Anna Karlsson: ett år, det var 2011

Har klickat mig igenom lite bloggar nu och fått lite, eller snarare massor med inspiration igen. Det är så kul nu när allt känns nytt och spännande framöver. Jag älskar att inte ha koll på vad som kommer att dyka upp i min vardag. Det är inte vakna, gå till jobb - jobba klart, ta en öl. Sova och jobba igen längre. Nu blir jag student och jag har ingen aning om vad som väntar. Och jag inser också att bakom mig har jag 22 år. Men det senaste är ett av de häftigaste i mitt liv och därför måste jag också ta mig samman och sammanfatta det lite, läs om du orkar...

Januari:
Var är vi? Vi vaknar till det nya året i Sydamerika. Det var Bolivia, det var Loki hostel i La Paz.
Med ett år distans till resan var det nog i Bolivia jag lärde mig mest under vår resa runt jorden. Lärde mig ödmjukhet, lärde mig om kulturers påverkan, lärde mig egenskaper hos mig själv. Det var här jag blandade spänning, lycka, glädje, och rädsla. Bolivia påverkade mig massor. Vi fick se fattigdom, vi fick leva i hostel och backpackerlivets lycka och vi fick bada i samma vatten som pirajor och rosa delfiner. Vi fick gå på samma mark som en Anakonda och livsfarliga krockodiler. Jag minns Amazonas.

Innan årets första månad tog slut hann vi bussa från Boliva, över Paraguay till Brasilien och Rio. Det var en magiskt avslutning på två obeskrivligt spännande månader i Sydamerika.
Därifrån gick flyget från Sao Paulo till Johannesburg, en av världens farligaste städer sägs det. Vi stannade inte länge men vi fick se kontrasterna mellan de lyxiga villorna, de enorma fotbollsarenorna och alla plåtskjul som den största delen av landets befolkning bor i, allt detta innan äventyret skulle börja på riktigt. Vi skulle till Kruger Parken. Denna upplevelse tog lite mer slantar i våra plånböcker än dagarna i regnskogen i Sydamerika, men på frågan om det var värt sitt pris skulle jag aldrig tveka på mitt svar. Vi var på rätt ställe vi rätt tillfälle hela tiden. Min fina tant som bjöd in oss till sig. Kojorna är trädet som vi bodde i och ALLA BIG 5 fick vi se.

Det är någonting som jag ALDRIG kommer att glömma! Inte heller kommer jag att kunna glömma när jag slängde mig ner 216m ner från en bro. Jag pratar förstås om när jag och Mats hoppade ner från världens högsta bungyjump. Gjort är gjort! Check!

Februari:
Ja och så kom årets andra månad. En månad i kärlek. För den 2:a februari blir ett datum som kommer följa med mig resten av livet. Anna, vill du gifta dig med mig och bli en Hedlund en dag?! Sex månader hade vi varit tillsammans varje dag, klarar vi det klarar vi allt - nu får vi se när det bli bröllop!?
Dagen då den jag älskar över allt friar till mig är ett sånt minne kan ingen ta ifrån mig och de 18 sista dagarna på vår resa levde vi lyx, vi levde i kärlek och vi njöt. Detta innan vi den 18:e februari landade på ett snöigt Arlanda, Stockholm varmt mottagna av Mange, Staffan, Svedje, Pappa-Pelle & lillasyster.

Den 6:e februari fyller Pappa-Pelle år, och från andra sidan jorden bjöd jag in de jag trodde var hans närmaste vänner till att fira pappas 50års fest. Detta fullt planerat i all hemlighet utan att min far anade någonting. Sånt kan hända om Anna får busa lite. Det är det minsta du är värd pappa!

Mars till maj:
Ja så blev det då mars, min månad. Skulle det i alla fall kunna bli, men det blev det inte. Vi åkte upp till Riksgränsen för att fylla på våra plånböcker igen. Vi skulle säsonga i Sveriges bästa fjällsystem. Just det kan jag inte säga någonting om. Vi fick tre fantastiska månader med åkning, magiska vyer och galna åk i puder och RIKTIG snö. MEN, detta var utan tvekan den tuffaste tiden i mitt liv. Jag kände aldrig att jag passade in. Alkohol var här nyckeln till vänskap och för mig var det inte något värt. Mitt självförtroende föll till botten och jag har aldrig känt mig så ensam. Trots detta var det ändå tre långa månader och även denna tid fanns det fina stunder och det är de jag vill minnas. Upplevelsen av lavinernas inverkan så som evakuering och kolonnkörning upplever man bara där. Besöket från Adde & Amanda var ett fint minne, pappa, Irina & Andre på snowboard är ett annat. VM i asslapp och seriefigursfesten är två andra. Men gladast var jag den 25:e maj när Staffan & Barbro äntligen körde oss därifrån. Tyvärr!

Juni till augusti:
Glädjen kom tillbaka, och det på riktigt! Först kvalitetstid med familj och vänner. Sedan blev det klart att syrran och jag skulle tillbringa sommaren tillsammans i favoritsommarstaden, Strömstad. Jenny tog studenten, vi var ett härligt gäng som skulle knega ihop på Skagerack och allt kändes toppen inför sommarmånaderna. Men... så hände det som INTE fick hända. Mats skar sig i handen och blev helt sjukskriven tre månader.
Det var den tuffaste sommaren i Strömstad, allt blev inte så lekande lätt och glatt som vi hoppats på men Strömstad, är Strömstad och trots att jag fortfarande hade ångest och jobbiga känslor i magen sedan våren i gränsen så ger västkusten något som ingen annan plats ger mig. Det gick, pengarna kom och sommaren gick faktiskt jättefort, trots att jag inte var mig själv alls.

Sedan skulle jag börja skolan i Augusti var tanken, men så blev det inte...

September till november:
Istället lyckades jag bevisa det omöjliga och fick jobb på Avenyrestaurangen Två Kanten. Något Håkan trodde skulle bli lätt för mig men som min chef och vår hovmästare såg som tufft. Det var tufft, men med rätt människor runt omkring mig gick det vägen och hösten har lyft upp mig till att bli Anna igen, en Anna i kort hår! Det har varit fantastiskt roligt, jag har känt att jag gjort nytta och varje dag lärt mig nya saker. Personalen på TvåKanten, det är fina människor det!

December:
Hösten har inte bara betytt jobb jobb jobb, även att jag fått tillbringa många dagar och nätter där. Vi har spenderat många timmar med lånelöfte diskussioner. Lägenhetsvisningar och på hemnet.se. Målet var att hitta vårt egna boende innan året skulle ta slut. Ja och så blev det. I början av december gjorde vi klart med mäklare och säljare och snart skulle vi stå inför vår första gemensamma investering här i livet.

Någon gång just i början av december satt vi ett gäng tjejer på Franks café och då bestämde Amanda och jag att fan vi drar till Thailand över jul och nyår och så fick det bli. Resan bokades och en välbehövlig resa stod inför oss. Äntligen skulle jag få komma iväg igen, och nu inte med någon annan än världens finaste Amanda. Den 19:e var datumet då vi skulle få åka iväg men innan dess hann pyssel-Anna; baka lussekatter, kolla på julkalender, julmarknad på Liseberg, baka pepparkakor och bygga ett magiskt vackert pepparkakshus!