studentsnack.

Vi satt och pratade student och en säger.
- Jag ska inte gråta en tår på studenten, jag förstår inte varför man ska göra det?

Personen som yttrade sig om detta är ifrån Växjö och har klasskompisar som kommer ifrån det närliggande området. Jag funderade en stund och försökte hålla en konversation med mig själv om varför jag egentligen förbereder mig för den största floden den 11 juni. Hur jag än försökte så kunde jag inte komma ifrån att jag faktiskt visst kommer gråta på studenten, och mina tårar kommer alla att komma direkt ifrån hjärtat.

Det finns undantag men generellt sett så är det nog lättare att ta Studenten som en lättsam dag om man inte flyttat som jag har gjort och troligtvis är det där skillnaden ligger. För de som bor häromkring innebär Studentdagen en dag då vissa kommer skiljad ifrån varandra. En flyttar till en annan svensk stad medans en annan ger sig av på äventyr i andra länder med den största delen av klassen kommer att finnas kvar i Växjö även veckan efter studenten.

För oss internatare är allt annorlunda. Den 11 juni tar vi studenten och skola förvandlas till jobb och eget ansvar att bestämma livsstigen. Allt är inte längre lika självklart när vi sprungit ut glada i håg med studentmössorna i högsta hugg. Så långt är allt lika för alla. Däremot har vår studentdag inte fler timmar på dygnet än någon annan dag på året. När våra timmar är förbi är det inte bara skoltiden som är över, hela vår vardag kommer förändras totalt och det kommer bli en oerhört stor omställning. Den 17 Juni bor inte en internatare kvar i det gula C-huset, nej inte A-huset heller för den delen. Då är vi passé och kan inte längre placera oss under kategorin internatare längre och det är här den stora skillnaden sitter. Självklart kommer det vara en förändring för alla att ta studenten och för de allra flesta kommer livet från den dagen se väldigt annorlunda ut, men anledningen till att vi på internatet måste förbereda oss extra mycket till den stora dagen är kort och gott; Vi kommer skilljas från vänner och förändringen kommer att kunna liknas vid att skiljas från en familj.

För alla som tar studenten är det lätt att lova att, ja klart vi kommer ses igen, men oavsett när och hur och inom vilka omständigheter vi ses igen kommer det aldrig bli samma sak som den härliga livsperiod vi är inne i just nu. ALDRIG! Det som idag är vardag för oss, kommer se helt annorlunda ut bara om två månader. Jag pratar om när vi vaknar på morgonen och får frukost serverad i matsalen, när vi alltid är överfullt runt borden i matsalen. Jag pratar om kvällarna när vi spontant kan komma på någonting och snabbare än blixten är vi många som är på att göra samma sak. Jag pratar om "konny", vill en till Konsum så kan vi nästan garantera att minst en annan också är sugen på att inhandla alla fall något. Det som kommer förändras är närheten till alla grannar här, friheten att bara åka en våning och få lite andrum från sitt eget och bara va, med någon annan. Livet kommer inte längre vara lika lättsamt spontant, hur vi än försöker.

När vi lämnar internatet denna sommaren är det sista gången vi åker därifrån. Självklart kommer säkert många åka tillbaka och hälsa på men när sommaren är slut är det inte dags att samlas igen efter sommarlovet. Vi får inte sommarlov denna sommaren, vi får något annat.