måndag 26 oktober 2009

det är ett år sedan

... som jag gjorde mitt sista fotbollspass. Så här skrev jag i bloggen efter den träningen.

Jag drömt, jag har fantiserat, jag har älskat och jag har hatat men oavsett vad har jag alltid funnit tillbaka till kärleken med att sparka på en boll, men den här gången och just nu känns det väldigt overkligt att jag kommer känna så igen...

"Allt känns helt perfekt, kroppen är riktad precis i rätt vinkel för att slå en drömpass. En passning som skulle kunna bli början på ett anfall som slutar med mål, men i samma stund som foten rör vid bollen förändras förutsättningarna helt. Bollen träffar rätt men det gör ont, riktigt ont och foten som skulle leverera passningen ger vika och kan inte fullfölja rörelsen, och istället blir passningen precis som de andra den senaste tiden. Kroppen har valt att säga ifrån..."

Detta året har fått mig att inse att vilja räcker långt, men det räcker inte hela vägen om inte kroppen tillåter. Jag vet inte vad jag ska säga egentligen, men det är en svart tomhet och det känns konstigt att jag idag har avslutat min fotboll på elitnivå.

När en dröm går i kras...

Inga kommentarer: