fredag 20 april 2012

mamma skickade denna till mig en dag...

... och idag vill jag bara klicka in Lars Winnebäcks text i mitt lilla forum. Jag vet inte om jag vill dela med mig, jag vet inte vad jag egentligen vill säga, men jag vet att den här låten snurrade X antal gånger efter att mamma skickat den och det var väldigt mycket som gick upp för mig i de tankar den gav mig. Jag vet också att texterna av denna fantastiska artist har rensat min skalle så många gånger och fått mig ta en kliv ut i verkligheten eller bara in i min absolut privataste sfär. Det är någonting med den här som får det att röra sig inom mig, det är någonting som skapar en befriande känsla inom mig. Det är någonting med just de här meningarna i denna texten som får mig att må bra, på ett alldeles speciellt sätt. Det känns som att jag får en förklaring på någonting som jag faktiskt inte förstår...


"Jag kan ha räknat sekunderna som gick
Mellan ljuset, och åskans dån
Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra

Jag hörde din röst på en ödslig kyrkogård
Jag måste ha träffat, din frekvens
Diskanten var svagare, diktionen mindre hård
Det var som att tonen, var en väns
Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns
Gör din tolkning, häll mig full med svar
Rita figurer, och dra en gräns"


Inga kommentarer: