Jag har mina djupaste rötter hemma i Blekinge, även att det är flera år sedan jag verkligen bodde där. Men min bror, min syster, min mamma och min pappa de är kvar. Mina fastrar och deras familjer, och två av mina morbröder finns där än. Mormor&Sven och Farmor&Farfar också, mitt kött och blod är nästan 200 mil bort från mig.
Ja det är väl inget, tänker ni nu. Jag har ju varit ute och rest jorden runt och varit tusen mil bort i ett halvår. Jag har varit på andra sidan jorden i en helt annan värld och vardag än den ni levt här hemma. Ändå är det först nu, hemma i Sverige men uppe i norr norr norr som jag längtar hem. Jag vill hem, jag vill kramas med alla hemma. Visa hur mycket jag älskar er. Jag vill åka skidor och jag vill tjäna pengar men jag vill vara hos er.
Jag är splittrad just nu, vet inte vad jag ska göra, vet inte hur jag ska göra. Vet ingenting. Det enda jag insett är att som det är just nu känns det inte bra, jag vill hem!
...men man kan inte få allt man vill här i världen, så är det.
3 kommentarer:
Inte roligt å läsa Anna, men jag förstår dig.
Du får se det som en utmaning, då känns det i alla fall bättre efteråt. Så kan man ju tänka på hur trött man kan bli när man umgåts för länge med folk man måste tycka om ;)
Kämpa på Anna, snart är de sommar!
Kramar!
Man behöver inte vara 200 mil hemifrån för att det ska kännas så. Det räcker med 10 mil... Men det är något man får lära sig att leva med. Saknaden av sina nära och kära. Det kommer aldrig att bli som "när du var liten" och alla fanns runt dej, men det är inte säkert att det blir sämre för det. Man får ta vara på de små stunderna man får av närhet och sen har vi ju lärt oss att bli nära varandra i cyberspace hur många mil det än är mellan oss. Se tiden i RG som en prövning och så kramas vi av bara attans när vi ses i sommar! Kramkram från FasterA
Men Anna! jag tycker att det känns som du är bakom knuten hela tiden!!! Visserligen saknar vi dig på riktigt men du är ändå delaktig i vårt liv!
Kram
Skicka en kommentar