Pubrundan 2008

Med gråten i halsen och skrattet på läpparna är det dags att inse att det inte är lång tid kvar nu. Faktumet om att tiden är kortare är kort kom till känna igår, på Pubrundan. Kvällen då alla var glada, vädret var underbart och studenten kändes som att den var här när som helst. Vi stormade Växjös stad med våra tröjor i storlek L och fantiserade om att vi ägde världen. Början på slutet är här...

Pubrundan, som är en tradtion går till så att alla skolor får en varsin tröjfärg. Vi började kvällen tillsammans i parken och lät sedan vägen gå mot Oleo där kvällen egentligen var tänkt att börja. Där serverades mat och dricka innan vi begav oss till nästa ställe, sen nästa och sen nästa. Vi vandrar runt mellan uteställena och har kul flera timmar i sträck. Det är så jag skulle vilja förklara PUBRUNDAN.


Idag är det tretton dagar kvar till vi tar studenten. TRETTON DAGAR och om femton dagar är alla mina saker nerpackade i flyttlådor och jag är påväg hem. Då är internatlivet slut. Femton dagar det är verkligen ingenting, frågan är hur man som bäst tar vara på den hitills bästa tiden i ens liv?Martina fick i dimmans härliga tid under Pubrundan för sig att berätta den fakta vi ställdes inför. Hon berättade lite om sitt tal, som vi alla måste hoppas på att hon väljer att hålla på avslutningen, och jag började gråta. Ok, ni som känner mig vet att jag alltid har tårarna nära, men igår var det speciellt. Martina lyckas pricka in orden så de träffade rakt i hjärtat.

En helt fantastisk kväll var en härlig mix av känslor. Det var utan tvivel en av de roligaste kvällarna på riktigt riktigt länge. Men det var också som sagt, början på slutet...

...Slutet på den bästa tiden hitills i mitt liv, min tid som internatare på ProCivitas Privata Gymnasium i Växjö