min lilla älskling

Vet ni om att Klara och Johanna lever singelliv? Jo de har pojkvänner båda två, men de lever singelliv ifrån varandra. Johanna for till GranCanaria förra veckan med Johan och då tillbringade jag all ledig tid med Klara. I måndags var det hennes tur att känna solens strålar samtidigt som Johanna kom hem till kalla Sverige. Denna veckan har jag istället levt "so-tajt" med Johanna.

Tänk vilken tur jag har egentligen som har sånna underbara vänner. Det finns verkligen inte ord som räcker för att beskriva hur enkelt och bra allting känns när vi tre umgås med varandra. Jag är nog aldrig mig själv så mycket som när jag är med Johanna och Klara. Att de två nu lever två skillda men ändå lika liv innebär rent konkret för mig att jag ibland får umgås med de en och en. Och det är lite speciellt, jag ska inte lotsas som något annat. För Klara och Johanna har alltid varit tvillingarna och som de barndomskompisar vi är har vi alltid varit Klara, Johanna och Anna. (Ja eller kalla oss, Måns, Bill och Bull om det känns bättre?!) Det är deras beslut och egentligen är det nog klokt men det tar ju alltid tid att vänja sig vid förändringar. Dock måste jag erkänna att jag trodde det skulle kännas konstigare än det gjort när de skulle "splittras" (det känns väldigt brutalt att använda ordet splittras men jag hittar inget annat som passar bättre) En sak är säker, oavsett om jag träffar de båda tillsammans eller en och en kommer de alltid vara samma fantastiska vänner som de alltid har varit. För mig är Johanna en person och Klara en annan och det har de alltid varit oavsett om de haft likadana kläder ända in på trosorna eller inte. kort och gott = Jag är så otroligt glad att jag har Klara och Johanna vid min sida i alla lägen och jag är så lycklig för att vi håller ihop ännu. Våra band är så starka och oavsett om vi har hela Sverige eller halva Europa mellan oss så är vår vänskap alltid lika stark och obrutbar, det vi har är vänskap, riktig vänskap. tack för att ni finns!


Jag kan känna att jag seglade iväg lite där för som ni kan läsa på rubriken var det egentligen "min lilla älskling" jag tänkt nämna något om. Min lilla älskling, det är ju Pihx som ni kanske förstår. Nu var jag nämligen med Johanna och Jeppe på Lager 157 igår och därefter stannade jag i Växjö till idag med Jesper. Pappa hade tagit på sig att passa Pihx och när jag nu ikväll kom hem och fick hålla min lilla svart-vita-lurv-boll kändes det så bra. Jag tycker så mycket om min lilla prins och det är sjukt hur mycket jag har saknat honom bara när vi varit ifrån varandra ett dygn. Hur ska jag klara mig utan detta lilla liv hela vintern?!