Igår ringde klockan när jag fortfarande var vaken. Den årliga hostan som alltid har en tendens att komma som inledande mående på det nya året kom även i år. I två veckors tid har min röst svajjat mellan att existera och att inte finnas alls. Igår natt sov jag inte en blund. Tack för hostan! När klockan sen ringde insåg jag ganska snabbt att NEJ ANNA du orkar inte detta. Att ha ansvar för massa barn och att försöka få de förstå vad jag säger kändes lite lätt som omöjligt och jag stannade därför i sängen. När jag sen ringer chefen på kvällen och säger att jag kan komma dagen efter får jag ett bestämt svar.
- Nej Anna, du kommer inte imon. Vi hörs av imorgon eftermiddag och fram tills dess ligger du i din säng. OK?
Det var bara att gilla läget! Och det är precis vad ni som läser också får göra, jag har tyvärr inget kul att göra denna bloggen färgglad och fin av just nu. Min kära bror sliter med min dator där nere i Blekinge och det verkar gå vägen så så fort jag får min lilla pärla då ska här hända grejor! Fram tills dess...
take it or leave it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar