vuxenvärlden

Snälla rara krumilur
Jag vill aldrig bliva stur....

När jag var liten tyckte jag att man var stor när man skalade potatisar och morötter mot sig istället för från sig. När jag var liten tyckte jag att man var vuxen när man tackar JA till kaffe. Vuxen var man när man slog över till nyheterna istället för humorprogram eller någon bra film. Vuxen var man när man öppnade brev med en brevöppnare/kniv så att kuverten inte fick en rafflig öppning. För mig var man vuxen när man läser varje sida av morgontidningen istället för att bara på sin höjd titta på bilderna, ja och så vidare.

Nu den senaste tiden har mina suck oftast handlat om hur tråkigt det är att ramla in i vuxenlivet. En och annan har sagt, ja anna välkommen in i vuxenvärlden. Jag har insett att jag inte vill bli stor. De små förändringarna jag ansåg vara vuxensaker när jag var liten är i min nuvarande vardag större och mer omfattande saker än jag tyckte då. Det är inte samma sak att bli vuxen som jag trodde innan..

Mindre fritid, mindre pengar, prioritera matköp före en ny tröja och inte tala om hur svårt det är att få ledighet. Det är vuxenlivet som skrämmer mig, jag vill inte bli stor jag vill inte.

och jag tror att jag kan klara mig ganska bra ifrån det om jag bara vill...
jag ska inte tänka på det något mer.
jag är liten!

I alla fall om jag frågar mamma eller pappa!