måndag 13 december 2010

karlek.

I mer an tre manader har jag och Mats flangt runt i varlden nu. I 99 dagar har det inte gatt en dag utan att vi har traffat varandra. Jag ar sa lycklig i hela kroppen over att jag far uppleva allt tillsammans med honom. Det finns ingen annan jag vill uppleva det har med. Trots att vi har fatt den otroliga chansen att rora varandra varje dag, trots att vi bara kan njuta och suga in allt vi ser vid sidan om varandra varje dag sa kan jag sakna Mats sa otroligt mycket.

Vi kommer varje dag till okanda platser vi inte varit pa forrut. Vi pratar och traffaf nya manniskor hela tiden, med allt vad det innebar och alla sinnen ar hela tiden pa spann. Det kravs mycket av oss, hela tiden. Nar vi lever sa har nara varandra ar det sjukt att man anda kan sakna varandra. Sanningen ar den att jag verkligen saknar Mats, trots att han inte varit langre an nagra meter ifran mig i tre manaders tid.

Nu har det varit tre jobbiga veckor, att jag haft sa ont har gjort att vi inte kunnat dela sang, Mats har knappt kunnat rora mig och avstandet har kannt stort fast att vi varit nara varandra hela tiden. Nu saknar jag att fa somna vid hans sida helt ensam. Jag saknar att sitta pa sangkanten och se honom valja klader fran garderoben. Jag saknar att vakna vid hans sida och jag saknar att bo i ett riktigt hem med min Mats.

Jag vill aldrig for hela mitt liv byta bort det jag far uppleva, absolut inte. Men min blogg ar till for att skriva i, och jag vill skriva hur jag kanner, annars far ingen veta verkligheten om allt som snurrar i huvudet pa mig de har manaderna. Det ar tankar som att en san har resa inte ar gjort for par, det ar tankar som kan uppfattas som klagomal men jag ser det inte sa. Jag ser det inte som att jag aldrig blir nojd.

Jag ser det som att jag reser med en manniska, jag vill dela resten av mitt liv med. Jag ser det som att jag aker jorden runt tillsammans med en kille som jag mot allt inte kan fa nog av. Jag ser det som att vi tva ar gjorda for varandra och jag vet, jag vet...

... att jag alskar min Mats av hela mitt hjarta.

Inga kommentarer: