onsdag 5 november 2008

i blekinge

Väck mig! Skaka min kropp och få mig att vakna till. Vad hände? Det känns som att jag


lever i någon fantasi en drömvärld eller något? Just nu känns det som att jag bara måste pussla ihop vad som egentligen har hänt...

Det var där när jag insåg att plugget var slut som jag var tvungen att leta reda på en framtid. Jag ville göra något som skulle få mig att växa och av en spontan idé öppnades en dörr som tog mig till Luleå. När jag var på skolan igår frågade Mattias varför och sa att han aldrig fattade varför jag for dit?! Mitt enda svar är att jag själv inte heller vet egentligen.

Sen var jag där och nu är jag inte det längre. Den sista tiden gick så fort, jag hann väl egentligen med det jag skulle men det känns så konstigt. När jag nu sitter och kollar på alla bilder som finns på kameran så får jag det bekräftat för mig. Min tid i Luleå var helt underbar!

Och att jag ska ha vuxit, det är bara förnamnet, jag är jävligt stolt över mig själv!

I lördags vid 3 tiden låste jag lägenheten då hade jag bott där i fem månader. Men som min kloka faster sa; "-En låst dörr öppnar tusen andra"


Så från min lägenhet på 50 kvm öppnades en stuga på 20.


Så nu är det gjort, nu är jag tillbaka "hemma" igen. Jag vill inte säga att jag flyttat hem, jag vill kalla det att jag har semester och har mellanlandat innan jag ska på nästa äventyr. Jag vill inte fatta att jag flyttat ifrån Luleå, jag vill inte. Jag har trivts så bra...

men faktan säger att jag har avslutat min tid där uppe i alla fall för den här gången...


Jag trivs bra det gör jag. Det ska verkligen bli spännande att tillhöra blekingeborna ett tag och bo så nära alla här. Men jag inte tagg på att bo hemma egentligen men däremot njuter jag av alla härliga minnen jag har och alla fina stunder jag varit med om uppe i Luleå. Det gör att jag även vill njuta av tiden här hemma.

Man behöver närheten och det där ibland. Det bara är så och det känns bra!

Till sist måste jag bara tacka min faster Anna-Karin och pappa för att de tog sig upp nästan 150 mil för att jag skulle få hem mina saker. Tack för att ni gjorde det och tack för att ni är så sjukt underbara. ni är helt outstandig och ni betyder så himla mycket för mig! Tack för att ni finns och låt mig någongång gottgöra er på ett bra sätt! jag är så tacksam! BAMSEKRAM!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Anna anna...det var jätte jätte sorgligt att se bilderna från lägenheten..buh, jag är nog lite känslig idag oxå..men tårarna är ganska så nära =( men snart är du ju tillbaka. OCH OM JAG LÄNGTAR!

Anonym sa...

Det blev en blogg i alla fall. En bra sådan. Jag gillar bilden på Pihx som mitt i allt kaos hittat en lugn plats PÅ din dator:-)
Anna, det var bara ett roligt äventyr att köra till Luleå och få umgås med Pelle o dej. Men nu vill jag också hem till Blekinge.Kram på dej