anna a la allt-i-allo.

Jag har gjort debut som servitris idag - så nu är premiären inom restaurangbranchen gjord på riktigt. I det stora hela, det var kul! Det gyllene tre brukar de säga och ja, jag hoppas att jag gjort mina misstag nu, efter denna kvällen!

Det började väldigt bra, ja jag måste tillägga att hela denna dagen har varit bra. Sedan kom gästerna och jag stod återigen, precis som första veckorna i skidskolan och skämdes. Jag stod med arbetskläder, liknade all annan personal men kunde i stort sett inte besvara en enda av gästernas frågor. Jag hatar det, det är så förnedrande pinsamt.

Därav kvällens kommentar: "åh, vänta jag kan tyvärr inte svara på det, men jag ska ta reda på det åt dig, vänta lite bara..."

• en gäst fick lite sådär lagom öl på sig


• ett glas gick i tusen bitar


• ett glas bara råkade rinna ut över bordet.

Konstaterat idag är att jag är verkligen en envis jävel. Tävlingsmänniska är ordet. Ni förstår ställs jag inför en uppgift samtidigt som någon annan vill jag kunna prestera minst lika bra. Så när jag idag såg de andra servitriserna trappsera med fulla brickor av glas proppade jag också på min bricka och gjorde ett försök.

Jag kunde helt enkelt inte se mina begränsingar. Nybörjare eller inte, jag vill inte vara sämre än någon annan och allra minst vill jag vara sämst!

Whatever - nu är det gjort - och jag ska jobba på riktigt på torsdag, imon väntar afterski&nattklubb.

Anna a la allt-i-allo. Jag kom på en sak idag = Jag kom till IdreFjäll i tron om att jobba som skidlärare, men jag kan konstatera att jag lämnar fjället med lite fler erfarenheter än så. Anna Karlsson har nämligen jobbat för i stort sett alla avdelningar på fjället.

• Skidskolan
• Skiduthyrningen
• Afterski&nattklubb
• Restaurangen
• Tidningen (personaltidningen)

Ganska roligt ändå!

Jenny Karlsson

Jenny, du är världens bästa lillasyster -
den bästa systern jag kan tänka mig.

Jag minns de där gångerna jag näst intill smällt sönderna rumsdörrarna av ilska på grund av att du tagit mina kläder utan att fråga. Jag minns när jag tyckt du varit för lat och inte gjort det jag bett dig om, i tron om att storasyrran alltid har starkaste ordet. Jag minns alla gånger jag tvingast vara avundsjuk över att du varit yngst och fått alla fördelar, som du säkert aldrig fick.

Samtidigt minns jag - alla gånger vi gråtit, skrattat och fjantat tillsammans. Vi har alltid varit så lika men ändå så olika. Jag minns när vi stått och sjungit tillsammans framför datorn. Jag minns när vi klätt ut oss tillsammans eller bara suttit, kramat varandra och förstått hur mycket vi behöver vara tillsammans.

Vi har en gång sagt - Tillsammans är vi starkast - Det har varit tufft flera gånger, men vi två har alltid hållt ihop och kunnat prata om allt som kommit i vår väg. Jenny jag skulle aldrig kunna släppa taget om din hand, jag skulle aldrig tacka nej till att krama om dig och aldrig i mitt liv att jag skulle kunna släppa taget om dig. Vi är systrar idag, imorgon och alltid.

Vad som än händer Jenny tillsammans är vi starkast...
Jag älskar dig!

uppdatering jadå!

Från toppen - till botten.
Jag fixade uppåket och kroppen var på trimm. Plötsligt kändes allting möjligt, oavsett att mina fötter är totalt kass. På nolltid var allting annorlunda och tillbaka på noll. Det kändes som att det bara small till och i nästa sekund fick jag bekräftat = hälseneinflammation. Jo jag tackar jag!

Sista veckan i skidskolan nu också, jag avslutar det hela som jag började det. Med bara Askegrupper, (de allra minsta 3åringar) Jag skulle egentligen vara sjukskriven men eftersom jag ska jobba afterski&nattklubb plus att jag ska jobba restaurang i veckan så skulle det inte gå att vara sjukskriven och nu går jag med på Aske tillsammans med Anna Karlsson och det går hur bra som helst. :)

Sista veckan alltså. - sen är det bara två "hejdå-veckor" kvar...

du betyder väldigt mycket för mig.

Sanningen om verkligheten skrämmer mig

den gör mig rädd och orolig. 

Den ger ett obehag i magen som jag inte kan kontrollera. 

Men oavsett känslan i min kropp så vet jag vad jag vill. 

Jag vill stötta dig, jag vill finnas som ett bollplank och 

stöd för dig. Jag vill hjälpa dig - och leda dig framåt. 

Det är overkligt, men samtidigt inte alls ovanligt. 

Vi ska klara oss igenom detta, vi ska klara det tillsammans. 

Det är en tomhet blandat med något glatt i magen. 

Något inom mig viskar att vi är på första steget till något bra. 

Jag tror på dig och på oss och anledningen till att jag gör det

är för att du visat för mig förrut att du är stark. 

Jag tror på dig för att jag älskar dig och för att du betyder 

helt obeskrivligt mycket för mig! Tack för att du finns.

Jag sträcker ut min hand, den finns för dig dag och natt...

smurfarna

tema onsdag: smurfarna!

jag kände bara att de små söta smurfarna från onsdagskvällen var tvugna att få ta en plats på min blogg - Söta va? inte fulla alls...

tillbaka på noll.

Det är inte OK!
Igår fick jag ont i hälen igen, och idag satt jag på Skidpatrullens snöskoter påväg till läkare. inflammation i hälsenan igen. Jo jag tackar ja! Nu var man halt igen då alltså och ja, sista veckan som skidlärare slutar eventuellt som "sjukskriven" eller "halvdagsanställd". Mina fötter suger, jag är så less nu!

nästa kapitell

Snart kliver vi in i april månad. Det känns inte som att det var alls längesedan jag gav mig iväg till IdreFjäll. - Anna när kommer du åka hem igen? Jag fick den frågan hur många gånger som helst när jag for och när jag just börjat leva mitt fjäll-liv. Då svarade jag att jag troligtvis kommer stanna här till säsongen är slut i mitten av April, men trots att jag redan då var införstådd med att säsongen var så lång så kändes det nog, oavsett mitt svar, som att jag skulle glida hem en sväng där emellan.

Men nu är april snart här, och än har jag inte hunnit med en resa hem. Det har gått så otroligt fort. Nu snackas det inte längre bara om; "vad ska du göra efter säsongen?". Nu när det bara är en vecka kvar för mig som skidskolelärare blir det så konkret och direkt att säsongen faktiskt passerat väldigt, väldigt snart...

Bitter? Ohnej verkligen inte. Nu känner jag snarare bara att magen börjar kickla. Jag vill vidare nu, öppna upp och läsa nästa kapitell - ge mig ut på nästa äventyr i livet! Jag längtar efter ovissheten och okunskapen. IdreFjäll och säsongen här i all ära, men jag känner att jag gjort mitt här nu. Jag har några saker kvar att prestera innan jag lämnar fjället, men i det stora hela...

Jag vill iväg, ut på nästa äventyr och se vad som väntar där på andra sidan!

en dag i skidskolan

Det har varit helt underbart väder i Idre nu.

och idag hade jag kameran med mig.

lektion 1. KnatteGrön

lektion 2. KnatteBlå

lektion 3. PatrullRöd

lektion 4. SkidligaBlå

Det var på min och Elins knatteBlå lektion som kameran var med.

vår utflykt till Mora!

Nu har jag äntligen fått in lite bilder på datorn så här kommer två bilder på min Mats från när vi två var på en utflykt till Mora. Så här ser han ut, min skönhet!

Sanna och Malin på ingång!

Matilda tackade för sig i söndags, då hade hennes vecka i Idre tagit slut men med sig hade hon grym fredagskväll på Kiken. Riktigt galet roligt att träffa dig igen snäckan.

Och nu när hon har åkt tog det inte mer än tre dagar sen kommer nästa fotbollsbrudar hit. Malin Eklund & Sanna Franzén, som dessutom ska bo hos mig nu idag till söndag! det gillas!

nu ska jag ut i -19 och strålande sol!

och där var sommaren bokad.

Västkusten och Strömstad är vad som väntar.
Tillsammans med Mia och Elin kommer jag att påbörja en "karriär" inom restaurangbranchen, ja eller kalla det vad ni vill. Servitriser ska vi vara - beskedet om att jobbet är vårt fick vi idag och det kommer bli grymt.

Inte nog med att vi ska dit, så har även Mats fått ett säsongsjobb i Strömstad, och fler är det. :) Idre Fjäll invaderar västkusten, något i den stilen är det. Detta säsongsjobb börjar alltså veckan före midsommar och exakt vad som händer innan det är inte riktigt klart än. :) Alltid lika spännande att inte veta vars framtiden tar mig...


Och så en liten önskelista här nu: mats gav mig detta som ett tips när jag inte viste vilka meningar jag skulle pryda min text med så här kommer den.

• En moppe till sommaren (hade varit grymt om vi körde runt där med moppar)
• En rosa dator ;) varför vet jag inte jag vill bara ha det.
• kläder kläder och ännu mer kläder ja jag har ju för tusan knappt sett affärer på flera månader.
• Barnpassare till min Pihx i sommar, CV och personligt brev lämnas till min mail! ;)
• En utlandsresa innan jag går på min nya karrär!

Puss & Godnatt - hockeystjärt!

näst sista veckan

Ja och nu har jag gått in på näst sista veckan som skidlärare. Det är ju helt galet hur snabbt det har gått, men om jag sen tänker tillbaka - vi har ju hunnit med grymt mycket kul de här månaderna. Vecka 16 lämnar jag i alla fall fjället.

Det bästa av allt är att det är strålande solsken och klarblå himmel här idag, googles-brännan här kommer vi! :)

Mats Hedlund

Nu när jag varit frånvarande från denna kära blogg ett tag, (mer eller mindre nästan två månader faktiskt) har också informationen utåt varit lite si och sådär. Därför tänkte jag nu att ni som inte fått trådarna att koppla ända fram, också ska få en chans att få veta. 

Jag är kär i Mats Hedlund. v

Det är något speciellt med honom som 

gör att det kicklas i magen varje gång 

jag ser honom. 

Det är någonting som han gör som får mig 

glad, som får mig lycklig och som gör att 

min känsla som säger att jag är kär, kär på riktigt!

Tack för att du finns, älskade du!

vad hände?

Nej jag förstår ingenting, men kort och gott - jag klarade uppåket!
Jag fattar inte vad som hände, det här med att det i stort sett är fysiskt omöjligt var inget bara hittepå, det var helt på riktigt. Mina fötter är ju ett kapitel för sig det bara är så.

MEN, jag har också alltid varit en tävlingsmänniska med väldigt hög smärtgräns, jag har liksom lärt mig att koppla bort smärtan. När jag idag klarade första testet insåg jag att jag bara hade 3 moment kvar. Plötsligt stod jag inför en tävling mot mig själv. När kroppen sedan skakade innan åket i banan kände jag bara att jag inte ville misslyckas, jag kunde inte smyga bort nu, det fanns bara en sak att göra - KÖRA!!!

En liten stund senare kunde jag inse att jag blivit godkänd på alla fyra momenten, vad hände?
Jag är fett stolt över mig själv och detta ska firas tillsammans med restaurangfolket i sofiastugan - för nu är Elin äntligen frisk igen!

Jenny min älskade syster föresten, du har rätt i att jag bloggar hela tiden nu. Men det är ju så, ska det va så ska det! <3

Uppåket

Teorin är avklarad av SLAO intruktör steg 2, men idag väntar uppåket. Jag är inte det minsta nervös, däremot tycker jag att det är tragiskt att det pga mina onda fötter i stort sett är helt fysiskt omöjligt att jag skulle klara det, men som den tävlingsmänniska jag är kan jag inte trots att jag vill bara skita i det. Ska jag så få ont så det krampar när jag åker banan och är det så att hälsenan får sig en smäll så tårarna sprutar så ska jag i alla fall kunna säga att - jag gjorde ett försök!

idag är jag alltså så här glad : )

mats mats mats.

Jag vill inte bli sjuk, jag vill inte ha ont i fötterna och jag vill inte göra uppåket imorgon. Jag hatar att misslyckas, jag hatar att behöva gnälla och jag hatar när kroppen är för trött för att göra någonting. 

Klockan är inte ens tio och jag är helt dödstrött. Fötterna gör ont så jag vill inte göra något. Det enda jag vill just nu är att Mats ska komma hem från jobbet. Glad är jag i alla fall för att jag just tagit plats i hans säng. Nu hoppas jag bara att tiden går snabbt till han kommer hem och att jag har en bättre "fot-dag" imon!

Det är liksom så, vissa dagar gör fötterna mer ont än andra - Idag är en sån dag då de gör väldigt ont! 

Personaltidningen -

Musiken vi minns.

Tillhör du också skaran av människor som älskar att slå på högsta volym och lyssna på favoritlåten som påminner om en passerad tid? Är du också en sådan som gärna drömmer dig bort bland minnen så fort du hör toner av sånger du förrut lyssnat på dag och natt? Går du också ibland och funderar på vilken låt som kommer att spela upp alla dina minnen av säsongen 08/09 på Idre Fjäll?

Låt tonerna börja spela, för snart är vintern slut. Om bara några veckor har alla våra förväntningar förvandlats till konkreta upplevelser och listan på saker som måste göras under en säsong har snart blivit avklarade ett efter ett. Vi har bestigit Städjan och därefter tagit oss levande ner - Check! Vi har blivit fullständigt förälskade en fredagskväll på Kiken för att sedan vara kloka nog att radera känslorna, då vi konstaterat att turister bara stannar en vecka - Check! Vi har badat nakna i snön - Check! Vi har ätit alla rätter som finns med på Café Tillfällets menylista - Check! Vi har supit oss allt för fulla och funnit snefyllan för att sedan vakna och inse att vi just vaknat upp på ett ställe som var allt annat än planerat - Check!

Listan med "måste-göras" kan bli lång och trots att vi allihop har våra egna personliga definitioner av vad vintersäsongsjobbet innebär så kan vi alla konstatera att säsongen börjar närma sig sitt slut. Det innebär i sin tur att all personal snart kommer att tacka för den här säsongen och ge sig ut på nya äventyr. Inga mer rutiga restaurangtröjor, inga mer IdreFjäll kläder och inga mer knattevästar ska på den här vintern. Frågan är, vilka toner kommer då att kompa ditt bildspel av minnen från säsongen? Kommer det att kicklas i din mage när du i juni ser tillbaka på tiden på Idre Fjäll och kommer du vilja eller kommer du undvika att spela upp låten som får dig att sväva tillbaka till den tid som snart når sin sista natt?

Om fem veckor är Introt ett minne. Refrängen, det vill säga vårt vardagsliv på fjället har då passerat och även avslutningen, den sista dagen på säsongen har nått ända till sista raden. Snön ligger fortfarande på marken, restaurangerna, ICA och backarna är fortfarande öppna och än så länge är alla kvar. Så nu fram tills det att det är dags att säga tack och hej, gör ditt bästa för att du ska minnas den här vintern. För oavsett om alla som är här denna säsongen väljer att komma tillbaka nästa vinter så är 08/09 en tid och den kommande säsongen en annan. Det kommer aldrig bli detsamma igen. Frestar det att se tillbaka? Vänta med det, låt inte dagarna bara passera och fundera inte ännu på vilken melodi som kommer spelas som vintern på Idre Fjäll. Lev nu istället med i tonerna och njut av de sista veckorna vi har kvar tillsammans på fjället.

Livet är inte de dagar som går, utan de dagar man minns!
Anna Karlsson "Fanny" - Skidskolan

Personaltidningen - Skidskole SM i Klövsjö

I Klövsjö stod solen mitt på himlen när årets upplaga av skidlärar-SM skulle gå av stapeln den fjortonde mars. På plats var självklart skidskolan från Idre Fjäll. Datumet på kalendern var den fjortonde mars, när tjugofyra skidskolelärare begav sig som blå smurfar till Klövsjö. Klockan hade just passerat det tidiga klockslaget sex när Leffes buss rullade ut från Idre-by.

I bussen satt ett helt gäng tävlingsåkare, närmare bestämt 12 stycken tävlande, alla lika nervösa och förväntansfulla. Det var dessa tolv som dagen till ära skulle representera Idre Fjäll i årets upplaga av skidlärar-SM. På startlistan fanns från vårt fjäll både de som tog dagens tävling som en rolig grej, men också de lite mer rutinerade åkarna. Några av de tävlande hade bara några åk i selftimern hemma i Västbacken på meritlistan medans fjällets stora hopp, Elin Magnusson hade dessto fler åk med sig från förr. Det fina med skidlärar-SM är att man inte behöver vunnit över Anja Persson för att vara med, sen är det klart roligt när det finns bra åkare också.

Men vad är en tävling utan hejjarklack? Från Idre Fjälls sida var svaret på den frågan, ingenting. Det blå gänget tog fasta på denna självklarhet och vid målgången placerade de en bänk. Perfekt mycket sol i ansiktet, fantastiskt bra sikt på tävlingsbacken och alldeles lysande placerad för att bli den klack som skulle höras mest och synas bäst. Detta trots att både strandflaggor och vår kära vän Aske fick stanna hemma på fjället.

"Vi är Idres bästa gäng,

klarar både sup och sväng

Idre hej! Idre hej!

Idre, Idre, Idre, hej, hej, hej!"

Bland de övriga fjällen som deltog fanns tävlande som både bar fartdräkt och tävlingsskidor. Riktigt så seriösa var inte vår trupp då de flesta tog dagen mer som ett ultimant tillfälle att ha en grym dag tillsammans. Några bjöd på skönåk iklädda arbetsbyxorna med den unika blå färgen medan en annan tog sig ner i en fartdräkt a la stjärnprydda långkalsonger.

Elin, du har tävlat och gått skidgymnasium i Gällivare i fyra år. I skidlärar-SM kommer du åtta, vad säger du om din egen insats?

-Ja det beror på hur man ser det. Det var mer seriöst än jag hade tänkt mig men det var roligt och det var det viktigaste.

Med en åttondeplats och åter igen den bästa hejarklacken på skidlärar-SM njöt Idre Fjälls skidskola av banketten innan Leffe började rulla hem gänget igen.

Anna Karlsson "Fanny" - skidskolan

Extraknäck

De senaste veckorna har jag och Elin med motieringen, lagom blonda och dumma, fått den stora förmånen att extraknäcka som event-tjejer på Utsiktens Afterski & Nattklubb. Först var det P55, som är Sveriges svar på mintu-shotar. När vi gjort bra ifrån oss där fick vi också jobba för Bacardi en helg. När sedan Jägarmeister skulle komma upp fick vi först träffa en kille som skulle "godkänna" oss innan vi nu även ska få jobba för de. :)

Tyvärr blev Elin (min andra halva) sjuk så hon kunde inte jobba varken Afterski eller nattklubb i onsdags men vi har blivit lovade att jobba för Jäger fler gånger. Hur som helst, så här ser vi ut när vi säljer sprit.

Det ser så roligt ut.

Jag fick en ledig dag förra torsdagen och då åkte jag och Mats på utflykt till Mora. Vägen dit körde jag, eftersom Mats jobbat hela natten och var trött och då fick jag se något knasigt?! Tänk dig vanliga vägskyltar som visar vägen någonstans. Den står där och pekar. Det roliga är att på vägen till Mora fanns jättemånga skyltar som bara pekade och inte en väg gick att skymta. Troligtvis var det vägar som inte användes under vintern som man därför inte brydde sig om att skotta, men det ser sjukt roligt ut:

Tomte 2km --> mitt ut i ingenstans, lycka till att hitta orten ;)

våren på ingång.

Fem månader i snöiga Dalarna har lärt mig köra bil med lite hastighet på vinterväglag. Det roliga är att jag nog blivit lite för vinteranpassad nu. Det slog mig nämligen att jag saktar in jättemycket i varenda kurva även nu när snön är borta helt från vägarna. Meskörning kallar jag det, ofta jag brukar sakta in bara för att vägen svänger...

jag har blivit stor

Den tredje mars var det min dag. Dagen med stort D, dagen som minst sagt spårade. Jag blev väckt på sängen av Elin, Emil och Mats och med sig hade de en rosa tårta - precis vad jag önskat mig. Därefter väntade några timmar jobb i backen innan afterskin och födelsedagsfirandet tog fart på riktigt!

På plats på IdreFjäll fanns min kära faster och en kusin Jossan. Coola Jossan som jag blivit lovad att jag ska få visa världen lite ;) inget mer om det, men den tjejen är så grym. Nej COOL är ordet!

Man fyller bara 20 en gång och denna tisdag var det alltså min tur. Det blev en kväll jag både vill minnas och glömma på samma gång, det är just därför det hamnar några rader här. Kvällens tema var hur som helst, ut&in och bak&fram något som de allra flesta tog fasta på. Så kvällen firades med kläder helt och hållet fel och på Lodjuret nere i byn där festen höll till fanns allt ifrån personal i hyran till skidskolan och gänget från Lexö ska inte glömmas. Alla var bjudna - det blev en galen kväll som minst sagt spårade. :D

Men jag fyller bara 20 år en gång - Nu får jag gå på systemet (och det är gjort, i Mora gjorde jag mitt första besök)

Jag är tillbaka!!!

Nu laddar jag - och snart är det här, ett nytt inlägg.


Jag är på gång att göra comeback!





håll ut snart är det här!