I ärlighetens namn, jag sa till Mats några dagar innan jag for till Strömstad att det inte kändes bra i magen. Någonting gjorde att jag inte ville fara dit, min magkänsla sa att det skulle hända något i Strömstad som vi inte räknat med, som helt enkelt inte var bra.
Nu har jag ännu en gång fått förstå att min mage är en klok uppfinning. Den snackar helt enkelt inte bara skit, som så många andra har en tendens att göra. För att använda lite klarspråk. Strömstads äventyret känns som ett helvete om jag ska vara riktigt ärlig. Idag har jag bara velat skrika ut alla arga filurer som bråkar i min mage, packa ihop alla mina pinaler och bara fly platsen med min resväska.
Dock, har jag från det att jag fick den här känslan i magen bestämt mig för att försöka se allting som en utmaning. Jag har fått stanna upp och kämpa på med att se på saken positivt. Det är det enda sättet och det har jag lärt mig att är den enda vägen som kan hjälpa mig. Så hur besviken, ledsen, arg och förvirrad jag än känner mig så får jag finna mig i det här och försöka göra det bästa av skiten. Ja helt enkelt fortsätta tro på att flowet snart är tillbaka.
Jag är i alla fall lyckligt kär, och den fördelen är det ju inte alla på jorden som får njuta av.
Tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar