Det gula huset på söder står kvar, trillingarna på åttan bor kvar och internatet var sig likt. Jag har haft lite ont i magen av att komma tillbaka till huset där jag tillbringat tre år men jag måste säga att det inte alls blev som jag tänkt mig. jag var förberedd på att tårarna skulle komma, att det skulle vara näst intill obehagligt att kliva in i hissen och jag ville inte ens ägna en tanke på hur det skulle kännas att se mitt rum.
Anna "Kalle" Karlsson står kvar precis utanför rummet men det var inte jobbigt att läsa. Jag skulle väl kunna vara lite avundsjuk på första veckan. Det är en sån trygghet att komma tillbaka och veta att man får träffa alla kompisar igen, men annars NEJ jag är klar i Växjö, klar med gymnasiet och utflyttad med gott samvete från internatet.
det kändes inte så förskräckligt att vara passé. Men jag hoppas att jag lämnar något minne efter mig i alla fall för 90orna och 91orna. De andra känner jag inte och jag kommer heller aldrig lära känna de.
Jag är klar som internatare - och det känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar