Det är lite som ett beroende. Någonstans längst inne i mitt inre började intala mig själv att mitt liv som bloggare var passé, det kändes som att jag verkligen pressade fram varenda ord att skriva på denna lilla obetydliga hemsida. Jag har varit totalt låst och näst intill mått illa bara av tanken på att skriva om mitt liv som inte någon här i världen ändå har någon anledning att bry sig om. Men snabbare än blixten gick jag från att vara totalt låst till att näst intill explodera av tankar som bara måste skrivas ner. Tankar som får mina fingrar att fladdra och tro mig nu knappas det till tusen på tangentbordet.
Jag skulle kunna skriva en hel uppsats...
Jag har nämligen insett hur sjukt det är att jag inte inväntar en skolstart som alla andra. Jag har insett att mitt liv som internatare verkligen är slut och ja...Det har fört med sig känslor, funderingar och iaktagelser.
Intresserar det er så ska jag skriva snart snart snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar