nyårskrönikan 2008

"vem vet var jag sitter och skriver detta nästa år? "

citerat av Anna Karlsson för ett år sedan.

På detta sätt avslutade jag min årssammanfattning för ett år sedan. Nu vet jag var jag befinner mig när det nu återigen är dags att sammanfatta året som gått. Så håll i er för här kommer godbitarna från mitt år 2008.

Januari

Ett halvår kvar till studenten. När jullovet var slut började paniken växa ordentligt. Jag fick då bara bo kvar på internatet drygt fem månader till och vad som skulle hända efter det och vart tiden skulle ta mig skrämmde mig. Paniken som infann sig i min kropp var någonting mitt emellan ångest och spänning. För att dämpa den känslan i magen överväldigade jag mig själv med sysslor. Aldrig har jag haft så mycket att göra varje dag som i januari. Vi snackar skolan, vi snackar jobbet på tidningen och vi snackar träningar. Det gav en hel del härliga slantar i plånboken, träningarna var tuffa så kroppen sa ifrån och skolan tröttade ut mig, men jag överlevde och därefter kom...

Februari
Även i februari var det väldigt mycket skola. Det finns ju nämligen en Anna Karlsson här i världen som alltid ska sätta upp lite för höga krav på sig själv och nåde henne om hon inte lyckas leva upp till allt. I februari gjorde vi alla vårt bästa att lyckas fixa projektarbetet och bara genom att säga PA så är jag övertygad om att vi är många som får ångest i magen. På sportlovet i februari öppnades dock en dörr för min framtid som kommer att bli det jag minns bäst och helst från denna månaden. Jag blev inbjuden att provträna med Alviks IK. Under lovet flög jag först upp till Stockholm och lekte modell för en dag tillsammans med Anna, Sally och Carro (& faster Anna-Karin på ett hörn) därefter fortsatte jag att flyga och då till Jesper där jag besökte min blivande fotbollsklubb och hemstad. :)

Mars

Min månad och slutet på helvetet med projektarbetet. Hur tungt det där ämnet än kändes så är vår cykeltur mellan Olofström och Smygehuk helt klart det jag kommer ha som största upplevelsen i mars. Det blev ju en ganska spännande utflykt trots allt. Ett annat kaos som blev bra lyckat var vår cabarét. När vi alla blivande studenter väl stod där på scenen i Palladium rök det nästan ur öronen av laddning. Cabaréten och Projektarbetet var båda ett helvete som i mars månad förvandlades och avslutades som något vi lyckats ganska bra med och nog kommer vi att komma ihåg det! ellerhur?

April

Allt var kaos och upp&ner. Frågor i tusental gjorde att jag använde min blogg mer än någonsin, jag skrev i snitt ett och ett halvt inlägg om dagen på den här sidan. Jag var förvirrad, jag var ledsen, jag var besviken, jag var glad. fotbollen som var mitt allt var plötsligt ingenting och allting på en gång. Jag var laglös under seriepremiären och bestämde mig för att jag skulle ta mitt pick och pack och dra till Luleå efter studenten. April var en förändringens tid och det var då jag tog första steget att lämna boet, första klivet ut från internetet. Det kära internatet! Sen är det ju så; det finns inget ont som inte bär något gott med sig och att jag tvingades lämna Östers IF pga mitt beslut att lämna Växjö gjorde att jag fick testa på ett liv där inte träningar och matcher styr allt. Studenten närmade sig med stormsteg och studentfesterna var nu min räddning :D Sen att jag intervjuade Carina Berg denna månaden är också en godbit att samla bland favoriterna för 2008.

Maj

Underbara maj månad. Det var då vi treor älskade livet. En sak i taget avvärkades i listan av vad som fanns kvar i skolan och när vi var inne på månadens sista vecka sken solen i ett. Jag tror vi hade skolarbete att sysselsätta oss med fram till den 16 maj, därefter glassade vi hela tiden. Vi drog runt med våra madrasser och blev bara brunare och brunare i den fantastiska försommarsolen! vi hade gjort vårt och uppladdningen för den kommande studenten var total. Det blev sista skolarbetet, sista mötet på UNG-redaktionen, sista jobbet till tidningen, hejdå picknick med redaktionen och planerna för hur vi skulle packa ner vårt treåriga liv på internatet var det stora samtalsämnet. Det blandat med tårar, ångest och panik över att snart var livet i växjö och i skolan slut en gång för alla. Tack och bock! Pubrundan iklädda gula t-shirtar av en alldeles för stor storlek blir dock helt klart den godbiten jag vill tycka mest om. Vilken fantastisk kväll och vilket underbart minne det blir... ja i alla fall det vi kom ihåg :)

Juni

En månad - tusen händelser och miljoner känslor. På två veckor hände allt på en och samma gång. Det vi längtat efter i tre år, blev också det avskedet vi fruktat lika länge. Det var en konstig tid, studenttiden var precis så känsloladdad som alla som upplevt den berättat om. Tre år tog slut på bråkdelen av en sekund. Plötsligt stod jag där hemma på gårdsplanen, med alla blommor i en hink. Alla nallar i snören runt halsen. Mitt plakat med lilla mig på. Där stod jag och höll i en ölsmutsig studentmössa och var bara förvirrad. Fyra dagar senare skulle jag flytta till Luleå, om en dag skulle jag fira min student med mina nära och kära och i huvudet snurrade nu bara minnen i bilder. Nu var allting bara slut. Jag hade fått gå på balen på slottet i en fantastisk underbar klänning (tack faster ännu en gång) jag hade fått betygen i handen, jag hade utropat studentsången, jag hade hållt mitt tal i gråtande toner i domkyrkan och jag hade skrikit vi har tagit studenten fy fan va vi är bra alldeles lagom många gånger där vi stod på vårt lastbilsflak. Jag hade till och med legat på akuten på studentnatten och sytt i min fot. Nu väntade helt enkelt nästa äventyr. Och detta hittade jag i norrbotten. I Luleå, 144 mil hemifrån!

Juli

Jag anropade världen så gott jag kunde ifrån Luleå. I mitten av juni drog jag iväg helt på egen hand för första gången. Egen lägenhet, jobb, nytt lag, nya vänner och en ny stad. I juli hade jag vuxit in i förändringen. Min vardag var jobb, mat, träning och häng och himmel vad jag trivdes i Luleå. I juli var dessutom Jeppe hos mig mycket. Sommaren i år var ju sådär, men det hanns med mycket sommarhärliga saker i alla fall. Tillsammans med Jeppe, Ferran Åsa, Sofie, Jenny, Anne, Isse och hela Alvikslaget fick jag en fantastiskt härlig inledning av min tid i Luleå :) Det trots att mitt liv som fotbollsspelare sjönk djupare och djupare mot botten. Mina fötter gjorde ont hela tiden och jag kunde inte längre prestera bra på en fotbollsplan. Det enda som var roligt med att komma till LikoArena var att hänga med laget! Jag minns mina rundor på postmoppen. Jag minns mina och jeppes myskvällar, jag minns när vi hängt på golfbanan, jag minns när vi var ute på båten och grace och jag glömmer aldrig festerna hos mig och den där mysiiga nere vid vattnet. jag trivdes.

Augusti

I början av augusti kom mina kusiner, min faster, mamma och syrran på besök i Luleå och då var också Lars Winnerbäck i stan och lät mig njuta av att se honom på scenen en stund under Luleåkalaset. I Augusti kröp sig verkligheten på mig när Jesper och alla andra flyttbara ProCivitas elever packade ihop och drog till internatet för skolstart igen. Då förstod jag verkligen att vår tid där var slut på riktigt. Jag gjorde mig ett besök hemmahemmahemma i slutet av augusti och mitt sommarjobb på posten blev ett förlängt kontrakt. I samma stund började jag fundera på vart jag var påväg med mitt liv. - vad ville jag göra? - hur ville jag bo? - var ville jag bo? - vad hände med fotbollen? Det var riktigt jobbigt att bo utan Jesper igen och plötsligt hade jag blivit lika förvirrad igen som jag var under våren. Det jag lyckades bäst med i årets åttonde månad var att jag tapetserade mitt sovrum och jag insåg också flera gånger hur självständig jag faktiskt blivit, på gott och ont!

September

Den sista augusti var den sista dagen för att skicka in ansökan och CV för att bli säsongsarbetare i de svenska fjällen. Den första september fick jag samtal och var inbjuden på intervjuer och den 8:e hade jag fått jobb som skidlärare på IdreFjäll. Nu var det återigen dags att fundera ut vad jag ville. Jag jobbade väldigt mycket i september, ibland blev jag nästan orolig att det blev för mycket. Dock härliga pengar i plånboken. September blev månaden av beslut. Jag bestämde mig för att ta jobbet på idrefjäll, jag bestämde mig för att bo hemma i november och ladda för att ladda ordentligt till det som väntade i Dalarna. Jag bestämde mig för att säg upp lägenheten i Luleå för att kunna göra vad jag ville efter säsongen. Jag kom fram till att jag skulle kämpa på med fotbollen tills säsongen var slut och att jag därefter bestämma om jag skulle lägga skorna på hyllan eller inte. Utöver alla beslut fick jag den 23 september en ny hjärtevän. Pihx min lilla kisse, flyttade hem till mig och blev som mitt lilla barn!

Oktober

Oktober blev tyvärr en månad som jag längtade bort. Jag träffade inte Jesper en enda gång och jag höll på att längta ihjäl mig. Jag hade ständigt pirr i magen över vad som väntade i snön i vinter. Jag hade ingen tid över till någonting i stort sätt och fick jag några minuter så hängde jag med tjejerna mycket. Jag spelade min livs första korpenmatch i innebandy och jag gjorde ett och annat jobb för Norrbottenskuriren. Samtidigt som jag kämpade på i de 57 trappuppgångarna som brevbärare. Där ibland allting tog jag också beslutet att sluta spela fotboll. Man kan inte hålla på med någonting till 100 % om det inte känns som jag får ut något annat än tårar av det. för mig var inte fotboll kul längre om jag inte kan känna mig grym någon gång. Sista veckan i Luleå och även oktober var det mycket hejdå. Både för mig, för Isse och för Ferran som alla tre skulle iväg på nästa äventyr. Jag vill här passa på att skicka en varm kram till alla i Alviks Ik för shit vad kul jag har haft tillsammans med er! Men så kom pappa och Anna-Karin och min tid i norrbotten var slut för denna gången. Camilla och Åke ska också få en kram för allt, ni är värda allt guld och alla ni blir guldkornen för oktober månad!

November

Hejdå Norrbotten och HEJ Blekinge! För första gången på tre och ett halvt år skulle jag bo hemmahemma i mer än fem dagar i rad. Nu väntade en månad hos mamma och pappa igen. Trodde jag! Min månad hemma tillbringades snarare med Klara och Johanna och alla andra, jag flängde mest bara runt. Jag är helt enkelt inte den som trivs som bäst med att bara vara hemma. Jag hade helt enkelt fullt upp med en massa andra saker. Månaden började med utflytten som resulterade till en inflytt i en av stugorna hos pappa och därmed en härlig resa genom sverige tillsammans med Jesper FasterAnka och Pappa. <3>IdreFjäll.

December

Det blev häktiskt ända in i slutet. Jag lovade lite för mycket där de sista dagarna och alla skulle träffa mig en sista gång innan jag åkte. Den femte december var alla väskor packade och mitt nya äventyr hade tagit sin start. Tre feta väskor tillsammans med mig själv gav sig iväg mot Dalarna. En vecka senare hade vi blivit en familj och jag hade ett intyg från en avklarad steg1 utbildning som skidlärare. Två veckor senare var introhelgen i sitt slutskede och tre veckor senare gjorde jag min första dag på det nya jobbet. December har varit en månad där det minst sagt varit späckat schema och fullt upp tjugofyra - sju. Den tillvaron stormtrivs jag i och jag stormtrivs också som säsongsarbetare på IdreFjäll. Årets sista dag jobbade jag till tre och därefter hade vi en galet rolig trerätters hos Adrian och Isolde innan den dåliga organiationen på nyårsfesten på fjället förstörde kvällen. Det blev inte katastrof, men vi var alla lite lagom besvikna över våra sista minuter på året 2008. Dock var ingen skada skedd och vi var alla överrens om att vi skulle reparera det som misslyckats. Hur som helst, trots att jag inte fick se några nyårsraketer så kan jag bara sammanfatta året 2008 på ett sätt.

"Det har varit ett otroligt händelserikt år fullt av känslor och upplevelser som jag alltid kommer att bära med mig"

Jag har tagit studenten, jag har slutat med fotbollen, jag har jobbar som journalist, jag har jobbat som brevbärare, jag har haft en egen lägenhet, jag har bott iVäxjö, jag har bott i Luleå, jag har bott i Idre, jag har blivit skidlärare, jag har bott i en stuga i Blekinge, jag har spelat med Östers IF, jag har spelat med Lörby IF och jag har lirat med Alviks IK, jag har åkt bil genom hela Sverige två gånger. Jag har fått Elin som sambo.... Listan kan bli hur lång som helst, men det är ganska imponerande att jag hunnit med allt detta på ETT OCH SAMMA ÅR!

Årssammanfattningen 2008 har jag suttit och skrivit i min och Elins lägenhet i Idreby. Det hade jag inte en aning om för ett år sedan. Då viste jag heller inte hur mycket jag skulle få vara med om under ett år. Ett år, 366 dagar har blivit ett år som jag aldrig kommer att glömma! Tack alla för allting och slutligen...

"Vem vet var jag sitter och skriver detta nästa år"