one years ago.

Den 11 juni 2008.

Då tog jag studenten från ProCivitas Privata Gymnasium. Då sa jag tack och bock till tolv år i skolan. Då sa jag hejdå till många vänner jag delat mycket underbara stunder tillsammans med. Idag är det ett år sedan. Datum, ett nummer i kalendern kan göra mig så känslomässigt berörd. Ok det är ett år sedan det hände men en sen, det är bara 365 dagar från livet som går varje dag. Ganska konstigt i alla fall.

Hur som helst, nu är det så här och dagen den 11 juni kommer alltid ge mig en speciell känsla i magen och ha en alldeles unik innebörd i mitt liv. Just idag känns det ganska coolt ändå att tänka tillbaka på hur mycket jag hunnit göra och hur många ställen jag hunnit befinna mig på bara under ett år. Det var min önskan dagarna innan förra året och jag är nog ganska nöjd med resultatet. Jag ville kasta mig ut och testa mina vingar och det tycker jag faktiskt att jag har lyckats med!

Det började med att jag tog mitt pick och pack ifrån Växjö och internatet. Stannade hos pappa i två dagar innan bilen brummade iväg till Norrbotten, Luleå och Föreningsgatan. Spelade fotboll, lekte journalist och jobbade som brevbärare. Jag saknar Luleå så mycket, är så otroligt lycklig över att jag vågade ge mig iväg dit. Det kan varit ett av de bästa beslut jag tagit i mitt liv. Där kände jag ju inte någon och någon enstöring är jag ju inte så det var bara till att bjuda till. Kort och gott, det har gett mig ofantligt mycket den tiden jag bodde där.

Jag vill aldrig påstå att jag tröttnade på Luleå, däremot sökte jag efter nya äventyr. Jag vill aldrig ramla in i en inrutad vardag (på det sättet som livet oftast är när man går i skolan) Jag vill hela tiden känna att jag utvecklas och helt enkelt får uppleva nya saker. Jag producerade fram ett CV, åkte till Stockholm på intervju och därefter var nästa äventyr bokat. Jag hade fått jobb som skidlärare på IdreFjäll. Jag såg till att med faster-Anna-Karin och pappas hjälp packa ihop lägenheten och lämna Luleå för denna gången och åkte tillbaka till pappa på en snabbvisit. Det blev några veckor i Kojan innan jag åkte min livs värsta tågresa någonsin. Från Alvesta till IdreFjäll. Inte nog med att det var snöstorm när vi åkte hemifrån, att det var tidigt på morgonen och att jag skulle resa hela hela hela dagen. Nej det värsta var packningen som skulle konkas FYRA BYTEN! Nej det gör jag helst aldrig om igen! Destination Idre vart det i alla fall och ja, detta är jag också sjukt tacksam för att jag gav mig in i. När jag lämnade fjället i slutet av april kan jag inte annat än säga att jag hade SJUKT mycket kunskaper, erfarenheter och oslagbara minnen med mig i bagaget. Elin som blev som en syster på Bingtjärn tillexempel. Nej det har helt klart varit en underbar tid!

Ja och lämnade Idre gjorde jag också ja, för att besöka hemmahemma en vecka. Ge mig mer! Drog upp till Göteborg först till Natta och sen har jag hälsat på hos Mats i lite drygt en månad, så jag kan väl säga att jag lärt mig ett och annat om landets näst största stad också under detta året. Sen får heller inte förglömmas att jag också hunnit lämna landet under året. Inte minst när jag gick in från Haparanda över till den Finska gränsen jag har ju också haft en helt fantastisk vecka i Grekland tillsammans med människor jag inte känt om det inte varit för äventyret på IdreFjäll.

Jag går den väg jag vill, jag följer mina drömmar och är så glad för att jag vågar.

Jag är helt klart lyckligt lottad!