Jag vill inte..

Igår var jag på mitt sista UNG-möte och mitt första också för ett tag. Det har varit tajt om onsdagseftermiddagarna ganska länge nu men igår var jag där. En touch av glädje och en stor touch av bitterhet, det var så det kändes i magen. Inte alls kul.
Jag kom till UNG-redaktionen på Smålandsposten, dagen med D, den stora dagen då jag både var ny på jobbet och hade ett alldeles färskt körkort i handen. Det var den 18 september. Igår den 21 maj var det sista mötet. Tack och lov var det inte sista gången på tidningen i alla fall, jag har några jobb jag ska göra nu sista etappen, och vist kommer jag springa upp till den blå soffan i "vårt" rum lite då och då, bara därför att.


Jag ska erkänna att det var tufft och jobbigt ett tag i början, eller ja den första tiden. Jag hade inte speciellt bra självförtroende och inte heller den där tiden jag önskade ha till att skriva och göra jobb. Men det vände faktiskt, precis som de flesta motgångar har en tendens att göra. Om jag inte minns fel så var det när jag och Anton gjorde dialektjobbet, det vill säga när vi intervjuade "Gotlänningen"-Babben Larsson, "rena-rama-Rolf & Kurt Olsson"-Lasse Brandeby, "Filippa Bark"-Sissela Benn, "pistvakt"-Lennart Jähkel och "Hajks gudfader"-Bengt Alsterlind. Jag fick verkligen en sporre av det jobbet och därefter var det inte lika med döden att intervjua, jag trodde på mig själv när jag skrev texterna och jobbet som skribent på tidningen var bara toppen. Egentligen kände jag mig väl inte så mycket bättre än innan, men jag hade provat och efter jobbet med Frida, Fortesa och Marie Lehmann kändes det verkligen som jag var påväg någonstans, jag var lite i ett flow liksom. Sen att jag fick prata med en personlig favorit med namn Carina Berg när hon var i ropet, ja det är bara och tacka och ta emot. Jobbet på den "stora" & "vanliga" tidningen blev också en ära att bära i ryggan.

Jag ska inte säga annat än att jag verkligen tyckt om dessa månaderna på tidningen, men varför förstår man inte värdet av det på riktigt förrän det är för sent. Det var jobbig på mötet igår :/ jag vill verkligen inte sluta. Varför ska vi ha en avslutnings pick-nick för mig. Gulliga ni, jag kommer sakna hela alltet jättemycket. Underbara UNG, nu när jag kommit in i det på riktigt är det tid att säga good-bye. Blä för den tanken. Tjohoo för minnena!

tack och hej.