jag skulle vilja säga några ord om min far...

Till pappa...

Den tredje mars föddes jag. Det var året 1989 och det är en dag jag inte minns någonting av men för en annan person på denna jord tror jag att det finns ett och annat minne. Det var nämligen den dagen pappa-pelle blev pappa för andra gången, men för första gången till en dotter. 22 år senare sitter jag i en egen lägenhet och vill tillägna denna text åt honom. Min pappa-Pelle!

Någon gång har min far berättat om den där dagen när jag föddes, han brukar berätta att han aldrig kommer att glömma när han fick ligga på en brits på BB i Karlskrona med mig alldeles blåaktig liggandes på bröstet. Det är så klart inget jag minns, men det är vist ett minne som betyder mycket för min pappa.

Själv är har jag betydelsefulla minnesbilder av den fantastiska förebild jag har här i livet. Det handlar om de gånger han har skjutsat mig mellan Kyrkhult och Lörby för träning. Extra betydelsefullt med tanke på att jag inte ens bodde hos honom då. Vi sågs under en tre års period endast vid sidan om fotbollsplanen eller i framsätet i bilen. Jag kan bli lite smågenerad när jag tänker på alla melodier jag nynnat på med bilens brummande på komp till mina sånger. Stackars pappa fick av given anledning också under denna tid mynta en kunskap som han även glatt berättar om för Mats nu. "När Anna pratar på för mycket är det bara att skaka lite på huvudet, säga mmm med lagom jämna mellanrum och le lite, så behöver man inte lyssna på allt men hon blir glad att man lyssnar" Det är många ord som sagts. många diskussioner som ventilerats och många dyrbara ögonblick som gjort att vi igen är så tajta nu som vi var när jag var liten. Det betyder mycket för mig!

Jag har alltid känt mig som "pappas flicka", det har känts så rätt. Jag kommer aldrig glömma när vi fortfarande var en riktig familj som hade fredagsmys i soffan, som svenska familjer har. Då älskade jag att ligga som i en korg mellan pappas ben, rent skriftligt kan det låta lite porrigt men det är klart att det inte var. Det var bara närhet mellan far & dotter, en närhet som betydde mycket för mig.

Pappa är en ultimat pappa som är en otroligt viktig del i mitt liv. Han har alltid stöttat mig. Det har varit en trogen fotbollssupport, det har varit min peronliga chafför till uttagsträningar, matcher, öppet hus på skolor och ett klockrent bollplank för alla de tankar som snurrar i huvudet på en gymnasieelev, mitt i vägskälet inför framtiden. Inte heller när jag sitter på andra sidan jorden och har dag när han har natt har han tvekat till att ägna lite av sin dyrbara tid åt att bara säga hej hur mår du? Eller hjälpa mig i livets alla frågor. Det är heller inte alla som har en pappa som först går på min student, lyssnar på mitt tal i kyrkan, ser mina tårar rinna på avslutningen men ändå ställer upp på att köra mitt flyttlass bara två dagar senare från Hallandsboda till Luleå, 150 mil norrut bara för att det var det jag ville då. Ok att han körde mig upp, men det ska inte glömmas att han också körde hem själv och dessutom kom upp 6 månader senare för att "hämta hem mig" igen.

Min pappa är den bästa pappan jag kan tänka mig. Ingen vuxen människa som vandrar på denna jord betyder så mycket för mig som han gör. Han finns som ett stöttepelare i alla lägen och hans lättsamma, spontana, positiva och inpulsiva sätt att se på livet gör honom till den bäst tänkbara förbilden för mig.

Det är min pappa, det är Pappa-Pelle, det är min far och idag är det alla pappas dag - men jag vill bara hylla den igenom mina ögon bästa pappan på jorden.

Tack pappa för att du finns, fortsätt alltid att vara den du är, det gör mig stark!
Jag älskar dig!

/Din dotter Anna Rebecka Karlsson