tjugofem dagar kvar.

Vi har nått sommarsäsongens sista vecka...

Jag minns när Marcus, Marcus & Mats attackerade mig när jag låg i sovande ställning i vår stuga uppe i fjällen i vintras. Orsaken till denna bombning var att de tre grabbarna från "Apornas armé" (bartendrarnas lilla gäng-namn uppe i Idre) hade kommit på att jag var den enda som var skeptiskt till att fara till Strömstad en sommar till. Pojkarna däremot ville vara tillsammans under den svenska sommarens solstrålar. Anledning till att jag nämner detta nu är att det känns som att vi precis låg där och killarna gjorde allt de kunde för att övertyga mig hur bra den kommande sommaren kunde bli.

Nu är sommaren snart över och jag måste såhär i efterhand hålla med. Det har varit en bra sommar. Sköna näst intill 300 arbetade timmar i juli & massa glada studer tillsammans med årets "gäng Skagerack". Det blir bra minnen och goa pengar att ta med på en resa jorden runt...

En sak funderar jag dock på och det hur den sista veckan alltid kan kännas så hopplös. Seriöst, hade den sista veckan legat mitt i juli hade det varit en lika efterlängtad, fruktad & hopplös vecka då. Det är lustigt faktiskt...

Hur som helst. Sista veckan är snart också passerad, det vi har framför oss då är kickouten, därefter drygt två veckor uppe i Dalarna hos familjerna Hedlund och sen en vecka i Blekinge innan vi kan finna oss i att vi inte ska göra ett arbetspass på ett helt halvår...

Det är en god känsla i magen...