Internatlivet har satt sina spår

Nu är det dags att sätta ord på hur internatet bildat mig och mina vanor. På internatet kom vi upp till våra rum, låste upp våra dörrar och lämnade i princip alltid nycklarna i dörren och lät också dörren stå vidöppen. Under tre år har det varit en inlärd rutin som inte alls varit konstig. Men detta beteende har skapat ett vist problem. Jag kan nämligen inte lära mig att jag inte är på internatet nu. Jag lämnar med andra ord gång på gång nycklarna i dörren och kliver in i lägenheten. Det har hänt flera gånger att jag passerat min ytterdörr och fått se en syn av dörren helt vidöppen. Ett annat bekymmer är att jag kommit på mig själv om att jag gått ur lägenheten utan att låsa dörren innan jag lämnar. Ja det finns helt klart vissa risker med det... Fast samtidigt är det ganska roligt :D