drömmar

Jag hatar så obeskriviligt mycket, hatar att drömma när allt blir så verkligt. Om familjen som kommer i skada, om människor som betyder väldigt mycket som plötsligt ljuger mig rakt upp i ansiktet eller förändringar som är min rädsla i verkliga livet och som i drömmen bara händer. Jag hatar att drömma så jag inte kan skillja på dröm och verklighet.

Det bästa som finns är dock att vakna med tårar i ögonen liggande i någons tröstande armar!

slut på lovet, nu är det slit igen. :S