I ett skarpt försök att undvika mardrömmar måste jag skriva av mig lite om det som hände mig i backen idag. Jag hade lite av en nära döden upplevelse skulle man väl kunna säga...
Vi har haft fantastiskt väder hela dagen idag. ca 3 nya decimeter med snö, några minus grader och strålande sol. Det bästa av allt idag är kanske dock att Elin ringde mig tidigt i morse och berättade att hon funderade på att komma till oss i Gränsen och åka lite. Weho, alltid lika underbart med henne som besök!
Kvart i nio stod jag i liftkön i morse, och hade då framför mig grymma timmar i backen. Runt två gav Mats upp och jag och Elin körde själva. Det magiska med Riksgränsen är att här kan du åka var som helst, du kan köra offpist, du kan köra i pist, du kan droppa från stenar och du kan ge dig ut på alla möjliga äventyr. Det kräver dock respekt och det rekommenderas sannerligen att ha med sig lavinskydd, transiver och kunskap när du äventyrar bergens all snö. Idag tog nog jag och Elin oss lite för mycket vatten över huvudet och kommer ut på något som från början såg galet bra ut. Det slutade dock i IS IS IS, STEN STEN STEN, STUP STUP STUP!
Mina skidor gav vika, hittade inte alls fäste och jag faller men får inte stopp utan åker, åker och åker. Framför mig vid ett tillfälle ser jag en sten, Tacka Gudarna för att mina skidor ramlat av då, tacka för att jag hade hjälm och tack för att det gick så bra. Bakom stenen kom det nämligen ett stup på kanske fyra meter som jag tar i en jävla fart, helt ofrivilligt och med huvudet före.
Det kunde gått galet illa, ca 40 meter och med änglavakt gick allt bra. Nu har jag mer respekt för bergen också. Men en sak kan jag säga;
-Fallet idag gav mer puls än Bungy-jump. Nu hade jag ingen säkerhetslina utan istället kändes det i alla fall under en kort kort stund som att mitt liv hängde i en skör tråd...
Nu väntas det kanske mardrömmar, men framförallt kurering av svanskotan. Den enda lilla kroppsdel som tog skada i dagens äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar