"Livet den sista tiden på internatet kommer att vara som en berg-och-dalbana. Humöret kommer minst sagt gå upp och ner. Sug ut allt du kan Anna innan det är dags att lämna."
Uppmaningarna för att ta vara på tiden som är kvar är många och experter som själva lämnat internatet säger gång på gång hur jobbigt det är sista tiden. Nu står jag där själv.
Jag kan inte riktigt glädjas över att plugget snart är slut. Jag kan inte glädjas på riktigt åt studenten och balen. och anledningen är att jag vet vad som väntar efter. Det vet jag väl egentligen inte riktigt, men om två veckor är det slut, och det förbjuder mig att längta.
Jag sitter och skriver avslutningstalet som jag ska hålla i domkyrkan på avslutningen och detta får verkligen alla minnen att ramla över mig. Det är sjukt vad mycket vi har gjort tillsammans. Det är sjukt att det har gått tre år sedan jag gick in på internatet för första gången. Det är helt sinnessjukt att vi slutar om en och en halv vecka och att jag idag om två veckor har allting bakom mig och flytten till norrland bara en dag framför mig.
Jag kommer att hålla tal i Domkyrkan den 11 juni och tro mig, jag kommer gråta. Jag kommer aldrig kunna hålla mina känslor i styr den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar