Tillat mig beratta om ett paradis.

Har kommer det nog att vaxa fram ett langt inlagg, by Anna. Antar att manga av er kommer trottna pa att lasa efter bara en stund, men jag tankte i vilket fall skriva sa jag kan ta upp tiden for nagon i alla fall...

Gili "Trawagan" Island
Det ar namnet pa den av tre oar som jag och Mats har tillbringat nio fantastiska dygn pa. On ligger nord ost om Bali och ar den forsta av de tre syskon-oarna. (Gili Meno & Gili Air heter de andra tva)

Vi akte bat dit. Forst taxi-buss till PadangBay fran Kuta, och darifran fast-boat till Gili. En spannande upplevelse, dock inte halften sa spannande som resan tillbaka, men det viste vi ju inte da. Val framme mots vi av gront vatten, fiskbatar och ivriga turister overallt. Min forsta tanke var att det inte alls var sa Gili skulle se ut. Vi fick snart se en annan bild av on. Var magkansla sa att vi skulle ga hoger nar vi kom iland vilket var helt korrekt. Dar forsvann den lilla civilisationen och stressen som denna o innehar och forvandlades snabbt till... Mitt paradis! Forsta tva natterna bekraftade upplevelsen an mer, nar Mats och jag fick tag pa en bungaloo och levde som nygifta! (Det ar vi dock inte - for alla eventuella spekulationer)

Havet pa Gili
Andra dagen pa Gili tankte vi att vi skulle se vad havet hade att erbjuda pa on. Vi tog saklart med oss var nyinkopta kamera som skulle kunna ta fantastiska bilder under vatten. Check for att snorkelsett och sen gav vi oss ut. Och ja minsann, bilderna blev helt underbara. (antar att en och annan undrar varfor jag inte har lagt in nagra bilder i detta inlagget, men det kan jag kort och gott forklara.) Kameran finns inte mer. Sa alla ni som kanner mig vet hur viktigt det kandes for mig att ta bilder och spara och allt. Det problemet finns inte just nu. Troligtvis ar den fuktskadad, vilket skulle kunna bli ett litet problem i Sverige, men nu ar vi pa andra sidan jorden och vi har helt enkelt fatt infinna oss i att vi far kopa en ny. Bilderna vi har nu ar i mobil-kamera-kvalitet. Thats it!

Min hogsta onskan ar just nu en kamera!

Mer om havet som ar vart att saga ar att JAG HAR SNORKLAT BLAND KORALLER! Det skulle kunna lata som en sjalvklar och latt match for en och annan, men inte for mig. Jag bade alskar och hatar havet pa samma gang och har alltid haft en otrolig forbi for koraller och livet som gommer sig under ytan. Jag hoppas framforallt mamma laser detta som ar den som framforallt vet att jag ar radd. Jag har snorklat, jag har sett ett djurliv under vattnet som maste upplevas for att forsta och jag ar sa otroligt stolt over mig sjalv. Hade det inte varit for min envishet hade jag missat att se en skoldpadda i samma vatten som jag badar som var en meter stor. Amazing!

Jet lag var ett faktum - Forvirring var ett annat...
Mats fyllde som bekant ar den 12 september. Eller? Det kommer bli en grym historia att beratta senare, men nu lite kort. Vi firade Mats hela dagen, frukost pa sangen och hela kittet. Ingen tarta dock hur mycket jag an kampade for det. Vi gick ut pa kvallen och at med ett nyforlovat par och allt skulle firas pa en och samma gang. Nar stamningen var som bast far Mats & jag mot alla odds reda pa att vi tagit fel dag. Vi firade Mats en dag for tidigt. Skrattet varar fortfarande och vi kan val bara sammanfatta det med att Mats och jag verkligen lever i nuet just nu...

Godis ar gott.
Losgodis. Herregud vad vi har det bra i sverige - Eller ar det kanske just det vi inte har. Hur som helst, nog for att vi och framforallt jag har en forkarlek till plockgodis i sverige sa kan jag saga att det tog mig inte ens en vecka innan jag borjade fundera pa vilken godissort jag helt skulle vilja ha. Listan borjar bli lang nu... Det finns i stort sett inget godis utover Metos-tabletter har och jag antar att det ar nagot vi far leva med, nagot vi med all sannolikhet gor utan problem med tanke pa hur bra vi har det i ovrigt!

Det var nog detta jag kan komma pa att jag ska dela med mig av just nu. Vi ar alltsa tillbaka pa Kuta nu. Tiden i paradiset varade i nio dagar och for oss var det alldeles perfekt. Vi mar bortsett fram lite spokande magar hur bra som helst. (detaljer hoppar vi over)

Antar att jag har tva miljoner saker till att skriva om, men detta far vara tillrackligt for nu. Bombade av vara historier kommer ni bli i vilket fall som helst forr eller senare.
Forhoppningsvis ska det inte ta tio dagar tills jag eller Mats hor av oss igen. Men vi far se, inga stora planer har inte. Resan tar oss dit vagen leder...

Var radda om er dar ute, det ska vi vara.
Karlek fran, Bali - Anna