För någon månad sedan insåg jag mina begränsningar i fotbollen. Min kropp sa ifrån och jag har väl sakta men säkert börjat acceptera det. Strax därefter fick jag ont i ryggen och stundsvis har jag varit glad om jag kunnat gå och ha ett leende på läpparna. Nu är det igång igen...
Förra veckan på utbildningen stukade jag till ett av de inre ledbanden på högerfoten. Bandage och kryckor en dag säger vissa. Jag säger, vänta några sekunder så är det lugnt sen. Mina stackars fotleder är så slitna och för mig är det vardag att stuka fötterna både två och tre gånger om dagen. Jag är med andra ord ganska van vid känslan. Efter att jag stukat foten där på utbildningen kände jag precis som vanligt ingenting - inte förrän på kvällen och nästa morgon när foten skulle i pjäxan igen...
Av någon (ursäkta ordvalet) JÄVLA anledning har min häl svullnat. Från och till sedan i onsdags förra veckan har det gjort så fruktansvärt ont i foten. Nu har hälsenan också tagit stryk och dagen i backen idag har varit förskräcklig. Men Anna det är bara att bita ihop!
Jag anser att jag är ganska bra på det, men därmed inte sagt hur less jag är. Jag vill bara gråta. Kan inte bara min kropp låta mig göra det jag vill. Kan den inte bara låta mig göra de saker jag är bra på utan att det ska göra så ont hela tiden. Kan inte min kropp bara samarbeta med mig och låta mig slippa känna mig gnällig. Jag är inte hypokondriker, men jag tror min kropp försöker få mig till det...
Jag vill bara ut i backen leka med barnen - Jag vill bara kunna jobba som skidlärare utan att få ont...
För mig är det mycket nog att mina fötter förbjuder mig att göra det jag älskar mest på jorden. Tack för att du låter mig spela fotboll kroppen. Och tack för att du låter mig njuta av mitt jobb som skidlärare. jag uppskattar det verkligen. INTE!!!
2 kommentarer:
Anna Jag är så glad att du skriver lite då o då. Men det är inget kul att läsa om dina smärtor. Det är för tidigt i ditt liv att ha det så. Jag om någon vet hur det är att inte lyssna på sin kropp så det är inte vidare förtroendeingivande när jag säger att du måste lyssna o lyda. Hoppas att det ska bli bättre och att du kan njuta av din tillvaro ännu mera. Saknar dig mycket. Pappa Pelle
Hej Anna! Hittade hit från Cammos blogg! Vet hur det är att begränsas av en kropp som inte gör som man vill. Mitt råd är också att lyssna inåt och tillåta kroppen att vila..ibland i alla fall.
Ha en bra helg,
Helen
(betweennowandthen.blogg.se)
Skicka en kommentar