skit också.

I måndags var det en otroligt stressig dag. Jag vaknade, skyndande mig upp och med Jesper till stationen för att vinka av honom. (Han skulle på tävling, är ni förvånade?) Sen blev det snabba ryck upp till posten, skynda på på jobbet och snabba ryck hem. Hemma skulle vi ta vara på tiden innan alla skulle åka hem, jag och mamma pysslade med att få upp min spegelvägg och Ingegerd lagade mat. De packade ihop allting, vi låste och skyndade på till stationen ännu en gång. Snabbt hejdå, sen skulle jag på träning. Efter träningen var det snabba ryck igen eftersom jag fått ett jobb - att referera Luleå FF vs. Assi IF -

Jag höll på att frysa ihjäl, höll på att dö av hunger och ville bara slippa alla myror men jag satt och såg matchen i 90 minuter, tog ett snack med två spelare efter matchen och sen gick jag hem - fixade mat, åt snabbt innan jag...

BRÖT ihop!

Jag hade bara precis hunnit börja på referatet när en kille från sporten ringer och säger att de måste ha texten på en kvart. PANIK och SKRIVTORKA. Nu i efterhand borde jag kanske kunna lista ut hur bråttom det var med den texten men jag hade inte en tanke på att det var så stressigt då. Och det slutade skit.

Så jävla tråkigt är det... Men går jag ingen utbildning får jag lära mig på den hårde vägen, dvs av mina misstag. Denna texten slutade med att de fick ringa runt lite och skriva utefter det och det lilla jag lyckats få ihop. Så där sket sig jobbet som sportjournalist! hyfsat tungt efter två texter och ett misslyckande...

Det tråkigaste av allt är att jag lyckats få ihop bra material denna gången att skriva referatet på. Jag hade kalas"citat" och i mitt huvud hade jag på gångvägen hem spånat fram hur jag skulle skriva med ett eget språk, så det känns bara bajs just nu...