syskonkärlek.

Min lillasyster säger att hon är på resande fot hela tiden och det är hon ju inte det enda syskonet som är. Jag flyttade hemifrån när jag just fyllt sexton och innan det spelade jag fotboll så mycket att jag i stort sett aldrig var hemma. Gymnasietiden var det ocksa bara fotboll sa hemresor på lov och sånt riskerade platsen i laget så det var aldrig något alternativ. I tre år var jag hemma i stort sett aldrig. Sedan bar det av till Luleå, en flytt som på grund av olika saker tog slut snabbare än jag önskat men då var jag hur som helst inte hemma hos familjen på nästan sju månader och därefter började livet som säsongare. Ja och en säsongare är ju inte heller känd för att vara hemma speciellt mycket, så inte heller då blev det kvalitetstid med familjen. Ja och nu har jag befunnit mig på andra sidan jordklotet så att ett halvår till av mitt liv har hunnit passera...


Jag älskar att se och uppleva världen, men det slår mig faktiskt ganska ofta att jag saknar kvalitetstiden med min älskade familj. Det växer lite dåligt samvete för att jag inte ger de den tid och uppskattning som de är mer än varda. Jag har varit van vid att inte ses mer an jättesällan men varenda sekund med de här männsikorna som jag delar samma kött och blod med är alla dyrbara minuter. Så all kärlek till Emil, min storebror, Jenny min lillasyster, Nettan min mamma och Pelle, min pappa!



Jag älskar er och jag vill alltid att ni ska veta hur mycket ni betyder för mig!