jag alskar mitt svenska sprak.

Hej hej halla dagboken.
Idag ska jag avsloja en hemlighet for dig. Jag alskar mitt svenska sprak.

Hur manga ganger har man inte stampat i golvet av forbannelse nar utlandska manniskor pratar som over huvudet pa en med ett annat spark. Jag blir arg pa sant det ar hojden av otrevlighet, anda gor jag precis samma sak sjalv. Vi forsoker att undvika svenskan nar vi har icke svensk-talande manniskor runt omkring oss, men det kanns sa sjukt flummigt att gora det sa svart nar det ar sa mycket bekvamare att kovensera pa vart forsta sprak... Det ar helt klart en sak vi maste ova in.

Dock kan jag alska att vi har ett svenskt sprak ocksa. Det ar forst nu pa denna resan som jag forstatt hur roligt det kan vara. Tycker jag en manniska som sitter brevid mig har en grymt ful troja pa sig som jag helt enkelt maste saga nagot om sa kan jag gora det utan att hon fattar nagonting. Ja OK, det ar jatteelakt, men svenskan pa Nya Zeeland ar som ett hemligt sprak.

Igar var vi ute en svang. Drack JimBean&Cola - Det ar min och Mats grej har i Queenstown. Innan vi gick ut hangde vi med ett gang fran vart hostel som ocksa skulle ut. En av de var indier, en trakig indier som verkade tycka validigt mycket om mig och Mats. Man skulle kunna saga att han blev som vart lilla plaster. Hack-i-hal sa att saga! Vi dommer inte folk, eller jo det gor vi, men vi kunde anda halla masken ganska lange igar men tillslut var var foljeslagare ganska jattejobbig, och vi bestamde oss for att gora en cup. En san cup ar latt att planera nar vi har svenskan!

(Dock fick jag en upplaxning av en kille fran Irland sen att man faktiskt kan saga ifran ocksa, men nej det kandes battre att losa problemet pa vart satt den har gangen. - Man kan faktiskt inte alska alla!)

Peace out. Anna