Anna leker journalist igen!

Jag och Mats hoppas att ni alla har fatt en fantastiskt bra start pa det nya aret... Sjalv borjar jag aret med att gora comeback som lekande journalist. Hateff som jag jobbade tillsammans med pa Smalandsposten for typ tva ar sedan horde av sig till mig och undrade om jag ville gora en liten notis pa deras webtidning och beratta om vara aventyr pa resan. Jag som saknar skrivandet lite ibland, var inte sen att tacka ja och har har vi resultatet...


"I tolv ar har jag troget gatt till skolan och varit en av de duktiga eleverna bakom skolbanken som trots att det tagit emot ibland kampat for att lara mig allt om varldens alla horn. Tittat i det skolatlas jag hade och forsokt forsta andra manniskors levnadsforhallanden och kultur, och enda sedan tredje klass har jag ovat  mitt andra sprak, engelska ihopp om att en dag bli forstadd aven utanfor Sveriges granser.

Tva och ett halvt ar efter min gymnasiestudent, narmare exakt den femte september 2010 borjade mitt och min pojkvans aventyr, en resa som skulle ta oss ett helt varv runt planeten Tellus. Vi hade i stort sett bara fantasin som karta och radsla som begransning, nar vi lamnade trygga Sverige med en varsin 65 liters ryggsack som forhoppningsvis skulle innehalla det vi trodde oss behova i sex manaders tid.

Vart forsta stopp var Indonesien och Bali, ja precis hit som typ alla svenskar och australiensare aker for att hitta paradiset pa Lombongan och Gili Island, eller for att kanna alkoholens rus i turiststaden Kuta. Till Bali aker surfdyrkarna som vagar sig pa nagra av varldens maktigaste vagor. For oss blev det en manad med en harlig blandning av allt, men vi skippade faktiskt massage med happy ending...

Efter en manad pa Bali kandes det som att resan skulle ta slut, men istallet landade vart plan den sjatte oktober pa Nya Zeeland och da hade vi 36 dagar pa oss att aka igenom landets tva oar. Sjutton av natterna tillbringade vi i var hyrda Nissan Sunny, allt for aventyret och bekvamligheten sa klart. 'blink' Vi fick en och en halv manad till att se en av varldens mest mirakulosa platser. Vi badade i naturligt uppvarmda vatten i Taupo, vi korde bergsklattring med var bil mellan bade vita och grona bergstoppar och vi hoppade ner fran fran stupet vid Shotover Canyon Swing i Queenstown. Vi fick till och med sitta pa graset i Otago Penisuila en meter fran varldens minsta pingviner med stora Albatrossar flygande over vara huvuden. Otroligt nog kan jag ocksa saga att jag sovit i ett hus som blivit i stort sett helt vandaliserat efter jordbavningen i Christchurch.

Har du sett berget Hollywood? Har du poosat vid stjarnorna pa Walk of Fame och har du fatt aran att kanna dig som baywatch pa Santa Monica och Venice beach? Ja och hae du sett Las Vegas, du vet lekplatsen mitt i Nevana oknen? Jag fick leka Hollywoods stjarna i Beverly Hills och hela L.A for tva veckor, och nu vet jag att man maste se de platserna i verkligheten for att forsta hur sjukt USA ar.

I samma stund som snon borjade falla hemma i Sverige drog vi till varmare breddgrader och nya aventyr i sydamerika. 30 grader varmt, besok pa Conchay de torres vingard i Santiago och resans hitills basta hostel kandes som en bra start pa tva manader i sydamerika. Jag onskar att jag kunde saga att det fortsatte bra, men introt byttes till smarta som gjorde mig sangliggande och jag fick uppleva en natt och operation pa sjukhus i Argentina, med bara spanktalande lakare.  De tva forsta veckorna i sydamerika fick jag se kontrasterna mellan debasta och de varsta dagarna i mitt liv. 
Jag lakte, antibiotikan rann ur kroppen och jag kunde snart ga igen, vilket gjorde detmojligt att aka timmar efter timmar till nya destinationer. Buenos Aires, Puerto Iguazu, Salta och upp till Bolivia. De tre senaste veckorna har varit i det narmaste overkliga, min hjarna kan inte ta in alla naturliga underverk. Gejsrar, vattenfall, saltflat och vulkaner. Jag kan inte forsta att detta ar samma planet som jag tillbringar min svenska vardag pa. 

Den 25 januari flyger vi ut fran Brasilien till Sydafrika, var sista destination innan jobb och verkligheten hemma i Sverige aterigen vantar i mars. Jag ar efter fyra manader helt overvaldigad av det jag far uppleva och jag onskar verkligen att fler gjorde samma sak. Nu vet jag att inga lektioner i varlden kan lara mig sa mycket som sex manaders av resande kommer att gora. Det ar vart varenda krona, varenda utlandsdiaree och varenda minuts saknad efter svenska kottbullar.

Sa lyft dina armar och kasta dig ut. Tro mig varlden ar beradd att ta emot dig!"