Sahlgrenska vs. Kickoff!

Idag är det dags för Kickoff på Skagerack. En fin och alltid lika efterlängtad klassiker.

Det säger jag som "bara" varit med på en, men jag vet med mina jobbkompisars erfarenheter

plus att kickouten brukar vara av samma kvalitet!

Denna gången blir det dock lite annorlunda. Barchefen, MIN MATS är inte med. Han är nere på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg tillsammans med pappa Staffan. Det gick tydligen inte att vänta med det återbesöket utan nu är han där nere, och vi här uppe.

jag älskar Mats mest av allt och det är jättejobbigt att se den man älskar mest i hela världen må så dåligt och tycka allt är så jobbigt. Därför är det med lite splittrade känslor jag tar mig an kickoffen idag. Dels känns det dumt att roa sig när han ligger där men och andra sidan säger han att han så klart vill att jag ska vara med och ha roligt.

Jag tänker vara med, jag tänker ha roligt men jag tänker också tänka och hålla kontakt med Mats som måste stanna kvar på sjukhuset i natt, helt ensam. Det bästa är att han faktiskt får äta idag och inte behöver vara hungrig igenom allt som redan är jobbigt nog.

Nej nu ska jag ta mig ner till jobbet, och under hela dagen försöka tänka att när jag låg sjuk och oopererad i Argentina, då klarade Mats att göra roliga saker.

Det kommer bli en bra dag!

Strömstad 2011-06-17

Jag trodde någonstans att allt var för bra för att vara sant. Vi lämnade Gränsen, vi fick härliga dagar med nära och kära och vi fick ta med syrran & Oskar i vår bil till Strömstad. Att vi sedan dessutom skulle bli ett grymt gäng i sommar kunde ju inte bli bättre?!

Men det blev som jag anade, det fantastiskt vackra ljus och den magiska lycka och glädje som sken i våra ögon förvandlades snabbare än kvickt. Plötsligt rann det blod i mängder från Mats hans, och det Dragana först trodde var en simpelt "tomat-skämt" (vilket absolut inte är en otrolig första tanke) förändrade snabbt allt för oss. Det blev akuten i Strömstad, det blev remiss till Sahlgrenska, det blev ett helt dygns fasta och väntan. Det blev en stendöd bil på vägen ner, det blev ingen operation och en natt på olika ställen. Igår, den 16:e juni var det ingen rolig dag.

Idag vaknade jag hos min morbror och Gudfar Kjell, Mats fick äntligen opereras, det gick bra och han har nu gips, starka piller och återigen ett leende på läpparna. Men han har också ett papper i handen som säger 3 månaders sjukskrivning, ett papper som säger rehab på vår Skageracks kickoff på måndag och en sommar utan alla galna jobbtimmar vi spenderar en sommar här.

Det känns tungt nu, allt bara vände.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

anna

strömstad

Nu packar vi klar bilen och rullar iväg. Mats, jag, Jenny oxh Oskar. Vi ska ha en magisk sommar i strömstad!

skateboarden är min!

Det bara slog mig för några dagar sedan, så som spontana idér ofta gör för fröken Karlsson! Jag ville ha en skateboard. Och NEJ jag kan inte åka, men ända sättet att lära sig är ju faktiskt att träna och träna kan man inte göra om man inte har en.

Nu har jag en, och Amanda Engberg ska vara med i mitt sommar mission - Lära oss åka skateboard!
Lycka till till oss!

Glatt fnatt!

En veckas semester går fortare än kvikt. Och länge har jag sagt "hemma bra men borta världsbäst" Nu kan jag faktiskt tänka mig att säga, "Borta bra, men hemma bäst" Just nu känns det i alla fall så. Jag har verkligen längtat hem. Längtat efter familjen, kända vägar och södra Sverige. Nu har vi hängt här i snart en vecka och det har hitills varit kanonroligt.

Lugna dagar, glada dagar och student. Syrran har blivit utsparkad nu. Äntligen! Tänk att vi ska ha sommaren ihop och troligtvis ganska mycket flexibel tid i framtiden nu. Jag har längtat, inatt inledde vi syskonkärleken som vi missat länge med firande i staden Kristianstad. Det är en fin stad, jag gillar den. Och jag gillar verkligen min lillasyster!

Syrran & Oskar har packat klart och på måndag rullar vi upp till Strömstad tillsammans alla fyra. Men först ska jag få kramas ännu med med resten av släkten imorgon för då vankas det studentmottagning i Hallandsboda.

Fridens liljor!

nu ska jag ta tag i min blogg igen

Nu är det 15 dagar sedan jag och Mats lämnade Riksgränsen. Femton dagar som gett mycket energi tillbaka, energi som bara sögs ur mig i gränsen. Nu är leendet tillbaka, och jag kan sova ordentligt om nätterna. Det behövdes bara några dagar i Borlänge, en stund i Strömstad och några kramar av familjen så är jag tillbaka på banan igen. Det är sjukt vad ett självförtroende mer eller mindre gör skillnad för oss människor.

Nu kommer sommaren, nu tar syrran studenten, nu ska vi jobba in pengar, nu ser vi ljuset. Och i denna glada anda vill jag dela med mig av det som händer. Så välkomna tillbaka till bloggen min!