Jag trodde någonstans att allt var för bra för att vara sant. Vi lämnade Gränsen, vi fick härliga dagar med nära och kära och vi fick ta med syrran & Oskar i vår bil till Strömstad. Att vi sedan dessutom skulle bli ett grymt gäng i sommar kunde ju inte bli bättre?!
Men det blev som jag anade, det fantastiskt vackra ljus och den magiska lycka och glädje som sken i våra ögon förvandlades snabbare än kvickt. Plötsligt rann det blod i mängder från Mats hans, och det Dragana först trodde var en simpelt "tomat-skämt" (vilket absolut inte är en otrolig första tanke) förändrade snabbt allt för oss. Det blev akuten i Strömstad, det blev remiss till Sahlgrenska, det blev ett helt dygns fasta och väntan. Det blev en stendöd bil på vägen ner, det blev ingen operation och en natt på olika ställen. Igår, den 16:e juni var det ingen rolig dag.
Idag vaknade jag hos min morbror och Gudfar Kjell, Mats fick äntligen opereras, det gick bra och han har nu gips, starka piller och återigen ett leende på läpparna. Men han har också ett papper i handen som säger 3 månaders sjukskrivning, ett papper som säger rehab på vår Skageracks kickoff på måndag och en sommar utan alla galna jobbtimmar vi spenderar en sommar här.
Det känns tungt nu, allt bara vände.
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar