Jag känner att jag måste ventilera lite nu. Eller bolla eller kalla det vad ni vill.
Just nu känns det som att min livs största rädsla är som en skugga bakom mig som bara vill, vill, vill och vill komma ikapp mig. Det suger. Det är känslan av leva ett liv där man jobbar för att kunna leva, heller än lever för att jobba. Jag trivs mitt jobb - Jättemycket faktiskt. Roliga människor, trevliga gäster och varierade arbetsuppgifter. Jag trivs med livet också egentligen. Underbar pojkvän, spänning inför nytt boende och väntan på en ny vardag. Men det som skrämmer mig är tanken på att det ofta känns som att jag jobba, jobbar, sover, har några timmar ledigt - då jag hela tiden måste kolla klockan så jag inte blir för sen till jobbet. Eller så jag hinner ta en powernap innan jobb. Sova, jobba, sova jobba. Sen när jag väl får lediga dagar då är det attack umgås till 100%. Jag känner mig ganska duktig på att ta vara på mina lediga dagar och verkligen visa kärlek för de jag tycker om, MEN och då menar jag ett stort MEN...
Är det mitt yrke, min arbetsplats och mitt liv som känns så här sova - jobba - inte räcka till. Eller är sanningen den att livet funkar så här. Man kan inte bara få lite ledigt då och lite då. Det känns som alla andra kan vara mycket mer spontana än mats och jag är?!
Är detta livet, eller är det så att jag behöver ta mig ifrån det innan det är försent?
Men i så fall hur??
Hänger ni med? Kommentera...
2 kommentarer:
Känner igen det och vill inte vara där men det är svårt att komma därifrån. Har väldigt svårt att få balans i livet och hinna med det man verkligen vill. Ska dit så fort det bara går men hur?
Nej det är inte alltid så. Det är tyvärr så det är i restaurangbranschen kan jag tycka. Aldrig mer restaurang för min del på heltid. Det förstör ens liv.
Skicka en kommentar