Jag fick ett härligt samtal från farfar idag :) Kul att höra ifrån de, och självklart har han lyckats hitta en släkting även i Luleå, ja vi Estenbergare invaderar hela lande. Får gå och träffa denna karl någon dag så jag kan känna lite samhörighet så att säga.
Sen i samband med att Ingegerd och mammsen med några tillskott kommer den 31 juli är också Lule-kalaset här och det är just därför jag vill att ANNA-KARIN och JOSSAN ska läsa detta. Ni borde boka biljetter hit ni också, för sanningen är den att Brolle kommer att vara på Lule-kalaset och jag vet ju hur gärna ni vill träffa de så mina kära släktingar, Pass-på!
Fotbolls-EM är slut nu också. Alltid lika tråkigt. Jag återkommer någon annan gång. I promise
söndag 29 juni 2008
lördag 28 juni 2008
jag tänkte bara berätta att jag lever.
Nu sitter jag här med ivriga fingrar. Det var över en vecka sedan jag skrev sist vilket bidragit till att en och annan(?!?!) dragit på sig abstinens-besvär, detta ber jag förståss så hemskt mycket om ursäkt för. Anledningen till detta öde är att jag för tillfället står utanför all kommunikation med omvärlden. Jag har med andra ord inget internet ännu, vilket är på ingång. Det är bara ett helt företag att hitta något bra bolag och när jag som fallet är nu dessutom står utan någon möjlighet att enkelt klicka in på någon hemsida och jämnföra priser och sånt så tar det längre tid än vad som kan anas. Thats life. På min mobil går det förståss alltid att nå mig.
Ja som sagt jag lever och ja, jag måste säga att jag trivs väldigt bra hittills. Kontaktnätet sträcker sig dock inte längre än på ytan hos mina nya lagkamrater och likaså på mitt nya jobb. Sen är det Jespers familj jag känner här, men jag är inte det minsta bitter för det. Det är i mina ögon det som är utmaningen, och ja äventyret har bara börjat.
Som sagt det var ett tag sen sist. En vecka??!! Och att vara helt ny i en stad en vecka har som ni säkert förstått gett mig tusen intryck och än har jag nog inte lyckats sålla hälften av den informationen jag fått. Hur som helst, jag tänkte att för den nyfikna så har detta hänt.
Midsommar var vi som sagt i stockholm och helgen var helt helt underbar. Hur härligt som helst, fram tills det var dags att plocka stygnen. Så ja de är borta nu, men jag rekommenderar alla att det sannerligen inte är värt att trampa på en glasbit för att göra och ta bort stygn i hålfoten gör bland det ondaste jag någonsin varit med om. USCH. Nu är de i alla fall borta och trots att det gjorde lite ont precis efter har min fot återhämtat sig och jag har faktiskt både lirat boll och sprungit i trappor med den nu.
Sprungit i trappor ja, mitt nya jobb. JAG ÄR SJUKT NÖJD! Fyra dagar på jobbet har varit hur kul som helst. I måndags var jag sådär jättelagomrädd för det där med normerna på ett nytt ställe. Ni kanske förstår om jag säger, vad har folket med sig i matlådorna, vad pratar man om, vilka människor sitter med vilka, osv. Det där är lite läskigt tycker jag och precis som de andra gångerna jag ställts inför den situationen kändes det ganska obekvämt. Men jag klev upp tidigt på morgonen och cyklade till Bergviken och väl där blev jag mottagen och nu fem dagar senare känns det inte alls kusligt att trampa in på posten i Luleå, snarare tvärt om. Jag är då brevbärare och har denna veckan fått lära mig hur allt går till och min "lärarare" heter Per och är mittfältspelare i ett av Lulelagen. Sjukt skön kille som älskar se mig göra fel, det är förståss inget han har uttalat men det där leendet som sprider sig över hans läppar när jag lägger posten i fel låda det säger allt. Han är snäll också, men oj va de driver med mig på det där stället! :) En härlig gargong. Nästa vecka ska jag börja köra själv, (jag kör el-driven flakmoppe, kan inte bli bättre!) Och jag har lärt mig teorin över hur man snabbast lägger posten i rätt brevlåda, men i praktiken har jag en del kvar att lära. Hur som helst och kort och gott. Jag trivs på posten och nästa vecka ska det bli fint väder också säger de som tror sig veta och då blir mina timmar på moppen bara ännu mer glassigt. Veckan slutades också med att posten hade en friluftsdag som jag pga match bara kunde vara med på litegrann.. Men det var kuligt.
Japp, fotbollen då. Suck. Det känns hemskt för hur mycket jag än älskar att lira boll så räcker inte det. Motivationen börjar tryta faktiskt och ärligt talat så tror jag att det den sista tiden i Öster som är anledningen till detta. Det började i höstas och sen har det bara gått utför. Ingen trodde på mig och när jag aldrig fick chansen vad jag än gjorde så känns det ganska naturligt att det blivit som det blivit. Att dessutom bli utkastad från allt helt plötsligt gjorde inte saken bättre. Min utveckling har helt enkelt gått neråt och nu känns det faktiskt ibland som den gått för mycket neråt. Jag ser inte över staketet längre helt enkelt. Foten har varit lite sådär och hur taggad jag än var för träning så går det inte när jag väl står mellan stolparna, jag har glömt hur jag ska röra mig och fall-tekniken som innan kändes så naturlig känns bara obekväm och klumpig och det är inte roligt längre helt enkelt. Hur som helst, svackor är aldrig roliga och enda sättet att komma ifrån de är att kämpa sig igenom har någon klok människa sagt och så sant som det är sagt har jag bestämt mig för att ge det säsongen ut i alla fall och verkligen satsa och gå in för det så mycket som möjlgit för att sedan i norvember någon gång ta beslutet om jag ska sluta eller inte. Dock sjukt kul att vara innemitt under andra halvlek av matchen igår men en vecka på posten har slitit på kroppens alla muskler kan jag säga, det finns en och annan som är ganska utsliten nu. Det är sanningen om fotbollen detta.
Ja sen lägenheten, jag älskar allt i den utom den blå 90-tals tapeten i sovrummet som tack och lov snart är historia. Eller i alla fall så fort jag beslutat mig för vilken vacker tapet den ska bli ersatt av. Sen finns det en svag doft av cigarettrök i väggarna, men jag kämpar seriöst med blommor och grönt för att denna förskräckliga lukt som jag hatar över all annan ska lämna så snabbt som möjligt. Jag har efter många om och men fått in en säng, en soffa och ett barbord och hyllor och lådor fylls allt eftersom. JAG STORMTRIVS, det jag saknar mest är Jesper som ännu inte varit inne i lägenheten. För övrigt har mina första gäster beslutat sig för att komma på besök. Ingegerd, Patrik & Hampus kommer tillsammans med mamma och Jenny att klampa in 31 juli och det ser jag verkligen fram emot. Ja vad ska jag mer nämna om denna livsberättelse?
Jo jag ska träffa Malin på Norrbottenskuriren sport imon om allt går som det ska. Sen får ni leva med att inläggen blir långa och få ett tag till, men snart så. Då blir det ordentligt med läsning. Det lovar jag!
Nu vill jag tacka alla som finns, framför allt PAPPA för att du körde upp mig och en hel V50 med grejer. Jag vill tacka MAMMA bara för att du är underbar och alltid finns där och är sådär urgullig när du saknar mig så mycket. CAMILLA för att du är världens bästa svärmor, ÅKE för att du är världens bästa svärfar och Marcus och Malin för att ni är så himla söta och hjälpsamma. Och JESPER, dig vill jag bara ha hem och det nu... Sist men absolut inte minst fastrarna, INGEGERD för att du planerar besöket hos mig och gör det möjligt för mig att träffa kusinerna och att du visar för mor min att jag inte är längre bort och att det inte är så farligt att åka till mig. ANNA-KARIN för att du är så himla trogen min blogg och att du alltid finns där, det är så underbart. Nu hoppas jag bara att du ska upp hit och jobba snart! <3 NI ÄR BÄST!!!
Tack och hej allesammans och ni, glöm inte att min mobil är på dag och natt. Det är alltid bara att slå en pling om det inte är för att ni saknar mig så kanske ni kan göra det för att jag saknar er!
Ja som sagt jag lever och ja, jag måste säga att jag trivs väldigt bra hittills. Kontaktnätet sträcker sig dock inte längre än på ytan hos mina nya lagkamrater och likaså på mitt nya jobb. Sen är det Jespers familj jag känner här, men jag är inte det minsta bitter för det. Det är i mina ögon det som är utmaningen, och ja äventyret har bara börjat.
Som sagt det var ett tag sen sist. En vecka??!! Och att vara helt ny i en stad en vecka har som ni säkert förstått gett mig tusen intryck och än har jag nog inte lyckats sålla hälften av den informationen jag fått. Hur som helst, jag tänkte att för den nyfikna så har detta hänt.
Midsommar var vi som sagt i stockholm och helgen var helt helt underbar. Hur härligt som helst, fram tills det var dags att plocka stygnen. Så ja de är borta nu, men jag rekommenderar alla att det sannerligen inte är värt att trampa på en glasbit för att göra och ta bort stygn i hålfoten gör bland det ondaste jag någonsin varit med om. USCH. Nu är de i alla fall borta och trots att det gjorde lite ont precis efter har min fot återhämtat sig och jag har faktiskt både lirat boll och sprungit i trappor med den nu.
Sprungit i trappor ja, mitt nya jobb. JAG ÄR SJUKT NÖJD! Fyra dagar på jobbet har varit hur kul som helst. I måndags var jag sådär jättelagomrädd för det där med normerna på ett nytt ställe. Ni kanske förstår om jag säger, vad har folket med sig i matlådorna, vad pratar man om, vilka människor sitter med vilka, osv. Det där är lite läskigt tycker jag och precis som de andra gångerna jag ställts inför den situationen kändes det ganska obekvämt. Men jag klev upp tidigt på morgonen och cyklade till Bergviken och väl där blev jag mottagen och nu fem dagar senare känns det inte alls kusligt att trampa in på posten i Luleå, snarare tvärt om. Jag är då brevbärare och har denna veckan fått lära mig hur allt går till och min "lärarare" heter Per och är mittfältspelare i ett av Lulelagen. Sjukt skön kille som älskar se mig göra fel, det är förståss inget han har uttalat men det där leendet som sprider sig över hans läppar när jag lägger posten i fel låda det säger allt. Han är snäll också, men oj va de driver med mig på det där stället! :) En härlig gargong. Nästa vecka ska jag börja köra själv, (jag kör el-driven flakmoppe, kan inte bli bättre!) Och jag har lärt mig teorin över hur man snabbast lägger posten i rätt brevlåda, men i praktiken har jag en del kvar att lära. Hur som helst och kort och gott. Jag trivs på posten och nästa vecka ska det bli fint väder också säger de som tror sig veta och då blir mina timmar på moppen bara ännu mer glassigt. Veckan slutades också med att posten hade en friluftsdag som jag pga match bara kunde vara med på litegrann.. Men det var kuligt.
Japp, fotbollen då. Suck. Det känns hemskt för hur mycket jag än älskar att lira boll så räcker inte det. Motivationen börjar tryta faktiskt och ärligt talat så tror jag att det den sista tiden i Öster som är anledningen till detta. Det började i höstas och sen har det bara gått utför. Ingen trodde på mig och när jag aldrig fick chansen vad jag än gjorde så känns det ganska naturligt att det blivit som det blivit. Att dessutom bli utkastad från allt helt plötsligt gjorde inte saken bättre. Min utveckling har helt enkelt gått neråt och nu känns det faktiskt ibland som den gått för mycket neråt. Jag ser inte över staketet längre helt enkelt. Foten har varit lite sådär och hur taggad jag än var för träning så går det inte när jag väl står mellan stolparna, jag har glömt hur jag ska röra mig och fall-tekniken som innan kändes så naturlig känns bara obekväm och klumpig och det är inte roligt längre helt enkelt. Hur som helst, svackor är aldrig roliga och enda sättet att komma ifrån de är att kämpa sig igenom har någon klok människa sagt och så sant som det är sagt har jag bestämt mig för att ge det säsongen ut i alla fall och verkligen satsa och gå in för det så mycket som möjlgit för att sedan i norvember någon gång ta beslutet om jag ska sluta eller inte. Dock sjukt kul att vara innemitt under andra halvlek av matchen igår men en vecka på posten har slitit på kroppens alla muskler kan jag säga, det finns en och annan som är ganska utsliten nu. Det är sanningen om fotbollen detta.
Ja sen lägenheten, jag älskar allt i den utom den blå 90-tals tapeten i sovrummet som tack och lov snart är historia. Eller i alla fall så fort jag beslutat mig för vilken vacker tapet den ska bli ersatt av. Sen finns det en svag doft av cigarettrök i väggarna, men jag kämpar seriöst med blommor och grönt för att denna förskräckliga lukt som jag hatar över all annan ska lämna så snabbt som möjligt. Jag har efter många om och men fått in en säng, en soffa och ett barbord och hyllor och lådor fylls allt eftersom. JAG STORMTRIVS, det jag saknar mest är Jesper som ännu inte varit inne i lägenheten. För övrigt har mina första gäster beslutat sig för att komma på besök. Ingegerd, Patrik & Hampus kommer tillsammans med mamma och Jenny att klampa in 31 juli och det ser jag verkligen fram emot. Ja vad ska jag mer nämna om denna livsberättelse?
Jo jag ska träffa Malin på Norrbottenskuriren sport imon om allt går som det ska. Sen får ni leva med att inläggen blir långa och få ett tag till, men snart så. Då blir det ordentligt med läsning. Det lovar jag!
Nu vill jag tacka alla som finns, framför allt PAPPA för att du körde upp mig och en hel V50 med grejer. Jag vill tacka MAMMA bara för att du är underbar och alltid finns där och är sådär urgullig när du saknar mig så mycket. CAMILLA för att du är världens bästa svärmor, ÅKE för att du är världens bästa svärfar och Marcus och Malin för att ni är så himla söta och hjälpsamma. Och JESPER, dig vill jag bara ha hem och det nu... Sist men absolut inte minst fastrarna, INGEGERD för att du planerar besöket hos mig och gör det möjligt för mig att träffa kusinerna och att du visar för mor min att jag inte är längre bort och att det inte är så farligt att åka till mig. ANNA-KARIN för att du är så himla trogen min blogg och att du alltid finns där, det är så underbart. Nu hoppas jag bara att du ska upp hit och jobba snart! <3 NI ÄR BÄST!!!
Tack och hej allesammans och ni, glöm inte att min mobil är på dag och natt. Det är alltid bara att slå en pling om det inte är för att ni saknar mig så kanske ni kan göra det för att jag saknar er!
torsdag 19 juni 2008
midsommar
Midsommar kommer jag att fira i Stockholm med min Jesper och hans familj & släkt :) Så vi kommer flyga från Kallax till Arlanda ikväll. trevlig midsommar alla
jag älskar dig jesper <3
jag älskar dig jesper <3
svar på kommentarer
Svar till faster anna-karin:
ja minsann svårare än så här var det inte. Nu är jag i norrland och utmaningarna har bara precis börjat. Sen skrev du någonting om jobb i norrland, klart du ska ta det. Du kan väl ha två jobb eller? Du är bäst! jag saknar dig redan.
Svar till pappapelle:
För det första tror jag minsann att pappsen gillar smeknamnet som jag gett honom, håll med om att det ger en skön klang i munnen som gör det så lätt att säga?! Pappa du är världsbäst tack för allting. Denna flytten hade aldrig gått utan dig! Vi ses snart. många många tusen kramar
onsdag 18 juni 2008
Första rapporten...
... från den nyblivna Norrbottningen
Jag och pappa tog beslutet i söndags om att vi skulle ge oss iväg redan på kvällen, och fick då en lång nattresa framför oss. Närmare bestämt 144 mil upp till min nya hemstad. Bland alla väskor och lådor som hängt med i släpet ifrån Växjö och internatet hade jag lagt ett bra tag på att välja och värdera vilka prylar jag ville ha med till Luleå samt, vilka jag faktiskt kan leva utan. Nästa skede var att packa in allt i pappas volvo och efter ett tag lyckades jag med det också, men det fick inte plats mycket till det ska gudarna veta. pappa sa; - Anna får min väska plats? Jo med vilja går allt det är jag övertygad om, men det var med marginal och efter det var det fullt, helt fullt.
Och det var en ganska tuff resa vi åkte genom Sverige pappa & jag, men inte så jobbigt som jag hade mina aningar om att det skulle bli. Min fot pallade dock inte att vara nere på pedalen allt för länge men ca 5 av timmarna som vi satt i bilden var det i alla fall jag som höll i ratten. Sen har jag en seg pappa också, det ska tilläggas och det märktes att han ville köra. Upp till stockholm hade jag inte en chans...
Men vi avslöjade varandra om att sömnen tog över när vi fick chansen att vila.
Väl uppe blev vi varmt välkomna av min älskade älsklingspojkvän och hans underbara familj och här i Sävast utanför Boden har nu mitt norrlandsliv tagit sin start. Och det här har hunnit fixa sig.
Foten har läkt jättebra och förhoppningsvis är läkarna nöjda när stygnen ska tas bort
Jag och pappa tog beslutet i söndags om att vi skulle ge oss iväg redan på kvällen, och fick då en lång nattresa framför oss. Närmare bestämt 144 mil upp till min nya hemstad. Bland alla väskor och lådor som hängt med i släpet ifrån Växjö och internatet hade jag lagt ett bra tag på att välja och värdera vilka prylar jag ville ha med till Luleå samt, vilka jag faktiskt kan leva utan. Nästa skede var att packa in allt i pappas volvo och efter ett tag lyckades jag med det också, men det fick inte plats mycket till det ska gudarna veta. pappa sa; - Anna får min väska plats? Jo med vilja går allt det är jag övertygad om, men det var med marginal och efter det var det fullt, helt fullt.
Och det var en ganska tuff resa vi åkte genom Sverige pappa & jag, men inte så jobbigt som jag hade mina aningar om att det skulle bli. Min fot pallade dock inte att vara nere på pedalen allt för länge men ca 5 av timmarna som vi satt i bilden var det i alla fall jag som höll i ratten. Sen har jag en seg pappa också, det ska tilläggas och det märktes att han ville köra. Upp till stockholm hade jag inte en chans...Men vi avslöjade varandra om att sömnen tog över när vi fick chansen att vila.
Väl uppe blev vi varmt välkomna av min älskade älsklingspojkvän och hans underbara familj och här i Sävast utanför Boden har nu mitt norrlandsliv tagit sin start. Och det här har hunnit fixa sig.- Jag har fått en ny adress (denna kommer jag skicka ut, men vill ni ha den tidigare är det bara att hojta till) Lägenheten ligger lagom centralt i Luleå, är ca 50 kvm och två rum och kök. denna får jag nycklar till på måndag.
- Jag har hittat en soffa, en säng och ett köksbord att ställa in i mitt nya hem, dessa kommer att levereras på onsdag i nästa vecka.
- Bra och ha saker så som stekjärn, tallrickar och toaputs har inhandlats
- Jag har varit och besökt mitt nya lag och en sak säger jag, JAG HAR ALDRIG SETT SÅ MYCKET MYGGOR!!! Besöket kändes dock jättehärligt, det ska bli hur kul som helst att bli en av de brudarna!
- Jag har skrivit ett anställningsbevis och fått mig en första titt på min nya arbetsplats
- Jag har fått reda på att jag helt av slumpen blivit tilldelad att dela ut post... på mitt eget område :)
Foten har läkt jättebra och förhoppningsvis är läkarna nöjda när stygnen ska tas bort
söndag 15 juni 2008
Trion lämnar Växjö
Äpplet, Sally och Kalle på nya äventyr...
Avslutade studier gör att trion lämnar Växjö och Småland.
Tjejerna det rör sig om är således Caroline Appelgren, Sarah Ohlsson och Anna Karlsson. Alla tre tog i veckan studenten och nu samtliga har valt att flytta från Växjö.
Vi önskar dem självklart lycka till och tackar för allt de gjort för föreningen!
Sanna Franzén
Sanningen är den att jag kommer sakna Sanna jättemycket.
Sanna vänner har man kvar när de andra har gått...
Sanna vänner har man kvar när de andra har gått...Hejdå Växjö - Hej Luleå
Sanningen är den att det bara är några timmar kvar till pappa och jag brummar iväg mot norr. Det är nämligen så att jag nu bestämt mig för att ge mig iväg på mitt nästa äventyr. Luleå här kommer jag
om detta finns också en krönika, min sista för smålandsposten:
http://www.smp.se/ung/kronikor_ung/varfor-lulea(689874).gm
http://www.smp.se/ung/kronikor_ung/varfor-lulea(689874).gm
Studentmottagningen hemma
Tack Tack Tack Tack Tack.
ni är så otroligt underbara och har alla gjort min student underbar!
utflyttning från internatet
Jag har inte fattat vad som hänt ännu, men internatlivet är slut och jag kan inte mer än att visa bilder nu så kommer det ett och annat i text senare skulle jag tro!
Studentkvällen
Klara och Johanna, världens bästa vänner - världens bästa tvillingar kom till min utspark och de hade bestämt sig för att stanna på kvällen också. Kvällen då studenten skulle firas i ruset innan sorgen och alla avsked skulle göra sig påminda.
Hitills hade min studentdag varit underbar och nu efteråt kan jag precis som Klara och Johanna sa skratta åt allt och säga att det blev klockrent kvällen ut också egentligen. Tvillingarna brukar säga det;
- Det ska vara du till det!
Ja för mitt i allt skålande, mitt i alla snapsvisor och allt firande hände det som inte fick hända. Det var på internatet, närmare bestämt i köket på trean som jag satt min fot på fel ställe. Jag prickade perfekt in ett krossat snapsglas. Mitt i foten och ja, det ska nog vara jag till att. :)
Hur som helst, efter en drös med försök tvingades vi alla inse att blodet inte skulle sluta rinna utan sjukvård. Men vem vill sitta i kön på akuten på sin studentkväll? Nej det frestade verkligen inte men nu efteråt kan jag precis som Klara och Johanna sa bara skratta åt allting, det är så typiskt mig och som Jesper sa flera gånger i dimman, det är rätt coolt ändå. Det är ju inte så att alla legat på sjukhuset på sin studentkväll och sytt två stygn i foten när alkoholen slagit till som bäst. Det blir verkligen ett minne för livet.
Hitills hade min studentdag varit underbar och nu efteråt kan jag precis som Klara och Johanna sa skratta åt allt och säga att det blev klockrent kvällen ut också egentligen. Tvillingarna brukar säga det;- Det ska vara du till det!
Ja för mitt i allt skålande, mitt i alla snapsvisor och allt firande hände det som inte fick hända. Det var på internatet, närmare bestämt i köket på trean som jag satt min fot på fel ställe. Jag prickade perfekt in ett krossat snapsglas. Mitt i foten och ja, det ska nog vara jag till att. :)
Hur som helst, efter en drös med försök tvingades vi alla inse att blodet inte skulle sluta rinna utan sjukvård. Men vem vill sitta i kön på akuten på sin studentkväll? Nej det frestade verkligen inte men nu efteråt kan jag precis som Klara och Johanna sa bara skratta åt allting, det är så typiskt mig och som Jesper sa flera gånger i dimman, det är rätt coolt ändå. Det är ju inte så att alla legat på sjukhuset på sin studentkväll och sytt två stygn i foten när alkoholen slagit till som bäst. Det blir verkligen ett minne för livet.
"jag vill inte ligga på akuten, jag vill festa med mina kompisar och fira min student och så vill jag hänga med till grace och dansa"
så sa jag när jag låg där i sängen och de var hur gulliga som helst, för när allt var klart kunde jag med en bedövad fot åka till grace och fira den härliga dagen.
så sa jag när jag låg där i sängen och de var hur gulliga som helst, för när allt var klart kunde jag med en bedövad fot åka till grace och fira den härliga dagen.
Studentmiddag på evedal
Tillsammans med familj och vänner var det sedan dags för mat på Evedals Värdshus! härifrån har jag tyvärr inte så gott om bilder, men det var jätte trevligt :)
Sarah Ohlsson, jag vill inte skriva någon kärleksberättelse här nu utan jag väntar med det tills jag insett att det inte bara är ett lov eller en helg vi åkt på utan att vi inte kommer ses på jättelänge. Men en sak vill jag säga och det är att du betyder så obeskrivligt mycket för mig, vi har blivit som syskon och det kommer bli en enorm tomhet nu när vi inte längre har några få steg till varandra längre. världens bästa granne, det är du det och ingen kommer någonsin att kunna ersätta det och inte kommer någon heller kunna ta din plats i mitt hjärta ifrån mig.
Vänner för alltid.
Sarah Ohlsson, jag vill inte skriva någon kärleksberättelse här nu utan jag väntar med det tills jag insett att det inte bara är ett lov eller en helg vi åkt på utan att vi inte kommer ses på jättelänge. Men en sak vill jag säga och det är att du betyder så obeskrivligt mycket för mig, vi har blivit som syskon och det kommer bli en enorm tomhet nu när vi inte längre har några få steg till varandra längre. världens bästa granne, det är du det och ingen kommer någonsin att kunna ersätta det och inte kommer någon heller kunna ta din plats i mitt hjärta ifrån mig.Vänner för alltid.
UTSPARKEN!
- Frågan är om man verkligen längtar till utsparken nu?!
Så sa Fredric Lindström efter att vi gått ut ur kyrkan tidigare. Och efter en nogare eftertanke skulle jag kunna säga detsamma. Vi längtar bort våra liv hela tiden. Som vi har längtat efter studenten, men också sjukt hur mycket vi fruktat avskeden som dagen också för med sig. Men efter att vi fått våra betyg i handen var det oavsett om vi ville stanna tiden eller inte dags för oss att springa ut från skolan. Tack och hej...
och först ut från vår klass var förståss vi...
Så sa Fredric Lindström efter att vi gått ut ur kyrkan tidigare. Och efter en nogare eftertanke skulle jag kunna säga detsamma. Vi längtar bort våra liv hela tiden. Som vi har längtat efter studenten, men också sjukt hur mycket vi fruktat avskeden som dagen också för med sig. Men efter att vi fått våra betyg i handen var det oavsett om vi ville stanna tiden eller inte dags för oss att springa ut från skolan. Tack och hej...
och först ut från vår klass var förståss vi...
- Vi kan ju lotsas att vi gett ifrån oss ett gäng med blommor och att det är därför vi inte har något runt halsen!
Sjukt smart, för vilken students mardröm är det inte att stå där med studentmössan och utan blommor runt halsen? Jag kan dock säga att vi behövde inte vara oroliga. Trots att det är en bit för våra släktingar att köra så kom ett gäng, och blommor var det andra också som gav. Helt sjukt, tänk att så många ville hänga något runt min hals...
Sjukt smart, för vilken students mardröm är det inte att stå där med studentmössan och utan blommor runt halsen? Jag kan dock säga att vi behövde inte vara oroliga. Trots att det är en bit för våra släktingar att köra så kom ett gäng, och blommor var det andra också som gav. Helt sjukt, tänk att så många ville hänga något runt min hals...
Vi fyra - 4-ever
sen skulle vi åka runt några varv på stan i vårt superflak
sen skulle vi åka runt några varv på stan i vårt superflak Studentlunchen.
Efter en känslig stund i kyrkan bar det sedan av tillbaka till skolan. Sista måltiden i den matsal där vi i tre års tid ätit frukost, ätit lunch och ätit middag varje dag. Nu var det den sista och den finaste.
På Studentlunchen sammanfattade lärare, annan personal och vi elever vår tid på ProCivitas PRivata Gymnasium på olika sätt. Idrottarna hade ett uppträdande att framföra och likadant ekonomerna. Jag har sparat vårt lilla framträde och tänkte att rimmet om våra tre år kan få stå med här;
På Studentlunchen sammanfattade lärare, annan personal och vi elever vår tid på ProCivitas PRivata Gymnasium på olika sätt. Idrottarna hade ett uppträdande att framföra och likadant ekonomerna. Jag har sparat vårt lilla framträde och tänkte att rimmet om våra tre år kan få stå med här;"Det var en gång en massa idrottare som började på Sveriges bästa gymnasieskola
Det fanns basket, fotboll, tennis, pingis och golf och alla va vi lika coola
Målet var att vi skulle gå från joggingbyxa till kjol och kavaj,
men jag tror vi är överrens om att vi kom på svaj
Det började på recentiorsfesten i Lund,
där vi från Växjö var fulast och fulla av avund
Vi satt upp en slarvig tofs
Och sedan festade vi loss
Alla hade hade kul
Och en och annan lärare fick sig ett strul
Efter detta, ni lärare förmoda
Att vi skulle lära känna varandra i Kolboda
När silverstolpe skulle lära oss hyfts och fason
Fick vi se Anna Karin i en annan version
Efter att lärarna lärt oss dricka sprit
Kom vi hem till träningar och slit
Fotbollstjejerna i all sin glans
Har gett femton tränare en varsin chans
När tjejerna glassar
Tränar killarna passar
Med Ludde och Otto i spetsen
Har grabbarna kämpat och överlevt hetsen
Tro det eller ej
Men pingis är en jobbig grej
Man måste till och med byta om
När man ska spela pingpong
Kanske något för Wiklunds sort??
Sen har vi den största pimpen
Han som gav basketkillar fimpen
Mattias frilla är ganska gay
Fast han har ju faktiskt en tjej
Banner och Jossan var de enda baskettjejerna som höll ut
Och tänk nu ska de snart springa ut
Hårt slit och många varv runt sjön
Är Tobbes tränarfilosofi men tennisspelarnas mardröm
Våra tennisspelare vi hoppas förståss
Att någon av de i framtiden blir proffs
För vad är livet utan sport?
Utbildning har aldrig varit vår grej
Så därför säger vi tack och hej
Mattias, AK och Stefan har som mentorer lett oss genom dess år
Vi hoppas nu att ni fäller en tår
Kåberg tyckte nog att vi kom som skit
Men nu går vi alla ut som ELIT
Idrottarna i årskurs tre har bidragit med mycket flams
Här kommer vår avslutningsdans. (kycklingdansen)"
Studentlunchen innehöll också avgörandet i skattjakten som varit en vecka tidigare. Det var två lag som stod som segrare och efter fusk var det inte vi utan det andra laget som tog hem segern. TRAGISKT, men hur som helst. VI VAR BÄST! Den saken är klar och här är ett lagfoto på självaste studentlunchen.
Någon sa: - idag är det nog första gången ALLA med säkerhet är i skolan.
Och så var det nog också, första gången och sista gången hela gänget var samlat.
Sen var det bara BETYGs-utdelningen kvar. och här måste jag ta tillfället i akt och säga att jag är stolt över min prestation. Tredje och sista året lyckades jag få MVG i alla ämnen utan projektarbetet, och totalt slutade mitt snitt på 18,2 av 20.0 som är max. och det resultatet är jag sannerligen stolt över...
Skolavslutning & mösspåtagning
Precis som traditionerna säger så var det dags för skolavslutning i Växjö Domkyrka. Dit kom vi efter att ha gått på ett "jättevackert" led efter fanbärarna från skolan till den oranga kyrkan. Hela vägen skrålade vi förståss.
"för vi ska ta studenten för vi ska ta studenten"
Väl inne i kyrkan blir jag verkligen glad i magen när jag ser både mormor och farmor&farfar och när Anna-Karin dessutom är där kicklas det till i magen, jag kände mig så otroligt uppskattad i den studen. Min kära mor och far var ju också där :) Tusen tack ska ni ha.
När Wiklund, Fanny&Hanna och Kåberg snackat och en och annan sommarlovsenlig psalm sjungits var det dags för mig & Martina att hålla våra tal. Bokstäverna i mitt tal kom direkt ifrån hjärtat, jag menade precis varenda ord jag sa där inne och trots att tårarna rann om inte precis i hela talet så lovar jag att det fanns mer inom mig som ville ut. Tankarna på att internatlivet skulle vara slut nu skrämmde mig något otroligt mycket. Att hålla talet inför alla som satt inne i domkyrkan var bland det jobbigaste jag någonsin gjort. Inte alls för att jag var nervös eller så, men jag ställde mig själv i en situation där jag med gråten ihalsen skulle sammanfatta tre av de bästa åren i mitt liv. Men samtidigt som det var en otroligt svår stund så var det också en ära att få hålla ett tal och få chansen att sätta ord på känslan jag bar inom mig, känslan och kärleken till den tiden som just nått sitt slut. Internatlivet på internatet.
"Nina, Sofie, Fredric, Carl, Daniella, Hans, Josefin, Tobbe, Ludde, Sebastian, Carro, Anna, Sally, Scharnke, Jenny och jag Anna Karlsson
Efter mitt tal sjöng två tjejer en jättefin låt innan vi tog oss mot mösspåtagningen! Utanför kyrkan kramade nästan alla internatare om mig, och det kändes så hemskt men samtidigt så skönt att jag fått träffa alla i hjärtat. Och som sagt, mina ord i talet kom direkt från hjärtat!
"för vi ska ta studenten för vi ska ta studenten"
Väl inne i kyrkan blir jag verkligen glad i magen när jag ser både mormor och farmor&farfar och när Anna-Karin dessutom är där kicklas det till i magen, jag kände mig så otroligt uppskattad i den studen. Min kära mor och far var ju också där :) Tusen tack ska ni ha.När Wiklund, Fanny&Hanna och Kåberg snackat och en och annan sommarlovsenlig psalm sjungits var det dags för mig & Martina att hålla våra tal. Bokstäverna i mitt tal kom direkt ifrån hjärtat, jag menade precis varenda ord jag sa där inne och trots att tårarna rann om inte precis i hela talet så lovar jag att det fanns mer inom mig som ville ut. Tankarna på att internatlivet skulle vara slut nu skrämmde mig något otroligt mycket. Att hålla talet inför alla som satt inne i domkyrkan var bland det jobbigaste jag någonsin gjort. Inte alls för att jag var nervös eller så, men jag ställde mig själv i en situation där jag med gråten ihalsen skulle sammanfatta tre av de bästa åren i mitt liv. Men samtidigt som det var en otroligt svår stund så var det också en ära att få hålla ett tal och få chansen att sätta ord på känslan jag bar inom mig, känslan och kärleken till den tiden som just nått sitt slut. Internatlivet på internatet.
"Nina, Sofie, Fredric, Carl, Daniella, Hans, Josefin, Tobbe, Ludde, Sebastian, Carro, Anna, Sally, Scharnke, Jenny och jag Anna Karlsson
Det var hos oss det vita kuvertet med den blå ProCivitas stämpeln damp ner i brevlådan, under sommarlovet 2005. Grattis du har blivit antagen till ProCivitas Privata gymnasium. Det var så resan tog sin början. Resan som skulle bli en färd igenom tre underbara år. Från Kiruna i norr, till Helsingborg i söder. Från Sunne i väst till Boden i öst kommer vi som nu inom några dagar kommer att packa ihop vår tid i Växjö och lämna internatfamiljen som internatare för sista gången. Det sägs att livet inte är de dagar som går, utan de dagar man minns.
Jag har funderat lite på vilka av de minnen vi fått de här åren som kommer att ha satt djupast spår inom oss och jag har kommit fram till att det finns tre ord som speglar internatlivet allra bäst. Gemenskap, galenskap och öppenhet.
Ja, dessa ord kan förstås också tolkas som internatfamiljen, fester och ett liv, en vardag utan hemligheter.
Men som internat-pappa-Olle sa.
-Vi får inte tänka att vi flyttar ifrån någonting, utan att vi flyttar till någonting.
Internatlivet är speciellt, låt det få fortsätta vara det. Tusen tack för allt och tack för mig."
Efter mitt tal sjöng två tjejer en jättefin låt innan vi tog oss mot mösspåtagningen! Utanför kyrkan kramade nästan alla internatare om mig, och det kändes så hemskt men samtidigt så skönt att jag fått träffa alla i hjärtat. Och som sagt, mina ord i talet kom direkt från hjärtat!
fredag 13 juni 2008
Studentmorgonen
äntligen var det vår tur
ID 3B / SP 3B
Mattias Lundgren, världens skönaste lärare.
treorna/studenterna på våning 8 <3
Här fanns bara bara bara glädje!
För vi ska ta studenten!
För vi ska ta studenten!
Pimp the ride.
Om måndag var en dag full-full av Studentförberedelser så var det ingenting emot hur det var i tisdags. Sista grejorna skulle köpas in bland annar skulle saker att hänga runt halsen inhandlas. Sveriges första match skulle spelas på kvällen men innan det begav vi oss till Lollo för att smycka vårt flak. : )
studentveckan.
Ta studenten är sannerligen inte gratis.
Studenten är heller inte tom på känslor.
Men det har varit värt varenda krona,
och att tårarna sprutat i omgångar tyder bara på att
mina tre år på ProCivitas betytt så otroligt mycket.
Studenten är heller inte tom på känslor.
Men det har varit värt varenda krona,
och att tårarna sprutat i omgångar tyder bara på att
mina tre år på ProCivitas betytt så otroligt mycket.
Mitt avslutningstal
Det var bland det jobbigaste jag varit med om att få hålla tal på avslutningen, min studentdag. Samtidigt som det var en obeskrivlig befrielse att få sätta ord för den tid i mitt liv som betytt mest för mig hitills. På självaste dagen med D
"Nina, Sofie, Fredric, Carl, Daniella, Hans, Josefin, Tobbe, Ludde, Sebastian, Carro, Anna, Sally, Scharnke, Jenny och jag Anna Karlsson
"Nina, Sofie, Fredric, Carl, Daniella, Hans, Josefin, Tobbe, Ludde, Sebastian, Carro, Anna, Sally, Scharnke, Jenny och jag Anna Karlsson
Det var hos oss det vita kuvertet med den blå ProCivitas stämpeln damp ner i brevlådan, under sommarlovet 2005. Grattis du har blivit antagen till ProCivitas Privata gymnasium.Det var så resan tog sin början. Resan som skulle bli en färd igenom tre underbara år. Från Kiruna i norr, till Helsingborg i söder. Från Sunne i väst till Boden i öst kommer vi som nu inom några dagar kommer att packa ihop vår tid i Växjö och lämna internatfamiljen som internatare för sista gången.
Jag har funderat lite på vilka av de minnen vi fått de här åren som kommer att ha satt djupast spår inom oss och jag har kommit fram till att det finns tre ord som speglar internatlivet allra bäst. Gemenskap, galenskap och öppenhet.
Ja, dessa ord kan förstås också tolkas som internatfamiljen, fester och ett liv, en vardag utan hemligheter.
Om några dagar kommer vi internatare i årskurs tre att lämna ProCivitas, Växjö och internatet utan en returbiljett i handen. Vi kommer alla att lämna internatet fulla av minnen, fulla av kunskaper och vänner för livet, utan att veta när och om vi kommer att komma tillbaka och ses igen.
Men som internat-pappa-Olle sa.
-Vi får inte tänka att vi flyttar ifrån någonting, utan att vi flyttar till någonting.
Internatlivet är speciellt, låt det få fortsätta vara det. Tusen tack för allt och tack för mig."
tisdag 10 juni 2008
Radio Kronoberg 15.00
Idag ska jag och Fredric snacka Student och Framtid på Sveriges Radio Kronoberg!
så slå på radion 15.00 så är vi nog där :D
Växjö Studentvecka är inledd
Växjö Fria Gymnasium - för nu har de tagit Studenten!
GRATTIS MATILDA!
GRATTIS VICKAN!
GRATTIS NELLA!
GRATTIS NINA!
GRATIS EKEN!... och därefter blev det en riktigt riktigt rolig studentfest! :D
lördag 7 juni 2008
min flytt TILL växjö
Min inledande tid i Växjö var en fin tid och nu efter tre år kan jag inte säga att något annat än att det fortlöpt så trots att jag beslutat mig för att lämna stan om inte mindre än 6 dagar. Hör på detta, och sex dagar är mitt liv som internatare och ProCivitas elev i Växjö slut...
jag har därför besökt min lunar för att läsa några texter ur den förr dagligt besökta dagboken på denna ungdomssajt.
Och nu tänkte jag dela med mig lite av mina gamla alster.
denna lilla skönhet är en förövrigt en avbild av hur jag som litet ritade av människor.
Kan ju säga att jag trivs mkt bra i växjö hittills för er som är intresserade. Fast man kommer dock bli fattig snabbt när det är så mycket man vill ha i stan. Det är en liten Kyrkhultflicka inte van vid ;)
ha det bra hej!
jag har därför besökt min lunar för att läsa några texter ur den förr dagligt besökta dagboken på denna ungdomssajt.
Och nu tänkte jag dela med mig lite av mina gamla alster.
denna lilla skönhet är en förövrigt en avbild av hur jag som litet ritade av människor.Sön 21 aug 2005 11:18 Övrigt, 47 läsare totalt |  |
|
Mån 22 aug 2005 11:54 Övrigt, 42 läsare totalt | |
|
Ons 24 aug 2005 12:23 Övrigt, 38 läsare totalt | |
|
Fre 26 aug 2005 23:43
Övrigt, 25 läsare totalt
Kan ju säga att jag trivs mkt bra i växjö hittills för er som är intresserade. Fast man kommer dock bli fattig snabbt när det är så mycket man vill ha i stan. Det är en liten Kyrkhultflicka inte van vid ;)
ha det bra hej!
torsdag 5 juni 2008
vännerna från urminnes tider tog studenten
Grattis Klara Lindgren & Johanna Lindgren
till STUDENTEN!
ja igår var vi och besökte mina kära vänner från urminnes tider på deras stora dag!
balen på slottet 2008
Vår bal på Teleborgsslott var helt underbar.
Jag fick tårar i ögonen när klänningen satt som den gjorde
anna-karin du är bäst!
Det blev sannerligen en kväll att minnas för resten av livet!
sarah- jag - carro - anna
min baldejt sunjin & jag
Jag kommer att få bilder med bättre kvalitet snart och kanske lägger jag upp de då!
internatarna <3
Jag fick tårar i ögonen när klänningen satt som den gjorde
anna-karin du är bäst!
Det blev sannerligen en kväll att minnas för resten av livet!
sarah- jag - carro - anna
min baldejt sunjin & jagJag kommer att få bilder med bättre kvalitet snart och kanske lägger jag upp de då!
internatarna <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Du ser Anna.. Va enkelt det var bara man vågade!
Ha det nu jättebäst så kommer du att få en härlig tid/liv i Norra delen av landet. Själv blev jag erbjuden jobb som säljare på Norrland idag... Ska jag tacka ja? Kram
den 18 juni 2008 21:39
Nu har jag kommit hem efter att sett hur bra du kommer att få det där uppe i Norr. Lycka till Anna det kommer att bli precis så bra som du gör det till. Nu ska jag sova en stund det var ju jobbigt att köra hela den biten hem själv.
Kram Pappa Pelle