Jag har hört talas om begreppet, "Lappsjuka" har ni också det?
Nu fick jag precis för mig att jag skulle googla det och se vad det egentligen innebär.
"Lappsjuka kan sägas vara ett tillstånd som människor kan komma i när man vistats i en öde trakt under längre tid och på grund av detta blivit nedstämda, delvis på grund av brist på social kontakt. En person som fått lappsjuka känner ett starkt panikartat begär av socialt umgänge vilket gör att personen i fråga känner sig instängd. Tillståndet botas enkelt genom att träffa folk."
Ganska rolig förklaring kan jag tycka och botningsmedlet är klockrent och låter ganska enkelt.
Jag funderar lite på om det är en lindrig version av Lappsjuka jag fått här uppe, ja bortsett från nedstämdheten så stämmer det ganska bra tycker jag.
Detta är typ världens ände, och det känns framförallt när snön vräker ner. För det första har vi tre kilometer till närmaste affär, där beställer man alkohol och får de ungefär en vecka senare. Man kan inte ha ut kontanta hundralappar, utan ska man ta ut får man nöja sig med femhundralappar. Och vi som inte har en bil (eller är instängda av stormen) vi får antingen hoppas på att liftarna rullar så vi kan ta skidorna dit, eller att någon med skoter är sugen på en tur eller är det bara att promenera.
Vidare så är vi mer instängda än rullande här känns det som. Vädret påverkar något otroligt och det kanske är som säkrast att vägarna stoppas och tågen ställs in med tanke på att det är mellan 2-4 meter snö i backen här nu. Men inte är det lätt att bota Lappsjukan när vi helt enkelt inte kommer härifrån.
Igår var Elin, Mats, Jonas och jag lediga hela dagen och vi hade tänkt att ägna dessa 24 timmar med varandra, men det slutade inte riktigt som vi hoppats på. Det började med att vägen stängdes och köerna för kolonnkörning blev så stora så Elin & Jonas borta i Björkis gav upp och drog till sin stuga igen. Till slut hittar Mats och jag ett tåg som skulle åka från Riksgränsen till Björkis och i världens snöstorm, (där vi såg max 50cm framför oss) tog vi oss faktiskt till Björkis bara knappt tio minuter försenat. Väl där blev det afterski och mys, men då var klockan halv fem. Ja och sen när vi då skulle åka tillbaka till Gränsen då var vägen fortfarande avstängd och vi hamnade i kö för kolonnkörning. Tur att vi var fyra stycken i bilen i alla fall, så vi inte blåste iväg...
Jag funderar lite på om det är en lindrig version av Lappsjuka jag fått här uppe, ja bortsett från nedstämdheten så stämmer det ganska bra tycker jag.
Detta är typ världens ände, och det känns framförallt när snön vräker ner. För det första har vi tre kilometer till närmaste affär, där beställer man alkohol och får de ungefär en vecka senare. Man kan inte ha ut kontanta hundralappar, utan ska man ta ut får man nöja sig med femhundralappar. Och vi som inte har en bil (eller är instängda av stormen) vi får antingen hoppas på att liftarna rullar så vi kan ta skidorna dit, eller att någon med skoter är sugen på en tur eller är det bara att promenera.
Vidare så är vi mer instängda än rullande här känns det som. Vädret påverkar något otroligt och det kanske är som säkrast att vägarna stoppas och tågen ställs in med tanke på att det är mellan 2-4 meter snö i backen här nu. Men inte är det lätt att bota Lappsjukan när vi helt enkelt inte kommer härifrån.
Igår var Elin, Mats, Jonas och jag lediga hela dagen och vi hade tänkt att ägna dessa 24 timmar med varandra, men det slutade inte riktigt som vi hoppats på. Det började med att vägen stängdes och köerna för kolonnkörning blev så stora så Elin & Jonas borta i Björkis gav upp och drog till sin stuga igen. Till slut hittar Mats och jag ett tåg som skulle åka från Riksgränsen till Björkis och i världens snöstorm, (där vi såg max 50cm framför oss) tog vi oss faktiskt till Björkis bara knappt tio minuter försenat. Väl där blev det afterski och mys, men då var klockan halv fem. Ja och sen när vi då skulle åka tillbaka till Gränsen då var vägen fortfarande avstängd och vi hamnade i kö för kolonnkörning. Tur att vi var fyra stycken i bilen i alla fall, så vi inte blåste iväg...
Kolonnkörning går till så här, man står och väntar vid en bom tills det att plogbilen kommer så att den kan köra först och skotta vägen så kör alla bilarna med varningsblinkis på efter på ett långt led. Vi förstod ganska snabbt vikten i blinkisen, seriöst man såg ingenting!!! Ja och idag skulle vi då åka till Narvik med tåg var tanken, men uppe klockan sju inser vi att tågen är inställda och ersatta med buss, som dock inte kunde köra pga avstängda vägar.
Så här är livet i Lappland. I Riksgränsen, platsen som för tillfället känns som in the middle of noway!
/ Kärlek från Anna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar