trettio sex dagar kvar.

Det känns som att det blåser in höst till Sverige.
I denna svenska turist-sommar-stad känns det som att semestern börjar nå sitt slut och därmed är sommarsäsongen i stort sett till enda. Det har gått fort och inte annat än att det känns lite lustigt att det ramlar över till Augusti redan imorgon. Var tog juli och juni vägen. Var det inte midsommar precis?! Nog om klyschor, eller hur det nu stavas - men det har faktiskt passerat förbi väldigt fort...

Det är med en sån här känsla i magen det känns ganska bra att veta att om lite drygt en månad, ja om exakt 36 dagar är jag och mats påväg till Indonesien. Då säger vi först - Hej Bali.

Nu blir det soffmys!

ont i armen.

Slutade just jobba och ska nu rusa ut i regnet i hopp om att inte vara en drängt groda när jag kommer hem. Vi får se hur det går?!
Sitter vid jobbdatorn och inser att armen min faktiskt gör ont varje gång jag knäpper ner en tangent. (Det får nog bli en kort inlägg nu) Det är inte roligt att vaccinera sig. Inte nog med att vi fick ett stick i höger och ett i vänster igår så har jag tidigare idag tvingats boka tid för att plågas än en gång. Jag tycker det är sjukt bra att vi svenskar vaccineras innan vi åker utomlands men inte annat än att jag måste tycka det känns lite sådär konstigt att det verkligen finns regler i vissa länder att jag inte får bestiga gränsen om jag inte är vaccinerad mot vissa sjukdomar. Som sagt bra, men på något sätt känns det som att det är väl på eget ansvar och egen risk att inte göra det?!

Nog om det. Första vaccinationerna är i alla fall tagna och den första september ska vi stickas nästa gång. Då är det i Karlskrona det ska göras och jag ser redan fram emot att det ska vara över. Dock ser jag än mer fram emot fem dagar efter vaccinationerna. För då mina vänner, då är det dags...

Världen här kommer vi med storm.
Godnatt!
ut i regnet och hem och sova. klockan tio ska jag vara i baren imon.

Trettio åtta dagar kvar.

Nu höll det inte längre. Ett halvår har jag hållt fingrarna borta från karlssonanna.blogspot.com. Nu gick det inte längre, anledningen heter; fjärillar i magen.

Just nu ligger jag i soffan i min och mats lilla loftvåning i Strömstad. Genom vårt takfönster hör jag regnet ösa och det är också enda anledningen till att jag inte jobbar. Restaurang Skagerack behövde inte full personalstyrka denna julidag. För mig börjar dagens slit om ganska exakt tre och en halv timme.

På tal om timmar, känns som att jag tänkt ordet timme ganska många gånger denna månden. Varför har jag gjort det? Jo för att jag är en timanställd säsongsarbetare och varje arbetad timme denna sommaren ger mig mer lyx på det som väntar om 38 dagar.

Då kommer vårt äventyr börja, då åker jag och Mats jorden runt!

Finns det nu någon som har för mycket fritid, någon som är nyfiken eller kanske?!?! helt enkelt saknat mina texter i ett halvårstid så är jag alltså på gång igen. Äventyret står framför oss och nedräkningen har börjat...

Välkomna tillbaka. Här är livet ur mitt perspektiv!