Var just ute och sprang intervall-löpning. När jag kommer in och slår på TV:n ser jag att det är årets fotbollsgala som visas på skärmen. Jag har inte varit på en fotbollsträning på över ett år. Att nu se alla som lyckas, se alla som kämpar och har drömmarna i sikte gör det lite ont i magen. Hur jag än vill försöka känna att livet givit mig så mycket mer sedan jag tvingades lägga ner fotbollen, så är det en tomhet, ett svart litet hål inom mig som saknar det där livet, livet att spela fotboll på elitnivå.
För två år sedan var jag mitt i, nog hade jag ont då också, men då fanns krafterna att kämpa vidare fortfarande kvar. Då var det fotbollsträning med skolan, måndag, onsdag och fredag. Det var då jag fortfarande hade kontrakt med Östers IF och tränade kvällspass fem-sex gånger i veckan med detta underbara lag.
Jag saknar fotbollen, jag saknar livet med ett gäng fotbollsbrudar i ett lag. Jag saknar rutinerna och den ständiga kampen och tävlingarna spelarna emellan på träningarna. Jag saknar livet som fotbollsspelare, och jag önskar att min kropp låtit mig fortsätta och nå hela vägen fram till min dröm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar