jag är så lycklig över att ni finns.

Mitt dåliga samvete växer för varje dag. Att jag inte hör av mig varje dag till alla er som betyder så mycket. Jag vet hur kass innebörden känns när man säger oavsett om jag inte hör av mig så tänker jag på dig. Det känns otrovärdigt men helt ärligt jag menar det. 

Tiden och dagarna rinner iväg och i mina nuvarande livsrutiner får jag ledig tid vid fel tillfällen. När jag slutat jobba kan jag inte ringa eftersom klockan då tickat sig fram till mitt i natten och inte heller är det tid att ringa innan heller, jag vill liksom verkligen känna att jag har tid att prata. Väl på jobbet är det lika med döden att prata i telefon, med all respekt för det. 

Men jag tänker på er och jag är så lycklig för att ni finns. För att göra den här listan med bortförklaringar så lång som möjligt kan jag vara riktigt uppriktig och ärlig och säga att jag faktiskt försöker så gott jag kan hålla nere min mobilräkning också. Den har annars en viss tendens att växa och det suger... Jag tror vi är många som kan vara överens om att det finns roligare saker än räkningar att lägga pengar på.