Hejdå Luleå

Tack Luleå för mig, för den här gången!
Det finns ju någonting som säger att man inte riktigt kan sätta värde på saker förrän man har förlorat det. Jag vill påstå att jag vist satt värde på det jag fått och haft i Luleå men igår kväll blev det verkligen så definitivt att jag var påväg någon annanstans. Eller att VI var påväg någon annanstans ska jag säga.

Tjejer, lycka till med allt ni ska göra så ses vi på KaféLino i maj : )

Vill ni vet något sjukt?
Jag anade väl det och jag får börja med att friska upp minnet lite - Ni vet när jag tog studenten
i Växjö den 11 juni, då trampade ju jag på glasbit och blödde litegrann ;) Det var min sista kväll i Växjö. Och till det sjuka, igår tog jag vara på mina sista timmar och hade min sista kväll i Luleå och vad händer? jo jag trampar på glas och jodå blodet flödade även denna gång trots att det inte var lika djupt, allvarligt och mycket blod denna gången (tack och lov)

Nu är vi alltså påväg och eftersom Anna-Karin ska vika av i Stockholm har vi kommit fram till att jag ska rapportera hur det går för oss i dagens resa genom Sverige. Och nu ska vi vara lite roliga. Det är nämligen så att Ankan bloggade 7 mil söder om Örnsköldsvik, och nu är 7 mil norr om Örnsköldsvik så här kommer en kortfattad rapport.

Jeppe och jag är hyfsat sega sedan gårdagen mycket på grund av att bussen från Luleå till Sävast aldrig kom i natt så vi låg inte i sängen förrän klockan blivit halv fem. (och då skulle vi bli väckta halv sex)

Pihx är JÄTTEDUKTIG, han sover och myser och jag är nog världens stoltaste MATTE! <3

Just nu kör Anna-Karin, jag väntar nog någon timme till innan jag sätter mig bak ratten, för vi vill inte att jag ska bli av med körkortet här inte!

Och så vädret, det ligger lite vitt på marken, uppehåll och -1 grader och pappa vill tydligt tillägga att vägarna är halvtorra.

Det är ganska sjukt ändå att vi kör runt här som en snigel, hela mitt hem och mina käraste ägodelar har vi som ett skal med oss...