du betyder väldigt mycket för mig.

Sanningen om verkligheten skrämmer mig

den gör mig rädd och orolig. 

Den ger ett obehag i magen som jag inte kan kontrollera. 

Men oavsett känslan i min kropp så vet jag vad jag vill. 

Jag vill stötta dig, jag vill finnas som ett bollplank och 

stöd för dig. Jag vill hjälpa dig - och leda dig framåt. 

Det är overkligt, men samtidigt inte alls ovanligt. 

Vi ska klara oss igenom detta, vi ska klara det tillsammans. 

Det är en tomhet blandat med något glatt i magen. 

Något inom mig viskar att vi är på första steget till något bra. 

Jag tror på dig och på oss och anledningen till att jag gör det

är för att du visat för mig förrut att du är stark. 

Jag tror på dig för att jag älskar dig och för att du betyder 

helt obeskrivligt mycket för mig! Tack för att du finns.

Jag sträcker ut min hand, den finns för dig dag och natt...