torsdag 30 oktober 2008

Avskedsfika

Sanna, Anne, Jenny, Felicia och Isse. Ni har alla fem betytt mycket för mig när jag bott här uppe, alla på olika sätt och ni har alla gett mig minnen och upplevelser som alla är unika i sig. Jag kommer sakna er alla jättemycket!

Idag hade jag dragit ihop fem brudar för att ha en liten "avskedsfika" för mig. Det blev verkligen jättemysigt. Två timmar satt vi och bara mös! :) Åh. Jag tycker det känns så tråkigt att vi skiljs åt alla!

Men det är och andra sidan livets gång, och vi ses ju snart alla igen! Efter våra äventyr, man lär ju passa på!

Pappa och Anna-Karin är påväg

Åh de är påväg, äntligen! Det ska bli så himla roligt. Just nu sitter de på en restaurang någonstans i Hudiksvall!? De har en bit kvar och jag längtar!

Men oj, det är nära nu. Snart ska jag lämna lägenheten! :/ Och det känns lite läskigt!

Sista dagen på jobbet

Jag blev sjuk i söndags och fick sjukskriva mig i måndags. Dock kunde jag inte vara hemma mer, jag ville göra sista rycket för att känna hur skönt det är efteråt. Jag insåg att det inte var så smart men kroppen får säga ifrån sen. :)

Sista dagen gjorde jag igår och den började kanske inte jättebra. Min el-bil hade inte laddats under natten så jag fick sätta mig i en högerstyrd postbil och köra turen i en sån istället. Egentligen skulle jag väl jubla, men det gjorde jag inte riktigt. Om ni bara viste hur svårt det är att köra en stor bil på den rundan jag kört varje dag hela sommarn fram till nu. Tack och lov att jag inte behöver göra det igen!

I övrigt känns det lite konstigt att det är slut nu, jag har nått målet på posten och jobbiga dagar blir en del i ett fint minne för mig. Jag vill minna min tid som brevbärare med glädje. Det har varit jättekul i det stora hela och jag trivs jättebra med arbetskompisarna! De är så sköna allihop. Imon ska jag fara dit och lämna kläderna och säga hejdå en sista gång :)

GRATTIS JENNY!




Jenny är en av de fantastiska brudar jag lärt känna här uppe i norr. Hon är en av de jag kommer sakna jättemycket. I tisdags fyllde hon år och eftersom jag inte bloggat förrän nu kommer hennes inlägg här :) GRATTIS puman! Du är värld en förlängd födelsedag!

fulltuppigen

Sista tiden i Luleå har börjat och denna tiden har gjort att jag inte riktigt haft tid till att blogga. Jag ska vara ärlig här också och erkänna att jag inte orkat prioritera det heller, men nu tänkte jag hosta ut. Till och börja med kolla på bilderna så förstår ni nog hur underbart det var i Västerås!

Förra helgen började med Jennys födelsedagsfest som var hur kul som helst, klockan nio var jag tvungen att rusa till tåget. Mot västerås. Lördag vid middag var jag där och en timme senare kommer Jesper bakom mig och VI VAR ÄNTLIGEN TILLSAMMANS IGEN!

Sen gjorde vi stan, träffade Nina och Malin innan kvällen, den fantastiska och roliga kvällen!








Alltså ni betyder alla så otroligt mycket för mig, det bästa av allt är att det aldrig känns som så längesen vi sågs när vi träffas igen! Alltid lika roligt! ni är så bra!

AHHHHHHHHHHHHHHH jag hatar min nya inställning på bloggen! LÅT MIG SLIPPA!

fredag 24 oktober 2008

Tänkvärt

Eftersom det inte gick att blogga igår får jag ta igen de tänkvärda orden jag ville delat med mig av igår, idag istället.

Det var nämligen så att jag och Jörgen (lagledaren/halvchefen på jobbet) ramlade in i ett väldigt djupt samtal igår när vi stod och sporterade post. Samtalet föddes egentligen av att Jörgen insåg att jag gjorde min sista vecka på posten nu.

"Ska jag vara ärlig Anna så känns det riktigt tråkigt att du ska sluta här hos oss nu. Du är en riktigt bra tjej att jobba med. Ja för du har ju humor"

Ja nu var det sagt också. Hur som helst, det började lite som ironi och som ett av alla de skämt som kommer ur denna karls mun varje dag. Men när han sagt det där med att jag skulle sluta byttes skepnaden till väldigt mycket allvar och Jörgen ville säga ett och annat som jag skulle ta med mig på livets stig.

Han är klock den mannen, den saken är klar. Ett citat sa han som fastnade direkt i mitt huvud och det var:

"Ta aldrig dig själv på så jävla stort allvar"

Jag kan inte hjälpa det men jag tyckte att det där var så jäkla bra sagt. Det finns så många här i världen som tror att de är livets viktigaste människa, som inte ser att det finns fler individer i omgivningen. Att inte ta sig själv på så stort allvar innebär spontanitet, ödmjukhet och glädje och det är enligt min egen filosofi några av livets viktigaste personligheter. Jag gillade det där citatet helt enkelt.

Men jag kan inte riktigt sätta ord på varför?!
Jag kommer alltid tycka att min tid som brevbärare på postverket i Luleå varit en fin tid med mycket roliga minnen och erfarenheter som jag vill minnas med glädje.

torsdag 23 oktober 2008

Jag är verkligen så här glad :D



* Tack för att jag får träffa Jesper om två dagar
* Tack för att jag får träffa Sally om två dagar
* Tack för att jag får träffa Nina om två dagar
* Tack för att jag får träffa Hising om två dagar
* Tack för att jag får träffa Viktor om två dagar
* Tack för att jag får en bra lön denna månaden
* Tack för att jag har världens bästa faster & pappa som kommer och hjälper mig om inte mer än en vecka
* Tack för att jag fått lära känna människor som jag kommer att sakna.
* Tack för att hyresvärden är snäll
* Tack för att Ferran hjälpt mig!
* Tack för att jag blivit anställd på Idrefjäll
* Tack för Klara & Johanna
* Tack för att jag snart får träffa min älskade familj
* Tack för att jag snart är hemma och får leka med mina kusiner!
* Tack för att Åke & Camilla finns
* Tack för att jag snart får träffa mina älskade internatvänner
* Tack för alla underbara minnen och stunder jag fått av min tid i Luleå
* Tack för att jag får vara så himla glad idag!

onsdag 22 oktober 2008

Grattis på 18-årsdagen kära RÖSTIS!!!

fjällen invaderas tydligen av kyrkhultare

Anna Björnsson har snackat gott om hennes upplevelser i Idre. Idag fick jag veta att Moa Svensson ska göra sin andra vinter i fjällen och hon ska vara ingen annan stans än IDRE - med mig. Sen ska ju Fidde Höög ge sig av till de norska backarna :)

Men som sagt, Moa och jag ska till Idre och det ska bli grymt kul (moa i gul tröja)



och här är hon, jag och agnes på fotbollsskolan förra sommaren.

min Pihx favorit-plats



... i skrubben

jag har ju glömt bort...

Vi hade ju kalasparty med laget i lördags och när vi skulle vandra till MAX och fylla magen fick jag se något väldigt väldigt väldigt coolt. En liten same-flicka mitt i stan. Det var coolt tycker jag!



- Ursäkta, men hon där, hon har aldrig sett en sån som.... DU?! Skulle hon kunna få ta en bild på dig?!

tisdag 21 oktober 2008

jesperjesperjesper

nu är min älskling bara fyra dagar bort...

anna + fotboll = sant?

Jag var 11 år när jag var med på min livs första fotbollsträning. Idag är jag närmare 20 år än 19 och idag gjorde jag kanske min sista?!

Det har rent ut sagt varit ett jävligt jobbigt år, något jag inte orkar gå in på nu men om jag säger att det jag prioriterat före allt i flera år nu har blivit någonting jag snarare får ont i magen av än finner glädje i så förstår ni nog att det hänt någonting på vägen.



Jag drömt, jag har fantiserat, jag har älskat och jag har hatat men oavsett vad har jag alltid funnit tillbaka till kärleken med att sparka på en boll, men den här gången och just nu känns det väldigt overkligt att jag kommer känna så igen...

"Allt känns helt perfekt, kroppen är riktad precis i rätt vinkel för att slå en drömpass. En passning som skulle kunna bli början på ett anfall som slutar med mål, men i samma stund som foten rör vid bollen förändras förutsättningarna helt. Bollen träffar rätt men det gör ont, riktigt ont och foten som skulle leverera passningen ger vika och kan inte fullfölja rörelsen, och istället blir passningen precis som de andra den senaste tiden. Kroppen har valt att säga ifrån..."

Detta året har fått mig att inse att vilja räcker långt, men det räcker inte hela vägen om inte kroppen tillåter. Jag vet inte vad jag ska säga egentligen, men det är en svart tomhet och det känns konstigt att jag idag har avslutat min fotboll på elitnivå.

När en dröm går i kras...

less

Jag har dålig fantasi just nu. Det känns inte som att någon av er bryr er om mina inlägg i vilket fall. Därför händer det inte mycket här just nu.

Eller har jag fel? Är du intresserad av min blogg och det jag skriver?
KOMMENTERA så jag vet!

söndag 19 oktober 2008

underbara alviks ik

Jag minns så väl när jag kom in i Arcus första gången och skulle provträna med Alviks damer. Det var nervöst. Jag viste ju liksom att gjorde jag bra ifrån mig kanske detta skulle bli tjejer jag skulle tillbringa oerhört mycket tid tillsammans med.

Provträningarna gick skapligt (det var ju på den tiden när jag fortfarande var ok)och så blev det. I Juni var jag i Luleå och Alviks IK hade blivit mitt lag. Nu fem månader senare kan jag bara säga att det varit en fantastisk tid. Vilket underbart lag och vilka fantastiska tjejer. Fotbollen i sig har varit tuff och det har varit riktigt kämpigt att inte känna glädjen längre, men det som hållt mitt huvud högt och dragit mig till Alvik minst fyra gånger i veckan sedan jag flyttade hit är just alla tjejer i laget. :)

(Jag vill lägga in bilder, men jag har slarvat bort sladden till kameran så det får vänta)

Igår spelades säsongens sista match. Det har varit motigt för Alvik det syns inte minst i tabellen, en igår tände alla till ordentligt och marginalerna inföll sig till rätt lag vilket resulterade i en seger. 5-2 ett klassiskt resultat som Roland kallde det. : ) Vilken match och vilken start på en en wonderful night!

Avslutsningsfesten var så jäkla rolig igår, jag känner inte att jag behöver säga mer.

Alviks damer, ni betyder så mycket för mig! <3

fredag 17 oktober 2008



Oj och hoppsan, nu var det fredag igen! Tack Tack Tack för att veckorna går snabbt. Nu är det bara en vecka tills jag ska på Jennys födelsedagsfest och det är likaså bara en vecka kvar tills jag ska åka tåg till Västerås och träffa JESPER, SALLY, MALIN, NELLA?!, NINA, VIKTOR och de andra... (jag vet inte riktigt vilka som kommer :D)

Idag är jag förövrigt vääääldigt glad. Jag har fått en ny hyresgäst i lägenheten så nu behöver jag inte tänka mer på det, och jag slipper där med betala hyra för en lägenhet jag inte ens kommer bo i. Detta tackar jag Felicia helt innerligt för <3

Imon är det seriens sista match och därefter ska vi avtacka tränare och ledare och därefter partya lite, me like! Dock kanske det blir sista kvällen med gänget! :S
nej jag vill inte tänka på det...

onsdag 15 oktober 2008

jag saknar dig.

Det är tusentals tankar i huvudet på mig nu. Längtan till flytten men lika mycket ångest över att lämna laget, jobbarkompisarna och Luleå. Det är glädje för att få fara till fjällen snart, men tankarna över att fotbollen snart bara blir tusenmiljoner minnen skrämmer mig och gör ont i hjärtat. Jag längtar jag saknar jag älskar jag drömmer och fanstiserar.

Då är det underbart att ha en vän som Nathalie - jag tänker på henne och jag saknar henne. Fina minnen jag aldrig kommer glömma, fina minnen jag vill att vi ska uppleva igen, igen och igen! Vi ska ha mycket kul ihop i våra liv. JAG VET DET!



EXTRA! Jag erkänner:

Det var med Natta jag drack första gången. Jag minns det som igår. Jag är stjärnan var fotbollsidioterna som aldrig druckit alkohol och som kommit till Lörby IF i tron om att kunna vara nykterister hela livet. Detta ville Lörbys dåvarande stora partypingla ändra på. Detta fick hon med hela laget till att göra. Och vilken kväll det blev. Tur att vi hade varandra då, Erdtman och jag! Sen ska vi väl vara tacksamma för att Natta och Björnen även tog hand om oss resten av kvällen. De fanns vid vår sida hela tiden och natten blev dag och vi sov alla fyra i Nattas lägenhet och resan till Öland blev ett faktum. Denna utflykt blev ju i sin tur ett minne för sig. Det bästa av allt är att Natta sen någon vecka efter Östersjö visade hur man inte ska göra med alkohol. (dvs, bjuda och snappsa med var och en i laget, en i taget. Det blir nämligen ganska många snappsar och för en liten Nattakropp... ) Ja vi stannar där, men med ett leende på läpparna kan jag bara säga. Jag saknar det och jag saknar dig!

söndag 12 oktober 2008

GRATTIS!!!


GRATTIS GRATTIS GRATTIS min kära ex-granne på födelsedagen

jag vill till Jesper



för jag älskar dig

lördag 11 oktober 2008

och vi grattar Isse till körkortet!

oh yes det är helg

... fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag fredag...

Jag känner inte att jag behöver säga mer än så!

torsdag 9 oktober 2008

jag tänker på er... Varje dag

Vad gör du med din bussbiljett?

Den senaste tiden har jag åkt stadsbuss ganska mycket och när jag ikväll åkte från gymmet slog det mig att jag alltid sitter och krövllar ihop min på olika sätt hela resan. Sen slänger jag den i min väska. Det är egentligen precis likadant med minneslapparna jag får från bakomaten. Någonting säger mig att jag verkligen inte får slänga den eller "råka tappa" biljetten eller lappen för att det känns som att papperslappen ska hamna i fel händer. Jag har kollat på minneslapparna och det står inte speciellt mycket på de som kan spåra upp mig och på bussbiljetten står det verkligen ingenting. Ändå är jag så rädd för att släppa den. Den ska vara skrynklig, jag får inte släppa den förrän jag är på ett helt annat ställe än där jag använde den och helst ska den också vara sönderriven innan jag släpper den ifrån mig.

Vad gör du själv? Sitter du också och får för dig saker som jag? Vad beror det på egentligen, är det så att man inte har något annat mer vettigt att tänka på under bussresan? Skrynklar du sönder den? River du sönder den eller rullar du ihop den till fin papperskonst? Eller skickar du kanske iväg ett pappersflygplan och hoppas att någon ska fånga planet och söka upp dig...



det var bara en tanke som slog mig...

Det är verkligen på riktigt!

"Första snön har kommit och det är under 0 grader varje natt så här är vintern på g. Just nu håller vi på att startar upp vinter säsongen med allt vad det innebär från att tvätta skidskole västar till att planera intro och boka in skidskole elever.

Men mest av allt just nu så ser vi fram emot vinter och att alla ni skall komma upp så vi kan få börja, och göra denna vinter till en kanon upplevelse för Gästerna och er :D"





min lilla prins och en av farbrorarna


fotograf: Camilla Zerpe

onsdag 8 oktober 2008

från toppen till botten.

"Ropa aldrig HEJ förrän du är över bron"

Idag har jag förstått innebörden av det ordspråket. Som ni förstod i mitt inlägg igår var jag hyfsat less. Idag såg det för en kort stund ut att lösa sig. Jag fick tag på hyresvärden, han tyckte allt var OK men strax efter att allt verkar klart ringer han tillbaka och meddelar att hon som skulle hyra hade betalningsanmärkningar. Något hon inte sagt ett knyst om tidigare så på bara några minuter hann jag med att vara jätteglad och lättad men också irriterad och besviken.

"tur i oturen"
, sa pappa och det är ju faktiskt sant!

Sen har jag också världens mest positiva pojkvän och det gör allting så mycket enklare. :D

tisdag 7 oktober 2008

jag blir så less

Det kändes som att jag lyckats fixa bort lägenheten från det att jag flyttar ut. Det enda som återstod var att hyresvärden skulle kolla lite på köer och så. Detta lovade han mig att fixa för lite drygt en vecka sen. Sen dess har jag och den eventuellt nya hyresgästen ringt honom varje dag och vi blir hela tiden lovade att han ska ringa under eftermiddagen.

Idag fick Josefin (som den nya hyresgästen heter) nog. Nu har hon fått ett annat erbjudande. Så från att allt skulle kunna lösas hur lätt och smidigt som helst så händer ingenting. Min fråga är ju:

- Hur svårt ska det vara för hyresvärden att ringa ett samtal och kolla köer och få ett godkännande från den nya hyresvärden (eftersom huset ska säljas) och få en bekräftelse om att allt är OK?!?!

Jag förstår inte det...
tänk om du skulle kunna få ut fingrarna ut stjärten och genomföra det du lovat.

GRATTIS FASTER !!!


jag minns Londonresan
jag minns när vi åkt pulka
Jag minns skidresorna
jag minns alla skratt
jag minns alla kalas
jag minns alla nätter jag sovit hos er
jag minns alla gånger jag varit hos er
jag minns lek-platsäventyr
jag minns kreativum
Jag vill minnas allt jag fått vara med om med dig
men jag vet att du är underbar
och en av mina fantastiska fastrar!

Idag fyller du år och jag ville bara säga
GRAAAAATTTTTIS!!!!

måndag 6 oktober 2008

.

jag tvingar inte dig till någonting
jag vill att du ska vilja
och jag trodde det var det du ville?
Kanske var det inte så du menade
men det var så det lät.
Jag tvingar inte dig till någonting
jag önskar bara att du ville
och kunde vara glad för mig skull
För det här var ett av de häftigaste
uppdragen jag fått i mitt liv.

yearning

bästa tänkbara överraskningen

Det var tungt att vakna och åka till jobbet idag. Det känns som en evighet tills jag får träffa Jesper och när det dessutom var måndag blev allting bara ännu värre. Jag tycker inte om måndagar!

Men trots den tuffa starten så klarnade det allt mer ju längre in på dagen jag kom. Vid tre tiden får jag ett sms av faster Ingegerd där det står: - Nu har vi bokat stuga i Idre v 52
Det om någonting gjorde mig riktigt glad idag och jag behövde verkligen den nyheten. Åh det ska bli så mysigt att fira jul i fjällen!

Sen fick jag ett jättefint SMS av min Jeppe och jag känner det ännu en gång, JAG ÄLSKAR HONOM!

Sen var det kul på träningen idag, det gick väl helt ok faktiskt och kroppen kändes väldigt bra jämnfört med hur det brukar vara. Jag är på bra humör nu när jag ska tillbringa dagens sista timmar med min Pihx, honom älskar jag också!

söndag 5 oktober 2008

Seriöst - jag hatar att jag måste vara ifrån dig för jag älskar dig och jag vill att vi ska vara på samma ställe!

hoppsan

Ja då var det söndag igen, det går så fort.

När jag för några veckor sen var på fest hemma hos Jenny kom innebandy upp på tal och då råkade jag ramla in på ett bananskal i ett Korpenlag. Idag var det dags för premiär och jag fanns med. :D
Jo det var ett tag sen jag spelade och när jag gjorde det var vi ju alla nybörjare i laget men jag gillar utmaningar och nu när matchen är slut kan jag konstatera att:

"jag är sannerligen inget proffs men det var kul och jag gjorde mål"

Dessutom vann vi med 5-3 :D:D
Nu väntar det match i Alvik där jag ska värma bänken.

lördag 4 oktober 2008

fredag 3 oktober 2008

utvecklingen går framåt

Jag började som sommarjobbare på postmoped.


Nu när hösten har klampat in har jag blivit heltidsanställd och får köra en sån här söt elbil (inte jag på bilden)


Och idag var jag ute på vägarna i en RIKTIG postbil. Så nu har jag kört en högerstyrd bil, en upplevelse som gav mig ganska mycket adrenalin. Det var roligt!


nej det är inte snö här än...

... och här kommer dagens skämt!

Här går jag och skäms över mig själv på träningarna. Jag trivs verkligen jättebra i laget men fotbollen går bajs och så känns det också att träna. Det gör ont och det är inget kul längre. Tårarna ligger där bak ögonlocken hela tiden, men jag har ju bestämt mig för att jag ska kämpa på till säsongen är slut. För man ska alltid slutföra saker man ger sig in på...

Men på söndag ska jag sitta på bänken!

Det är minst sagt ett riktigt skämt, det känns egentligen orättvist att jag ska få sitta där och stå med på en trupp i division ett när jag om tre veckor gör min sista fotbollsträning.

Vilket skämt!


pappas kommentar

Pappa Pelle sa...

Anna det är verkligen dax för dig att byta jobb :-))
Pappa Pelle


Pappa kommenterade mitt inlägg om dofterna och minnerna på jobbet, men jag vill bara göra det klart för alla att i mina ögon är det en av de fina detaljerna med mitt jobb. Jag älskar att minnas och som sagt det kicklas i magen varje gång, och vem vill inte uppleva det?!

Men jag ska byta jobb, i december närmare bestämt så ni kan vara lugna det kommer inte gå för långt! ;)

annahjärtajesper

Idag är det 20 månader sedan jesper & jag, blev VI!


Så mycket som jag saknar Jesper har jag aldrig saknat en annan människa. Det är tre veckor sedan vi stod utanför min lägenhet och höll om varandra, jag iklädd postenkläder och han lite lätt stressad till flyget. Trots att han i stort sett är hela Sverige ifrån mig så känns det som han är hos mig hela tiden. Jag drömmer om honom och om oss och jag känner fortfarande av hur underbart det är att kyssa honom. Jag längtar tills vi ses igen.

Den 25 oktober ska vi ses i Stockholm och dit är det bara tre veckor nu. Tre veckor, femtion arbetsdagar, femton turer och tre helger! Den lilla tiden är knappt nämnbar i jämnförelse med den tiden vi varit tillsammans. 20 månader, det börjar bli länge och här i höstdagarna börjar vi närma oss att det är två år sedan vi i hemlighet rörde varandras läppar för första gången.

Jag älskar Jesper och vår kärlek blir bara starkare för varje dag. I samma takt som vi båda blir starkare och totalt övertygade om att vi är gjorda för varandra.

Tack för att du finns älskling, Jesper du lyser upp min dag. v

torsdag 2 oktober 2008

yes yes yes

Tack och lov - bokat och klart. På tisdag ska jag till frissan och fixa frissan. Åh jag längtar!!!

posten får mig att minnas

Jag levererar varje dag post till näst intill 500 hushåll, varje dag får jag en repetition av namnen till varje brevlåda/postfacks ägare och nu efter den tiden jag jobbat där skulle jag vilja säga att jag kan varenda namn utantill och utöver det har jag även genom att klistra eftersändningsmärken lärt mig en och annan föredetting också. Det är ingen hemlighet att brevbäraryrket tränar hjärnan.

men det har slagit mig...

...hur mycket andra detaljer som får mig att minnas ett och annat. Jag pratar om alla de minnen som min posttur påminner mig om varje dag. Till exempel delar jag post till till en F.Lindström och en M. Lundgren, gissa vilka jag tänker på då? Eller vem jag tänker på när jag ser Jesper, Jenny, Emil, Johanna, Klara och massor andra namn. Jag minns.

Men utöver alla dessa namn jag läser varje dag så väcks också unika minnen till liv när jag springer runt. Utav de 57 trappuppgångar jag kliver in i varje dag finns det vissa som har en alldeles speciell doft och dessa förknippar jag med tillfällen i mitt liv och jag tänker på det precis varenda dag.

Det finns en som luktar som det gör hos mormor& sven, en som luktar som det luktar hemma hos Anna Svensson, det finns en som doftar som det luktade i tjejernas hus på vårt konfirmationsläger. En doft påminner mig om första dagen i skolan när jag bara var sju år. Sen finns det en och annan som luktar som internatet, tolka det hur ni vill - ibland är det väl en komplimang ibland inte. Sen finns det ett hus som luktar precis som det gjorde i Logen i hemsjö när vi var där. Jag minns innebandykvällarna, alla sportlov och luciafiranden. Det är speciella känslor i magen varenda gång.

Posten får mig att minnas -

abonnenten du söker går inte att nå just nu...

Ja då var jag utestängd ifrån yttre världen igen. När jag flyttade till Luleå var som bekant förra gången då jag inte hade något TV eller något internet. Denna gången är det SIM-kortet i telefonen som lagt av lagom inför helgen då det kommer ta en evighet innan jag får tillbaka den.

Anna är inte tillgänglig just nu...

Jag tvingade fundera lite på vilken av dessa tre tekniker (TV, internet eller mobilen) som är värst att tvingas klara sig utan och jag tror faktiskt jag är ganska övertygad om att det är värst med mobilen. Efter en än noggrannare eftertanke skäms jag nästan över hur desperat beroende jag är av min mobil.

När jag igår insåg att den var oduglig ramlade problemen över mig:
  • Jag kunde inte ringa Kega och säg att jag jobbade länge och missade träningen
  • Jag hade ingen väckarklocka
  • Hyresvärden och den eventuellt blivande hyresgästen kunde inte nå mig
  • Ingen klocka på turen
  • Jag skulle inte kunna ringa om något hände på turen (typ punka)
  • Kuriren kan inte ringa om jobb i helgen!
  • Kunde inte prata med Jeppe innan nattdags.. :S
Och så vidare. Det är helt sjukt, men allt har löst sig. Ett nytt SIM-kort är påväg, tills dess har jag fått låna ett från familjen Zerpe/Karlsson. Jag fick låna en väckarklocka av grannen. Och jag får ringa upp hyresvärden idag.

Jag skäms det är helt sinnessjukt...