torsdag 30 december 2010

strejk

Troligtvis ar Bolivia for litet och ointressant for nyhetsankarna hemma, men om det ar sa att den nationella nyheten har natt tv apparaterna hemma sa tankte jag bara forklara hur laget ar. Vi bor just nu pa ett jattestort och sakert hostel, med massor av manniskor fran hela varlden och har blir vi kvar till tidigast andra januari.
Utanfor dorrarna ar La paz stad och just nu pagar en nationell demostration har, som kan paga ganska lange. Har ar som jag berattat tidigare, manniskorna valdigt fattiga och for nagon dag sedan beslutade styret har, (vilka det nu ar?) att bensinpriserna sjulle ga upp med over 75%, vilket ar en stor katastrof for landets invanare. Protesterna ar ute pa alla gator, det ar poliser over allt och ja, just nu ar platserna utanfor vart hostel inte den sakraste platsen pa jorden.

Men som sagt, vi bor bra, har finns mat att bestalla pa plats och vi har allt vi kan tankas behova innanfor dorrarna, aven om det boir lite trakigt att vara instangda. Till er dar hemma vill jag bara lova att vi ar forsiktiga!

Kan ocksa beratta pa tal om troll och tulpaner, att vi var pa bio har i La Paz igar. Det var troligtvis varldens hogst belagna biograf och biljetten kostade hela 12 svenska kronor. Det ar billigt har!

Sedan vill jag onska alla ett riktigt Gott Nytt Ar, se till att fira dagen som att det var arets sista!

onsdag 29 december 2010

Fotboll.

La Paz ar en av varldens hogst belagna stader. Jag laste nagonstans att det ska vara varldens enda stad som ligger helt i bergen. Det ar helt obeskrivligt vackert har, trots allt hemskt som finns ocksa. Staden ligger pa 1200m upp till 4000m och idag spelade vi fotboll pa 3900m. Altitude? Absolut!

En grym upplevelse, matchen var mellan vart hostel, Loki vs. Wild Rower! Vi vann med 9 mot 6 och jag har aldrig spelat en san jobbig fotbollsmatch i hela mitt liv, och da har jag, trots att det var langesen ganska manga bakom mig. Men vi vann det ar det viktigaste!

Hall tummarna for att vi far stanna pa Loki over nyar, vi jobbar hart for det!
Gott nytt alla hemma om jag inte hinner saga det!

måndag 27 december 2010

Vi firar jul i Bolivia och jag har tusen saker att beratta!

Vi har rest i 112 dagar nu och befinner oss i La Paz, Bolivia. Ett land dar manniskorna ar valdigt fattiga, har finns inte asfalt pa vagarna och det ar brutala skilnader mellan att aka buss har och att aka buss i Argentina och Chile som vi gjort forrut. Det ar vad folk har sagt till oss, de har varnat oss men hur ska vi veta om det stammer utan att testa. Jag kan bra saga att ryktet stammer! Bara det att en familj pa fem personer kan boka in sig och trangas pa tva saten, eller att vagen vi ska aka pa kan forsvinna helt nar regnet forsas som starka floder nerfor bergen eller att du kan sitta i bussen och den tvarstannar for att manniskor vill hoppa pa och salja mackor, godis eller glass till passagerarna, sa fungerar det har och det sager ganska mycket om landet bara det...

Om var verklighet kanns langt borta sa har julkanslan kants annu langre bort. Nar Mats och jag for lite drygt en vecka sedan satt pa bussen upp till Puerto Iguazu fran Buenos Aires kom vi pa att vi mest troligt skulle na den Boliviska gransen och Uyuni precis lagom till den svenska julafton. Vilket skulle gora det svart for oss att leva upp till vara svenska religioner - vilket efter 112 dagar borta fran Sverige inte gor speciellt mycket, det finns faktiskt ingen vist med att aka utomlands om man ska leva som svensk!

Hur som helst, det blev som vi trodde, och den 21 December passerade vi gransen efter att ha koat fem timmar. Dagen efter hade vi sovit en natt pa hotell och klockan 08.15 hoppade vi pa bussen som efter 8 timmar skulle ta oss till Uyuni. Atta timmar som blev 11, skakande, hogljuda och laskiga timmar i denna bolivianska buss. Dock kan jag inte klandra busschafforen, han var otrolig!

Pa bussresan traffar vi Jake fran England som reser med Alfred fran Malmo, de blev och ar fortfarande vara kompanjoner. Bada talar flytande spanska dessutom, klockrent! Vi checkar in pa ett hostel med J & A, ett bra hostel for att vara Uyuni/Bolivia trots att det inte finns vatten mer an vissa timmar om dygnet, inget toalettpapper och noll kontakt med internet. Vi prutar till oss ett bra pris pa en tredagars tur och dagen fore julafton bar det av. Var Salt-flats-tour i Bolivia!

Innan varan jeep rullar ivag skakar vi hand med Daniel(fran belgien) & Sebastian(fran Malmo) som ocksa ska med pa turen. De reser tillsammans sedan en vecka tillbaka, nu var vi alltsa med varan chaffor inraknad 7 killar och jag i var blaa jeep.

Pa Lill-julafton aker vi och kollar pa saltflats (jag har helt underbara bilder pa kameran, som kommer sa fort som mojligt) Vi aker pa salt, salt och ater salt. Flera kilometer av bara salt och mitt i detta kommer en o. En o med massor av kaktusar, hur ar det mojligt?
Natten tillbringar vi i ett hotell som ar gjort av 100% salt. Ascoolt!

Pa Julaftons morgon kliver vi upp klockan 7 for frukost och jag tar direkt pa mig min tomteluva, (typ varldens fulaste) som jag hittade dagen fore. Den fick sitta pa mitt huvud hela langa dagen, allt for julkanslan! Pa julafton akte vi runt pa platser som seriost gjorde det svart for mig att forsta att jag fortfarande befann mig pa samma planet. Vi sag mangder av flamingos och oken, oken och berg och stenar och ja. Otroligt! Kvallen bodde vi verkligen mitt ute i ingenstans och natten gjorde att aven de som normalt firar jul den 25 kunde borja sitt firande. Vi fick till och med aran att lyssna pa tva barn som sjong Feliz Navidad for oss till maten. (jag har filmat, de ar saaaa sota) Det var en otrolig kvall, med god mat och gott sallskap (aven om den Bolivianska maten inte kommer i narheten av ett svenskt julbord)

Annandagen gick vi upp redan klockan fyra. Jag och grabbarna skulle tillbringa manga timmar i Jeepen denna dagen och pa vagen fick vi se nagot otroligt. Fran varan undre jordyta kom anga och lava upp och det bubblade och rok. Mitt ute i oken, kan ni forsta? Varan planet ar helt otrolig och gejsrar ar over min hjarnas forstaelse. Tack for att jag fick se detta och tack for att jag fick bada i naturligt varma kallor igen och tack for att jag sett riktiga kaktusar, vulkaner, flamingos, saltflats och massa andra otroliga ting.

Vi var tillbaka i Uyuni runt 5 tiden pa eftermiddagen och var tredagars tur var slut.
Om jag har haft en bra jul? Ohja!

söndag 26 december 2010

Tomten finns overallt!

Sa har tva dagar for sent vill jag och Mats onska alla underbara sjalar hemma en riktigt God Jul. Sedan om man inte kan gora det sa far ni skippa den halsningen och ta en Gott nytt ar kram istallet. Sanningen ar den att vi tankte pa er dar hemma jattemycket pa julafton men vi har kommit till Bolivia nu, har ar det fattigt och nast intill omojligt att fa kontakt med den yttre varlden.

Vi hoppas att alla i Borlange, alla i Idre, alla i Blekinge, alla i Vaxjo och alla andra hade en underbar jul och fick traffa jultomten som bar pa massor av julklappar. Vi sag honom faktiskt ocksa och jag tackar pappa, farmor & farfar extra mycket for julklappen som kom fram idag! All karlek till er!

I nasta inlagg ska jag beratta om varan jul i Bolivia, lite annorlunda men helt underbar!

måndag 20 december 2010

Resan rullar vidare...

...Sedan sist har vi fatt lite farg pa kroppen igen. Efter att bara legat ner och suttit i skuggan pa sin hojd ar antibiotikan ur kroppen och jag har fatt se solljus igen. Antligen, slut pa att se ut att komma fran England.
Vi har haft underbara dagar med pool och massa karlek i Poerto Iguazu, vi har akt buss till Salta, lyx Cama i 23 timmar och nu har vi hittat en dator med USB kabel och dessutom snabbt internet pa WiFi sa nu jobbar vi med att fa over lite bilder. (in case, eftersom vi nu har ett av varldens billigaste lander, Bolivia, framfor oss och dar ska man tydligen halla i sina saker. Utan kamera, inga bilder) Ute har det fina vadret slagit om till osregn och ater osregn, sa det var nog tankt att vi bara skulle sitta och uppdatera omvarlden idag...
Imorgon aker vi over landsgransen till Bolivia. God Jul pa alla er dar hemma, vi tanker pa er, hoppas att ni tanker lite pa oss ocksa...



Mats & Anna vid varldens haftigaste vattenfall. Iguazu Falls.

torsdag 16 december 2010

Puerto Iguazu

Efter nastan tjugo timmar i buss hade Mats och jag tagit oss fran Boenos Aires till Puerto Iguazu. Vi ar fortfarande kvar i Argentina, men nu befinner vi oss istallet i nordostra landet precis pa gransen mot Brasilien. Nar bussen borjade narma sig igar kunde vi se de roda grusgangarna, de fattigare husen och regnskogs djungel! Det ar otroligt vilken vacker natur vi upplever just nu.

Anledningen till att vi akt hit, vilket blir lite av en omvag pa var resa ar att har finns ett av jordens underverk. Iguazu falls. Ett vattenfall som ar storre an Nigara fallen. Ett vattenfall som vi fick se igar. Och vad kan jag saga om det, det var som ett mirakel, mitt ute i djungeln. Vi var omringade av grona ormar, spindlar, fjrarilla i alla dess farger. Vi fick se typ minitvattbjornar (vi kan inte komma pa vad de heter pa svenska) och vid vara fotter kom bade odlor och en veran. Det ar en magisk plats att uppleva!

Vi ville foreviga allt vi sag med kameran men innan vi ens kommit fram till fallen var vi helt overvaldiga over det vi fick se. Att forsoka fanga ogonblicken vid Igauzu Falls ar i stort sett omojligt, nar du tagit en bild ser du en ny plats som ar betydligt vackrare, men den blir trots det anda inte det pa bild. Magisk, overkligt, underbart!

Jag har alltid sagt att jag alskar havet, att jag blir lycklig av vattnets maktighet, Iguazu falls forandrar varldsbilden, men det maste upplevas med egna ogon...

Tack for att jag har fatt upptacka denna plats pa jordklotet!

måndag 13 december 2010

Santa Lucia

Vist funkar ett lakan som Lucialinne? Mats er just nu min publik men jag saknar kanslan. Lucia ska vara mysigt, det ska vara morkt och tanda ljus. Inget av det, har laddas det for fotbollsmatch. Det ar 30 grader varmt och lokalbefolkningen sager, - Lucia, vad ar det?

karlek.

I mer an tre manader har jag och Mats flangt runt i varlden nu. I 99 dagar har det inte gatt en dag utan att vi har traffat varandra. Jag ar sa lycklig i hela kroppen over att jag far uppleva allt tillsammans med honom. Det finns ingen annan jag vill uppleva det har med. Trots att vi har fatt den otroliga chansen att rora varandra varje dag, trots att vi bara kan njuta och suga in allt vi ser vid sidan om varandra varje dag sa kan jag sakna Mats sa otroligt mycket.

Vi kommer varje dag till okanda platser vi inte varit pa forrut. Vi pratar och traffaf nya manniskor hela tiden, med allt vad det innebar och alla sinnen ar hela tiden pa spann. Det kravs mycket av oss, hela tiden. Nar vi lever sa har nara varandra ar det sjukt att man anda kan sakna varandra. Sanningen ar den att jag verkligen saknar Mats, trots att han inte varit langre an nagra meter ifran mig i tre manaders tid.

Nu har det varit tre jobbiga veckor, att jag haft sa ont har gjort att vi inte kunnat dela sang, Mats har knappt kunnat rora mig och avstandet har kannt stort fast att vi varit nara varandra hela tiden. Nu saknar jag att fa somna vid hans sida helt ensam. Jag saknar att sitta pa sangkanten och se honom valja klader fran garderoben. Jag saknar att vakna vid hans sida och jag saknar att bo i ett riktigt hem med min Mats.

Jag vill aldrig for hela mitt liv byta bort det jag far uppleva, absolut inte. Men min blogg ar till for att skriva i, och jag vill skriva hur jag kanner, annars far ingen veta verkligheten om allt som snurrar i huvudet pa mig de har manaderna. Det ar tankar som att en san har resa inte ar gjort for par, det ar tankar som kan uppfattas som klagomal men jag ser det inte sa. Jag ser det inte som att jag aldrig blir nojd.

Jag ser det som att jag reser med en manniska, jag vill dela resten av mitt liv med. Jag ser det som att jag aker jorden runt tillsammans med en kille som jag mot allt inte kan fa nog av. Jag ser det som att vi tva ar gjorda for varandra och jag vet, jag vet...

... att jag alskar min Mats av hela mitt hjarta.

allting har for- och nackdelar.


Jag skrattar sa jag dor!


(for kansliga lasare, ansvarig utgivare av denna blogg rekommenderar att sluta lasa har)

Nar vi reser nu bor vi stor del av tiden pa hostel och sover i dormrum. Det ar for det mesta en fantastisk upplevelse. Du far sangklader, du delar rummet med manniskor fran hela varlden och du far chansen att dela sa mycket upplevelser med andra. Det ar grymt roligt och helt perfekt nar vi reser som vi gor nu. Men allt med en framsida, har ocksa en baksida.

Forra veckan, (nar jag dessutom var dalig) delade vi rum med en kille fran israel som var runt 35 ar och serist, aldrig i hela mitt liv har jag hort en manniska snarka sa hogt, aldrig! Och da har jag ganska extrma upplevelser fran forrut. Trott, med vark och med mindre bra humor ville jag i den stunden doda, typ, men det rackte med att andra straffade honom. Det var roligt gjort!

Igar fick vi den varsta dorm-upplevelsen ever! Jag skulle vilja saga att det inte var nagon annans privatliv vi skulle fa bevittna, men det var det. Vi bor pa Millhouse nu, Buenos Aires mest populara hostel, vi delar rum med sex andra, inatt var vi dock betydligt fler an atta i rummet, men det ar fortfarande atta sangar.

Tjejen som sover i sangen over mig kom hem och var sa packad sa hon inte ens kunde prata sig forstadd. Mats och jag har precis krypit ner nar vi hor, doooong och darefter tsss. Hon ramlade ner fran sangen, mer vill jag inte skriva har, det ar dock en grymt rolig historia som vi sparar till annat tillfalle. Never forget!

Forovrigt traffade jag Julia igar, (en tjej fran karlshamn som jag kanner sedan morrum och bk union hade harliga fotbolltider tillsammans) Grymt kul att traffa henne, det var sannerligen inte igar!

Nu ska vi ata frulle, och ikvall ska vi se Boca Juniors vs. Gymnasia, pa Bocas hemmaarena, Argentinsk fotboll pa riktigt, det kan bli gryymt!!

lördag 11 december 2010

Argentina ar inte som Sverige

... nej Anna vad har du vantat dig? Att ett land som ligger typ 20 flygtimmar ifran Sverige, skulle vara lika som landet i blagult! Nej det trodde jag inte, men det finns ganska stora skillnader har. Har ni hort talas om dygnsrytmen i Argentina, ja och Chile ocksa for den delen?

Sanningen ar den att har i Buenos Aires oppnar staden runt nio pa morgonen, sedan ar det precis som hemma lunchstang/siesta mellan 12 och 14 pa manga stallen, men sedan ar affarer, (kladaffarer, smyckes-shoppar osv) ttillskillnad fran Sverige oppen till klockan narmar sig nio pa kvallen. Ater lunch gor man inte enligt vara vanor, utan har tar man en kaffe pa ett av alla miljoner cafeer och sedan verkar det inte som de ater forran middag?! Middagstiden har ar verkligen inte som hemma, du vet gar du ut klockan sju, halv atta har och hoppas hitta nagonstans att ata (dvs den tiden svenskarna blir forbannade om det inte finns lediga bord pa restaurangerna) ar du helt fel ute. MC Donalds och Empanadas-stallen kan pa sin hojd vara oppna och redo att ta emot gaster, men nej har ater man middag tidigast klockan tio pa kvallen.

Ska du sedan ga ut en kvall lar du ladda upp ordentligt. Jag laste nagonstans att det ar inte bara skont med en powernap innan utgang har, har kravs det att du fatt vila nagra dyrbara minuter innan kvallens bravader. Nar vi i Sverige stanger krogarna och nattklubbarna, da ar det dags att borja fundera pa att ta sig till clubbarna i Argentina. Natten slutar inte forran efter afterpartyt som i regel borjar runt 6 pa morgonen. Hur de orkar, det vet inte jag - men vi kampar pa Mats och jag att leva med i rytmen.

Min teori ar att man maste ga pa annat an alkohol och det glada humoret om det ska funka pa riktigt!
Argentina la viva!
Peace

torsdag 9 december 2010

nionde december.

Klas Pekkari, en god van genom Magnus, Mats tvillingbror skrev till mig igar eftermiddag (var tid) och fragade tre fragor; vad ar klockan hos er, vilken veckodag ar det och vilket datum ar det? Var pa han fick svaret, den 8e december, klockan sju pa kvallen och det ar onsdag. FAN var svaret jag fick da och undrade forstas varfor?

For att i Sverige slar klockan snart over till nionde december Anna och da har du namnsdag! Gulliga Pekkari!

Ja nu ar det i alla fall den nionde och idag har halften av alla svenska tjejer namnsdag. typ. Grattis alla ni och grattis till mig sjalv!


Buenos Aires - tjollahopp tjollahej!

Mats och jag hoppade ur bussen efter femton relartivt bekvama timmar pa nattbussen, med bade somn och mat i bakfickan. Det ar inte som att aka regionalbuss i sverige detta inte. Vi kommer till staden i oster som alla sager ska vara en av varldens vackraste stader. Mats och jag som under denna resan har foralskat oss mest i varldens alla mindre stader anlande med stora forvantningar till B.A, staden med BARA nio miljoner invanare.

Igar gick vi runt i Downtown, sag Pacific gallerian och strosade runt pa Florida street. Idag har vi varit multi-mega-turister och akt runt med horlurar i en tvavanings turistbuss och lyssnat och sett vad staden har att erbjuda, i alla vinklar. Turistmagnet eller inte, nar man far hoppa av och pa som man vill och befinner sig i en sa stor stad som vi ar i nu var det perfekt. Anna & Mats tog oss helt enkelt an B.A med kartan i hogsta hugg.

Ja sa nu har vi sett statliga byggnader, vackra parker, enorma statyer, sjufiliga vagar, Boca Juniors hemma-arena och tango i La Boca. Ikvall knaprar jag i mig sista antibiotikan och imorgon flyttar vi till Millhouse hostel. I helgen byter vi ut det kulturella mot att testa nattliv och traffa nya lirare. Sedan far vi se om vi stannar langre an till sondag, som vi hitills har bokat - eller om vi kanske helt enkelt stannar ett tag till.

Har du inte varit har, borde du fundera pa att aka hit. Trots ficktjuvar, ett gratt vader idag och antibiotika ar Buenos Aires en av de finaste storstader jag varit i, det kan du nastan inte missa...


(bilder kommer pa facebook sa fort det gar att fa in de, med andra ord precis som vanligt)

tisdag 7 december 2010

Aterbesok hos lakaren

En liten rolig parentes.
Jag pratade med mamma tidigare idag. Kandes skont, langesen sist. Vi pratade lite om mina senaste upplevelser, jag sa att jag skulle traffa Jorge Perez senare idag (lakaren som opererade mig). Innan vi slutade mamma och jag sager hon;

- Anna lova att du sager vad lakaren sa sen?

Jag svarar att sjalvklart ska jag gora det!

Klockan sju har Mats och jag hittat till ratt mottagning, dar vi skulle traffa Jorge pa hans kontor. Vi har lyckats forklara for "la chickas" i incheckningen vem jag ar, nar jag ar fodd, var jag kommer ifran och vilken jag ar dar for att traffa. (Emelie min nuvarande underbara tolk har akt tillbaka till Canada nu sa) och vi sitter dar och vantar, vantar och vantar...

Sa slar det mig att hag lovade mamma att jag skulle saga att vad lakaren sa. Hur i hela friden ska det ga till, han kan inte ett ord pa spanska? Vi kommer inte kunna prata med varandra...

Nu kan jag beratta att allt har gatt jattebra, jag hade med mig en lapp till Jorge med nagra enkla fraser som han fick lasa och svara si eller no pa. Supersmart ide av mats, inga konstigheter - bade vi och Jorge skrattade och vi forstod varandra, utan Emelie! Perfekt. Meningarna jag lamnade fram pa mitt papper hade jag med min nya app pa IPADen lyckats soka fram och skriva av! Kanon

Efter att lakaren undersokt mig innanfor och utanpa huden igen och sett att allt ser bra ut kan jag nu saga att; Jag ar frisk-forklarad!!!

söndag 5 december 2010

sagan om Bulten.

Just utcheckad fran sjukhuset i Argentina/Mendoza skulle jag kunna skriva ett tragiskt, jobbigt och trakigt dagboks-liknande blogginlagg om de senaste tva dramatiska dygnen, men det har jag ingen lust till sa istallet forklarar jag det hela genom att beratta om Bulten, som jag valt att kalla den infektion som har gjort sa obeskrivligt ont i min svanskota i drygt en vecka.

"Bulten ar en liten typ av bakterie som bott i min kropp i troligtvis flera ar, han skrev aldrig in sig nar han blev medborgare i just mitt inre inlopp sa jag har inget exakt datum, men med all sakerhet en langre tid. I min kropp har han sedan lekt runt med sina andra kompisar som ocksa bor dar inne. Bulten levde ett bra liv men han var lite uttrakad pa sin vardag sa han bestamde sig for att han ville gora nagot nytt, nagot spannande och busigt. Han kopte mark vid min svanskota och borjade bygga ett hus. Han byggde och byggde och just nar huset stod nastan klart halkade jag pa graset i San Diego nar vi spelade fotboll. Bultens hus gick sonder och han blev jatte jatte arg!

Han funderade lange pa hur han skulle kunna straffa mig och under tiden han funderade byggde han ater igen upp sitt stora hus pa hans mark i min svanskota! Men sa kom han pa det, han hade sett filmen om Pippi Langstrump som tillsammans med sina vanner, Tommy och Annica hade atit krumilurpiller for att inte bliva stora! Sanna piller med motsatt effekt hade Bulten sett saldes i ett stand i blodombloppet. Han sprang dit och kopte pa en gang, smaskade i sig och sa borjade han vaxa storre, storre och annu storre...

En vecka senare hade han blivit sa stor att han inte langre brydde sig om alla motverkande mediciner som kom i hans vag utan han var stark och holl sig fast. Annu nagra dagar senare var han sa stor att han markte att kroppen dar han bodde bara lag still i stort sett hela tiden, vilket gjorde att han levde lyx i svanskotan. Det gjorde han anda tills nagit vasst kom in och halva hans hus och delar av honom forsvann snabbt som vinden...
En dag senare marke Bulten att slutet var nara, nagin tryckte pa honom hela tiden och innan han viste ordet av var han borta, sag bara svart och ingen lyxvilla sa langt ogat nadde...."


Bulten ar borta, jag ar nyopererad i Argentina och trots att detta bara ar en liten fantasi saga som snurrat i mitt huvud de ex antal timmar jag bara legat i sangen utan att kunna rora mig sa ar det en ganska serios underforklaring pa vad som har hant i min kropp. Nu blir det antibiotika fem dagar till, smartstillande i tva dagar och sedan ska mitt och Mats aventyr fortsatta pa riktigt igen...

torsdag 2 december 2010

en liten tanke

tankte att jag skulle dela med mig av nagonting jag just insett.
jag sitter i syamerika och har en extremt svullen svanskota som ni kunnat lasa tidigare.
Skulle jag vara hemma i sverige skulle jag, aven om jag inte gillar sjukhus, gatt dit utan
tvivel for att se vad det ar for fel.

har ar jag inte fullt lika sugen pa det och jobbar for att slippa.
tank att jag ska behova aka till andra sidan av jordklotet for att forsta hur bra vi har det i sverige.
jag gillar det svenska skyddvasendet.

och idag tackar jag lina och den anonyma lakaren i sverige som har hjalpt mig hemifran.

fundera over det - ge det en tanke...

onsdag 1 december 2010

har ar flaggan ljusbla och vit.

Vi har satt vara fotter i det nionde landet pa var resa nu. Dags att saga -Hej viva Argentina!

Vi packade ihop och kramade hejda till ganget pa Princesa insolente i Chile igar och tog en buss till Argentina. En ganska spannande resa delt for att vi for forsta gangen i sydamerika korsade granserna via buss och fick genomga en passkontroll och bussen blev kollad. Det gick bra aven om personalen och och vi hade lite svart att prata med varandra da deras sprak ar 100% bara spanska och vart ar 100% inte spanska!!! Vi har fler sanna komunikationsproblem att vanta sa det ar bara for oss att vanja oss....

Vi tog sen en taxi till Mendoza inn dar vi bokat forst och framst tva natter. Tog en langsam promenad pa mysiga gator just utanfor dar vi bor, en jattelaaaaangsam pga att jag har ont... (jag har bestamt mig for att ge antibiotikan nagra dagar till att verka annars blir det sjukhuset) Val tillbaka dar vi bor blev vi bjudna pa grillad kyckling - helt underbart med gratis mat!

Mats stannade uppe till tva tiden medan jag forsokte sova bort smartan fran langesen...
kan beratta att vi nog kommer vanda dygnet nar vi ar i argentina, har ater man middag tidigast tio pa kvallen och gar man ut gor man aldrig det fore halv ett i alla fall.

nu ska vi ut i den extrema varmen och kanna hur livet i mendoza ar den forsta december!