du finns där.

Det är lite drygt två år sedan vi höll varandra i handen och kysste varandras läppar för första gången. Det är snart två år sedan vi två blev en. Sedan den dagen har vi gråtit, vi har skrattat, vi har stojat, vi har slagits, vi har myst, vi har kramats och vi har... Listan kan bli milslång. jag har aldrig sagt "jag älskar dig" utan att jag menat det. ALDRIG. Jag har alltid känt mig så trygg i din famn. Du har fått mig varm i hela kroppen och har så många gånger fått fram ett leende på läpparna trots att tårarna fallit på min kind sekunden före. Vi har delat sorg och vi har delat lycka.

Det som är så svårt att beskriva. Det som är så omöjligt att sätta ord på och förklara är känslan i magen. Känslan i min mage som har förändrat det vi hade tillsammans. Jag begär inte att någon ska förstå, jag begär inte att någon ska vara berädd att stötta mig och jag accepterar om du hatar mig. Det enda jag vill är att du ska lyssna.

jag är nitton år. Det är ingen ursäkt för någonting, men för alla er som själva stått med studentmössan och skrikit i sommarens vindar vet att det är en väldigt vilsen känsla, blandat med glädje och frihet som sprider sig i hela kroppen i den studen. För mig har det alltid varit viktigt att kunna stå på mina egna ben. Äventyr är en del av mitt liv och när jag nu står helt vilsen bland alla universitet och högskolor. När jag väger mellan att plugga, resa eller jobba. När jag vill iväg och samtidigt lotsas att jag trivs bra hemma så blir det kaos i min hjärna. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag har inte en aning om vad som kommer hända när jag tackar för mig i Idre. Jag har mina idéer, men än är det ingenting bestämt och konktret och så vill jag ha det. Jag vill inte kunna rabbla nu vad jag gör om ett år, eller om tio och absolut inte om 20 år.

Innan kändes det som att jag ville flytta hem i april igen när jag slutat i Idre. Då kändes det som att jag ville jobba någonstans hemma och tjäna pengar tills det att du och jag skulle flytta ihop. Tyvärr känns det inte så självklart längre. Jag vill inte bo hemma och det i sin tur skulle göra att vi inte befann oss på samma ställe. Jag vill inte leva distans längre. Jag vill bo nära den jag tycker om. Men jag vill inte anpassa den närmaste tiden efter någon annan. Det handlar inte om att jag inte vill dela mitt liv med dig. Det handlar om att jag är nitton år och vill prova på livet - det handlar om att jag vill upptäcka världen på mitt sätt!

Du måste komma ihåg att jag inte vill att du ska må dåligt. Jag är inte alls ute efter att förstöra för dig eller för oss, men det finns tyvärr saker här i livet som vi själva inte kan styra över. (oavsett hur mycket vi vill) Du måste komma ihåg att jag tänker på dig och på oss. Du måste veta att jag alltid älskat dig när jag sagt det. Du får aldrig glömma hur fantastisk fin du är, hur många fina sidor du har som jag tycker väldigt mycket om. Du får aldrig glömma att du betyder väldigt mycket för mig.

...Du får inte glömma att jag bara är ärlig.