nu är det bara två veckor kvar tills jag får skämma bort honom och krama honom dag och natt.

Sista veckan i skidskolan

Nu är det slut för min del.

I fredags gjorde jag min sista dag i skidskolan och just nu känns det ganska skönt, men samtidigt kan jag minnas mycket positivt från skidskolan. Jag hade utvecklingssamtal i torsdags och då blev månaderna mer konkreta. Vi har hunnit med mycket och jag har många grymma minnen med mig från mina månader som skidskolelärare. :)

... och jag är ganska nöjd med min sista vecka också. Fick ett mail ifrån SportInfo idag:

"Godmorgon!
I dag är det första dagen hemma efter en underbar vecka i idre. Vi frågade våra barn vad dom kommer att sakna mest med veckan och fick då till svar SKIDSKOLAN!!!!!!! Och det är ju ett mycket gott betyg till Er för jag lovar att vi har gjort mycket roliga saker denna vecka. Jag skulle vara tacksam om ni framför ett JÄTTE TACK och en BAMSE KRAM till Anna Karlsson & Anna Karlsson som hade pojkarna och Sanna som hade tjejeran. Tack än en gång så syns vi nästa år!!!!

Peter Kåvestam

Dom nöjda barnen heter:
Alva Kåvestam
Hilda Vesterlund

Melker Kåvestam
Valdemar Vesterlund"

jag är bara en människa

Hur mycket jag än älskar dig kan jag inte ta vad som helst. Hur mycket jag än vill vara stark och känna att jag kan släppa och se förbi det som hände, men det går inte. Det bara nöts om och om igen i mitt huvud. Det tar så otroligt mycket energi och hur jag än försöker så är tårarna hela tiden nära att rinna från mina ögon. Jag älskar dig, men jag är bara en människa och hur mycket jag än vill så kan jag inte ta vad som helst...

Det gör ont i mig.

behöver jag säga mer?

Ja ni ser ju! Igår var det minst sagt strålande solsken och klarblå himmel, jag kan ju säga att en sån dag är jag ganska glad att jag lärt känna ett gäng snöskoterägare. Det är nice!



Så halv åtta igårmorse drog jag och Mats till Uffe&Stina innan vi tillsammans med alla andra åkte scoter upp till himmelfjäll där vi grävde fram en soffa, grillade och bara njöt av solen! Vid två tiden hoppade vi på scotrarna igen och åkte mot IdreFjäll, där vi bjöds på en grym afterski!

(fler bilder finns på facebook)

kassavana inkasserad!

Man får erfarenheter med tiden: - Jo det kan jag hålla med om.
Igår jobbade jag på värdshuset och denna gången fick jag betalt. Men inte nog med det, jag tog upp beställningar, serverade och tog betalt. Så bara sådär från ingenstans råkade jag inkassera kassavana!

och nu har jag just haft min sista skidlektion - det har gått så fort!