Det har rent ut sagt varit ett jävligt jobbigt år, något jag inte orkar gå in på nu men om jag säger att det jag prioriterat före allt i flera år nu har blivit någonting jag snarare får ont i magen av än finner glädje i så förstår ni nog att det hänt någonting på vägen.
Jag drömt, jag har fantiserat, jag har älskat och jag har hatat men oavsett vad har jag alltid funnit tillbaka till kärleken med att sparka på en boll, men den här gången och just nu känns det väldigt overkligt att jag kommer känna så igen...
"Allt känns helt perfekt, kroppen är riktad precis i rätt vinkel för att slå en drömpass. En passning som skulle kunna bli början på ett anfall som slutar med mål, men i samma stund som foten rör vid bollen förändras förutsättningarna helt. Bollen träffar rätt men det gör ont, riktigt ont och foten som skulle leverera passningen ger vika och kan inte fullfölja rörelsen, och istället blir passningen precis som de andra den senaste tiden. Kroppen har valt att säga ifrån..."
Detta året har fått mig att inse att vilja räcker långt, men det räcker inte hela vägen om inte kroppen tillåter. Jag vet inte vad jag ska säga egentligen, men det är en svart tomhet och det känns konstigt att jag idag har avslutat min fotboll på elitnivå.
När en dröm går i kras...
1 kommentar:
Jag hörde på Stefan Holm idag om hur han kände sig nu när han slutat hoppa höjd. Han var så glad ör att det var HAN som tagit beslutet att sluta. "Det är bättre att folk frågar varför jag slutade istället för att dom ska fråga om jag inte ka sluta snart" Samma är det med dig Anna du har tagit beslutet själv och jag tror inte du kommer att ångra det fast jag förstår hur hårt det känns att lämna något som funnits länge i ens liv. Du kommer att finna något annat att lägga din tid på ska du se. Tck för den tid du lagt på fotbollen och givet oss som stått vid sidan av och hejjat och våndats samt jublat med en tår i ögat ibland.
Skicka en kommentar